Päävalikko

  • Sisältö
  • Tietoja
  • Hae
    • Svenska (sv)
Zacharias Topelius Skrifter

Övrig barnlitteratur

  • Kansikuva
  • Nimiölehti
  • Esipuhe
  • Johdanto
  • Företal till alla dem som hålla af vackra sagor
  • William Sellsing och hans katt
  • Sagan om Jättarne och Kung Autio
  • Virststolpen
  • Allhelgona-natten
  • Pariser Hatten
  • Ljustjufven
  • Fotspåren i Berget
  • Blomstertinget
  • Lilla Emmas Morgonvisa
  • Nyårshelsning
  • Ainas Vårvisa
  • En Sjöbatalj
  • Julen kommer
  • Nyårsgåfvor
  • Vaggvisa för det nya året
  • Snöfästningen
  • Resan till Lycksalighetens ö
  • Verldens sju underverk
  • Hästen
  • Katten
  • Hunden
  • Julpolska
  • Finland grönskar
  • Skrifva rätt och tänka rätt
  • Finland är stort
  • Hvad Inna gav sina små syskon att göra
  • De sjuttio vid Demmin
  • Till Sveriges barn från fattiga barn i Finland
  • Skolbarnens sång
  • Sländan och solstrålen
  • De glömda på jorden
  • Det som aldrig förgås
  • 1. Hvart hon flög.
  • 2. Der ingen nöd var.
  • 4. Verldshafvet.
  • 7. Om Guds goda englar.
  • Huru Wilhelm läser öfver sin lexa i geografin
  • Påskmorgonen
  • Mina vänner i viken
  • Den röda klippans berättelse.
  • Samtal emellan en flintsten, ett sjögräs och en björk.
  • När man förgapar sig.
  • Juldagens evangelium
  • När solen sken, den 12 Januari, efter långt mörker
  • 1. Mamma och Rosina.
  • 2. Den andra Maj.
  • Leopolds visa
  • Pennans samtal med pappret
  • I.
  • II. Linnefabriken.
  • III. Lärftets underliga öden.
  • IV. Pappersfabriken.
  • Amys tanke om ljuset
  • Elis skrin
  • 1. Kriget.
  • 2. Gråsparfven.
  • 4. Stjernfallen
  • 7. Guldgräfvarne vid Ivalojoki
  • Första samtalet.
  • Andra samtalet.
  • Blommorna på Karl Collans graf
  • Herdarne vid Betlehem
  • Naturens Döttrar
  • De nio guldtaflorna
  • 1. Hvad som hände Sigge och Sten Jernarm i deras barndom.
  • 2. Huru Sigge Olofson hjelper eremiten och lär känna hans guldtaflor.
  • 3. Om Sten och Matts hofslagare samt om silfverskon och den andra guldtaflan.
  • 4. Om tredje och fjerde guldtaflan samt om främlingen Igor.
  • 5. Om kriget och Peter Miekka och den femte guldtaflan.
  • 6. Om Wiborgs Smäll.
  • 7. Om de främmande ryttarne, som redo förbi Saaristo gård.
  • 8. Huru Stenhjerta uttydde tre guldtaflor och om röfvarebandets tåg.
  • 9. Om den stora striden vid Somero skog och om den okände riddaren.
  • 11. Hur det sedan gick med dem alla och om nionde guldtaflan.
  • Kappseglingen i Sommarvik
  • Huru verlden går framåt
  • Första aftonen.
  • Andra aftonen.
  • Tredje aftonen.
  • Fjerde aftonen.
  • Femte aftonen.
  • Sjette aftonen.
  • Ny Julvisa
  • Carls Nyårsönskningar
  • 1 Maj 1873
  • Kappseglingen vid Majstrand
  • Barnens sommar på landet I
  • Barnens sommar på landet II
  • Sländans Nyårshälsning
  • Tryckfelen
  • Stjernhimmelen
  • Huru snön värmer
  • För Signes minnesbok
  • Fåglarnes språk
  • Skogsfåglarnas språk
  • Slutet om fåglarnas språk
  • Huru insekterna skydda sig mot sina fiender
  • Vattendroppens vandringar
  • Blinda spelman
  • Stora, klara stjernor
  • Den heliga natten
  • Ett äfventyr i vår tid
  • Gåta
  • Nya upptäckter i naturen
  • Vill du vara vår vän?
  • Vårens arbete
  • Naturens lif
  • Fiskarnes krig
  • En afton på månen
  • Onkel Adam
  • Vid morgontoiletten
  • Vårens fåglar
  • Vilda barn
  • Fyrfota gardet
  • Julpsalm
  • Henry Stanleys ungdom
  • Huru man räknar stjernorna
  • Guds englars vakt
  • Barnens gäst
  • En hjälte på sina lagrar
  • Den sömnige provisorn
  • Herren är vår helsa
  • En nyårssaga
  • Mina oxar
  • För 60 år sedan
  • Sländans vingar
  • Annas sommar
  • Vill du blifva höfding?
  • Skapelsens suckan
  • En ny tid
  • Näktergalen
  • Sländan och tomtarne
  • Marias frågor
  • Barnen och Julgranen
  • Toinis vaggvisa
  • Våra egna
  • Läxor för lifvet
  • Barnträdgården
  • Barndomsbilder
  • Smått folk
  • En Barndomsdag
Den röda klippans berättelse.

