[401]

Jul-lekar.

I. Herdarne vid Bethlehem.

1 Herdarne sitta om natten och valla sina får. Vargen lurar på fåren och söker att bortsnappa dem, som vågat sig utom ett visst område. Herdarne försvara fåren med sina herdestafvar och bortdrifva vargen. Der är också en väktare på berget, för att bebåda morgongryningen.

2 Herdarne sjunga*Melodi: Psalm n:o 375.:

Nu hvilar hela jorden,

Och luften mörk är vorden,

All verlden sofver sött.

Men dig, min själ, bör vaka,

Din Gud af hjertat tacka

Och i din andakt ej bli trött.

Nu hafver dagen ända,

Och stjernor börja tända

Sitt dägeliga ljus.

O, Gud, låt mig ock komma

Dit alla själar fromma

Så skina i din himmels hus!

5 En af herdarne. Natten är mörk, och vargen lurar på våra|402| hjordar. Låt oss vaka och icke förtröttas.

6 En annan herde. Ja, låt oss försvara de värnlösa lamm.

7 De sjunga:

Den gode herden vakar,

Sin hvila han försakar,

När andra somna gladt.

Guds öga sofver icke,

Guds milda öga blicke

Välsignande på jordens natt.

9 En herde. Väktare, hvad lider natten?

10 Väktaren på berget. Det är allt mörkt, dimman uppstiger ur dalen, och ett svart moln har lägrat sig öfver Bethlehems torn.

11 Vargen (på sidan). Nu är min rätta tid. Jag vill taga det minsta lammet, som förvillat sig från sin moder. (Han försöker att taga ett lamm, men blir bortdrifven af herdarne).

12 En herde. Väktare, ser du ännu ingen strimma af dagen?

13 Väktaren. Bida! Jag ser det svarta molnet dela sig öfver Bethlehem. Jag ser ett förunderligt ljus skina igenom mörkret.

14 Herden. Hvad kan det betyda? Säg oss, väktare, hvad du ser!

15 Väktaren. Det är en stor och underbar himmelens stjerna, som har uppstigit öfver ett litet, fattigt hus i Bethlehem. Hon glänser förmer än alla andra stjernor på natthimmelen. Dimman viker bort. Jag hör likasom många tusen glada röster i luften, men jag kan icke se dem som sjunga, ty stjernan förbländar mig.

16 Man ser stjernan uppstiga öfver berget och hör en sakta musik.

17 En herde. Nu se vi alla den lysande stjernan. Aldrig förr har man sett något dylikt. Hvad kan det bebåda?

18 En annan herde. Hvad kan det annat bebåda, än verldens undergång?

19 Alla herdarne kasta sig ned till marken. En skinande hvit engel framträder.

20 Engelen. Varen icke förfärade! Si, jag bebådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folk. Ty i dag är eder född Frälsaren, som är Christus, Herren i Davids stad. Och detta skall vara eder ett tecken: J skolen finna ett barn, lindadt, liggande i en krubba. Ära vare Gud i höjden och frid på jorden; åt menniskorna en god vilje.

21 Engelen försvinner. Herdarne uppstå. Musiken fortfar och öfvergår slutligen till Hosianna.

22 En herde. Det var en engels röst, som talade till oss.

23 En annan herde. Ser du icke, att luften är uppfylld af millioner englar, som lofsjunga Gud? Låt oss nu gå till Bethlehem, för att se det under, som Herren förkunnat oss!

24 Alla herdarne gå, under det att de instämma i psalmen 160:

|403|

Vi tacke dig, vår Fader blid,

Att du i verldens natt och strid

Lät evigt ljus upprinna.

Vi tacke dig, vår Herre Christ,

Att du steg ned till all vår brist

Och lät som barn dig finna.

Blif oss när,

Blif oss kär!

Blif vår bäste

Vän och fäste,

Att oss värna,

Evigt klara morgonstjerna!

26 Vid det att de gå, synes engelen åter på berget och pekar mot Bethlehem.

27 Z. T.

 

 

1. *Melodi: Psalm n:o 375.