1 År 1456 utkom i staden Mainz den första tryckta bok, och det var bibeln på latin. Der förekom det latinska ordet psalmusspråk: latin, hvaraf vi fått ordet psalm och som i genitivus pluralis heter psalmorumspråk: latin. Men i stället för psalmorum stod der att läsa spalmorum. Och detta var det första tryckfelet, som sedan, till alla författares förtviflan, ynglat en oräknelig afkomma i böcker och tidningar.
2 Tryckfelen kunna uppstå af flera orsaker. Tryckeriets sättare står framför en sluttande låda med många små afdelningar (fack), och i hvar afdelning ligger samma bokstaf, skiljetecken eller ziffra i många små metallstämplar (typer). När då sättaren läser det skrifna bladet, efter hvilket han skall uppsätta sina bokstäfver, händer, att ett ord är otydligt skrifvet eller att han läser orätt, och då blir der ett fel. En annan gång sticker han handen i en oriktig afdelning, som nog kan hända i brådskan, och då tager han fram en oriktig bokstaf. Eller också händer, att han får en oriktig bokstaf ur den rätta afdelningen; ty när typerna läggas af, som det heter, sedan boken är tryckt, hvilket betyder att hvarje bokstaf åter lägges in i sin afdelning, så händer åter i brådskan, att någon bokstaf kastas in i en oriktig afdelning.
3 Så blifva der vanligen många fel i det första aftrycket, som kallas korrektur. Dem skall då korrekturläsaren rätta och anmärka vid sidan af korrekturet. Men det händer, att också korrekturläsaren råkar förbise ett fel, såsom när han med sömnen i ögonen skall korrigera en tidning midt i natten; eller, händer det, att sättaren, som skall bortpeta den oriktiga bokstafven och insätta en riktig, råkar vara likaså sömnig. Och på detta sätt uppstå ibland så befängda tryckfel, att läsaren ej kan annat än skratta, men författaren, han kan blifva topprasande. Ty när han skrifvit, att gossen lade ut nä|10|tet i sjön och fick en girs, kan man få läsa, att gossen lade ut nätet i sjön och fick en gris. Huru den grisen begifvit sig ut i sjön, är svårt att begripa. Och det kan väl hända värre än så. Det kan hända, att hela ord, rader och meningar bortlemnas eller omkastas, så att man i berättelsen om ett bröllopp kan få läsa om en begrafning eller midt uti ett vackert tal finner annonsen om en pomada, som är ofantligt nyttig för hårväxten.
4 Sländan kom att tänka på tryckfel för att hon redan hunnit råka ut för några sådana besvärliga påhäng. I profnummerns lilla träsnitt till konsten med stickorna är den sneda stickan oriktigt lagd, så att väl mången funnit den gåtan rent af obegriplig. I N:o 1, Nyårshelsningen, fjerde och femte raderna från slutet önskar Sländan »att kunna hålla något när hvad hon er vågat lofva», men det var, kantänka, icke vackert nog, utan det förbättrades i trycket till »hon har er vågat lofva», hvilket Sländan tycker vara en dumhet, emedan det icke är någon mening alls.
5 Så står der i samma nummer, sjette sidan, att »gården blef förvandlad till ett gästhifveri.» Det måtte ha varit en skön gård, der gästerna skulle hifvas ut! Och så färdades der »många gästar;» Det skulle väl vara rim på hästar. Käre läsare, räkna nu ej så noga med alla små misstag; det är icke så illa ment!
Kommentaari
Kommentar
Berättelsen publicerades i Nya Trollsländan 17/1 1885.
Tryckfelen.
1 År 1456 utkom i staden Mainz den första tryckta bok, och det var bibeln på latin. Der förekom det latinska ordet psalmusspråk: latin, hvaraf vi fått ordet psalm och som i genitivus pluralis heter psalmorumspråk: latin. Men i stället för psalmorum stod der att läsa spalmorum. Och detta var det första tryckfelet, som sedan, till alla författares förtviflan, ynglat en oräknelig afkomma i böcker och tidningar.
2 Tryckfelen kunna uppstå af flera orsaker. Tryckeriets sättare står framför en sluttande låda med många små afdelningar (fack), och i hvar afdelning ligger samma bokstaf, skiljetecken eller ziffra i många små metallstämplar (typer). När då sättaren läser det skrifna bladet, efter hvilket han skall uppsätta sina bokstäfver, händer, att ett ord är otydligt skrifvet eller att han läser orätt, och då blir der ett fel. En annan gång sticker han handen i en oriktig afdelning, som nog kan hända i brådskan, och då tager han fram en oriktig bokstaf. Eller också händer, att han får en oriktig bokstaf ur den rätta afdelningen; ty när typerna läggas af, som det heter, sedan boken är tryckt, hvilket betyder att hvarje bokstaf åter lägges in i sin afdelning, så händer åter i brådskan, att någon bokstaf kastas in i en oriktig afdelning.
3 Så blifva der vanligen många fel i det första aftrycket, som kallas korrektur. Dem skall då korrekturläsaren rätta och anmärka vid sidan af korrekturet. Men det händer, att också korrekturläsaren råkar förbise ett fel, såsom när han med sömnen i ögonen skall korrigera en tidning midt i natten; eller, händer det, att sättaren, som skall bortpeta den oriktiga bokstafven och insätta en riktig, råkar vara likaså sömnig. Och på detta sätt uppstå ibland så befängda tryckfel, att läsaren ej kan annat än skratta, men författaren, han kan blifva topprasande. Ty när han skrifvit, att gossen lade ut nä|10|tet i sjön och fick en girs, kan man få läsa, att gossen lade ut nätet i sjön och fick en gris. Huru den grisen begifvit sig ut i sjön, är svårt att begripa. Och det kan väl hända värre än så. Det kan hända, att hela ord, rader och meningar bortlemnas eller omkastas, så att man i berättelsen om ett bröllopp kan få läsa om en begrafning eller midt uti ett vackert tal finner annonsen om en pomada, som är ofantligt nyttig för hårväxten.
4 Sländan kom att tänka på tryckfel för att hon redan hunnit råka ut för några sådana besvärliga påhäng. I profnummerns lilla träsnitt till konsten med stickorna är den sneda stickan oriktigt lagd, så att väl mången funnit den gåtan rent af obegriplig. I N:o 1, Nyårshelsningen, fjerde och femte raderna från slutet önskar Sländan »att kunna hålla något när hvad hon er vågat lofva», men det var, kantänka, icke vackert nog, utan det förbättrades i trycket till »hon har er vågat lofva», hvilket Sländan tycker vara en dumhet, emedan det icke är någon mening alls.
5 Så står der i samma nummer, sjette sidan, att »gården blef förvandlad till ett gästhifveri.» Det måtte ha varit en skön gård, der gästerna skulle hifvas ut! Och så färdades der »många gästar;» Det skulle väl vara rim på hästar. Käre läsare, räkna nu ej så noga med alla små misstag; det är icke så illa ment!