Samtal emellan en flintsten, ett sjögräs och en björk.

När man förgapar sig.

Samtal emellan en flintsten, ett sjögräs och en björk

Lukuteksti

[265]

2. Samtal emellan en flintsten, ett sjögräs och en björk.

1 Flintstenen. Hvad, jag tror du understår dig, eländiga sjögräs, att vexa upp vid min sida och inkommodera min beqvämlighet? Maka dig åt sidan, eller skär jag dig tvärt af med min skarpaste kant.

2 Sjögräset. Jag ber allraödmjukast om förlåtelse att jag lefver och råkat vexa upp vid eders skarphets sida. Jag skulle oändligt gerna maka åt mig, men jag förmår ej rycka mig lös från min rot.

3 Flintan. Jag tror det krypet gör undflykter. Vet du hvem jag är? Jag är kusin till den röda klippan och lika gammal som hon, det vill säga femtiotusen år. Jag undrar huru gammal du kan vara, din stackare.

4 Sjögräset. Jag är snart två veckor gammal, om ers nåd tillåter.

5 Flintan. Der hör man. Två veckor gammal! Och huru länge tänker du lefva, sjökryp?

6 Sjögräset. Om Gud vill, till hösten, när jag förvissnar och stormarna rycka mig lös från min rot.

7 Flintan. Det är intet under, att du är så blöt. Du hukar dig under för hvar liten vindpust och hvar liten våg. Jag tål ej så fega uslingar. Skarp skall man vara, om man skall|266| slå sig fram här i verlden. Jag råder ingen att komma mig för nära, ty jag hugger till. Och träffar jag hårdt mot hårdt, som stål till exempel, så sprakar det kring mig, så gnistorna flyga. Si, så skall det vara.

8 Sjögräset. Ers nåd är ofantligt skarpsinnig; jag tackar ödmjukast för en så god lärdom. Efter ers nåd så vill, skall jag göra mitt bästa att stå på mig en annan gång.

9 Flintan. Alla skola stå på sig! Jag håller vad om femton gnistor, att du kröker din rygg, som du alltid plär göra, för den der lilla dyningen, som rusar in uti viken.

10 Sjögräset. Det förstås, att jag gör allt som ers hårdhet befaller. Skulle jag i min höga gynnares närvaro skämma ut mig och vara rädd för ett sådant litet vågstycke! Se, nu kommer det! Får jag ha den nåden att blott aldrig så litet söka ryggstöd hos eders skarpsinnighet?

11 Flintan. Klämm till!

12 Sjögräset. Jag klämmer till, efter ers nåd så befaller. Här är fienden. Hårdt mot hårdt skall det vara, sad’ flintan, och derföre ... pu...uff, aj, aau, knapps!

13 Flintan. Knapps ... der ligger ju krypet, tvärt afslaget! Jag tror verkligen, att den stackarn skar af sig emot min kant. Men så är det med hela det blöta sällskapet. Försöka de engång stå på sig i verlden, så ... knapps, der ligga de, som gräset för lian. Det är för ömkeligt. Hade jag icke ett flinthjerta, skulle jag både skratta och gråta.

14 Björken. Nå, flinta, det gick på tok med din granne.

15 Flintan. Ja, hvad skulle det annat, när en stackare försöker stå på sig?

16 Björken. Det går så här i verlden med kryperi och alltför stor ödmjukhet. Men något kan man ju böja sig för verldens vågor, allenast man står på en stadig rot.

17 Flintan. Hvad säger du: böja sig? Nej, om jag aldrig en kappe sådde. Hårdt mot hårdt, det är alltid mitt valspråk. Kommer någon, så hugger jag till.

18 Björken. Är det alltid så rätt, det, kära flinta? Kan man ej stå på sitt orubbliga fäste och likväl väja undan för öfvermakten, tilldess att man kan återtaga sin naturliga ställning?

19 Flintan. Du är också en krypare, björk! Men jag är mitt eget fäste, jag behöfver ej något annat.

20 Björken. Der kommer en mycket högre störtsjö in genom vikmynningen. Vore det ej godt att vika något litet åt sidan och återtaga din plats, när faran är öfverstånden?

21 Flintan. Kommer aldrig i|267| fråga. Jag ställer mig emot med min skarpa kant.

22 Björken. Akta dig, flinta! Störtsjön bryr sig icke om dina skarpa kanter. Du skär ej vågen i stycken.

23 Flintan. Gör jag ej? Du skall få se. Här kommer han. Hårdt mot hårdt, det är alltid mitt val ...

24 Knapps! Störtsjön kom rullande, flintan ställde sig deremot, men blef kastad med fart mot den röda klippan och slogs i stycken. Så gick det med hennes valspråk.

25 Björken stod derofvanför på den gröna branten och skakade betänksamt sina hängande lockar. Nej, sade han, hårdt mot hårdt duger lika litet som att vara för mycket buskablyg här i verlden. Väl den, som vet att strida med vishet på stadig rot.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Sagan publicerades i Trollsländan 21/8 1869 och omarbetades för Edlunds utgåva av Läsning för barn 4 (Helsingfors 1871) där titeln lyder »För hårdt och för mjukt. Ett samtal emellan en flintsten, ett sjögräs, en björk och några lustiga vindar». Omarbetningen avslutas med en tillagd replikväxling mellan Björken och Vindarna.

    Faksimile

    Lisää sarake