Päävalikko

  • Sisältö
  • Tietoja
  • Hae
    • Svenska (sv)
Zacharias Topelius Skrifter

Övrig barnlitteratur

  • Kansikuva
  • Nimiölehti
  • Esipuhe
  • Johdanto
  • Företal till alla dem som hålla af vackra sagor
  • William Sellsing och hans katt
  • Sagan om Jättarne och Kung Autio
  • Virststolpen
  • Allhelgona-natten
  • Pariser Hatten
  • Ljustjufven
  • Fotspåren i Berget
  • Blomstertinget
  • Lilla Emmas Morgonvisa
  • Nyårshelsning
  • Ainas Vårvisa
  • En Sjöbatalj
  • Julen kommer
  • Nyårsgåfvor
  • Vaggvisa för det nya året
  • Snöfästningen
  • Resan till Lycksalighetens ö
  • Verldens sju underverk
  • Hästen
  • Katten
  • Hunden
  • Julpolska
  • Finland grönskar
  • Skrifva rätt och tänka rätt
  • Finland är stort
  • Hvad Inna gav sina små syskon att göra
  • De sjuttio vid Demmin
  • Till Sveriges barn från fattiga barn i Finland
  • Skolbarnens sång
  • Sländan och solstrålen
  • De glömda på jorden
  • Det som aldrig förgås
  • 1. Hvart hon flög.
  • 2. Der ingen nöd var.
  • 4. Verldshafvet.
  • 7. Om Guds goda englar.
  • Huru Wilhelm läser öfver sin lexa i geografin
  • Påskmorgonen
  • Mina vänner i viken
  • Den röda klippans berättelse.
  • Samtal emellan en flintsten, ett sjögräs och en björk.
  • När man förgapar sig.
  • Juldagens evangelium
  • När solen sken, den 12 Januari, efter långt mörker
  • 1. Mamma och Rosina.
  • 2. Den andra Maj.
  • Leopolds visa
  • Pennans samtal med pappret
  • I.
  • II. Linnefabriken.
  • III. Lärftets underliga öden.
  • IV. Pappersfabriken.
  • Amys tanke om ljuset
  • Elis skrin
  • 1. Kriget.
  • 2. Gråsparfven.
  • 4. Stjernfallen
  • 7. Guldgräfvarne vid Ivalojoki
  • Första samtalet.
  • Andra samtalet.
  • Blommorna på Karl Collans graf
  • Herdarne vid Betlehem
  • Naturens Döttrar
  • De nio guldtaflorna
  • 1. Hvad som hände Sigge och Sten Jernarm i deras barndom.
  • 2. Huru Sigge Olofson hjelper eremiten och lär känna hans guldtaflor.
  • 3. Om Sten och Matts hofslagare samt om silfverskon och den andra guldtaflan.
  • 4. Om tredje och fjerde guldtaflan samt om främlingen Igor.
  • 5. Om kriget och Peter Miekka och den femte guldtaflan.
  • 6. Om Wiborgs Smäll.
  • 7. Om de främmande ryttarne, som redo förbi Saaristo gård.
  • 8. Huru Stenhjerta uttydde tre guldtaflor och om röfvarebandets tåg.
  • 9. Om den stora striden vid Somero skog och om den okände riddaren.
  • 11. Hur det sedan gick med dem alla och om nionde guldtaflan.
  • Kappseglingen i Sommarvik
  • Huru verlden går framåt
  • Första aftonen.
  • Andra aftonen.
  • Tredje aftonen.
  • Fjerde aftonen.
  • Femte aftonen.
  • Sjette aftonen.
  • Ny Julvisa
  • Carls Nyårsönskningar
  • 1 Maj 1873
  • Kappseglingen vid Majstrand
  • Barnens sommar på landet I
  • Barnens sommar på landet II
  • Sländans Nyårshälsning
  • Tryckfelen
  • Stjernhimmelen
  • Huru snön värmer
  • För Signes minnesbok
  • Fåglarnes språk
  • Skogsfåglarnas språk
  • Slutet om fåglarnas språk
  • Huru insekterna skydda sig mot sina fiender
  • Vattendroppens vandringar
  • Blinda spelman
  • Stora, klara stjernor
  • Den heliga natten
  • Ett äfventyr i vår tid
  • Gåta
  • Nya upptäckter i naturen
  • Vill du vara vår vän?
  • Vårens arbete
  • Naturens lif
  • Fiskarnes krig
  • En afton på månen
  • Onkel Adam
  • Vid morgontoiletten
  • Vårens fåglar
  • Vilda barn
  • Fyrfota gardet
  • Julpsalm
  • Henry Stanleys ungdom
  • Huru man räknar stjernorna
  • Guds englars vakt
  • Barnens gäst
  • En hjälte på sina lagrar
  • Den sömnige provisorn
  • Herren är vår helsa
  • En nyårssaga
  • Mina oxar
  • För 60 år sedan
  • Sländans vingar
  • Annas sommar
  • Vill du blifva höfding?
  • Skapelsens suckan
  • En ny tid
  • Näktergalen
  • Sländan och tomtarne
  • Marias frågor
  • Barnen och Julgranen
  • Toinis vaggvisa
  • Våra egna
  • Läxor för lifvet
  • Barnträdgården
  • Barndomsbilder
  • Smått folk
  • En Barndomsdag
Påskmorgonen

Mina vänner i viken

Den röda klippans berättelse.

Mina vänner i viken

Lukuteksti

[249]

Mina vänner i viken.

1 Och Trollsländan flög och flög, och så kom hon från Elgö.

2 Kan någon säga hvar Elgö finnes? Stämmgårdarna fria mellan Europa, Asien, Afrika, Amerika och Polynesien: nu är det lätt att gissa för den, som är hemma i geografin.

3 Men jag vill spara dig besväret att resa kring verlden, ifall du skulle få lust att utrusta en barkbåt och gifva dig på väg att söka den märkvärdiga ön, som ingen annan känner, än pastor i Pojo, hvilken engång hvar sommar reser dit ut, för att hålla läsförhör med lata gossar och uppbära sitt sommarsmör af pratsamma fiskaregummor.

4 Elgö är en stor och vildskön ö i den vida labyrinthen af tusen holmar och klippor söderom Ekenäs i sydfinska skärgården. Hela ön består af branta berg och hög skog med små dalar emellan, der alla vilda blommor vexa på gröna ängar. Der är så mörkt, så mörkt i den stora skogen, under granarnas skugga, och så ensligt är der, som om aldrig någon annan än myrans vägar gått öfver de gula, affallna barren och de mossiga klipporna. Men när man öfver branter och snår klättrat upp på bergen, då breder sig i söder det vida blå hafvet,|250| belyst af solen, och så långt ögat ser åt öster, vester och norr, slingra sig hundrade silfverstrimmor af smala, djupa sund, vikar och fjärdar mellan de gröna öarne och de grå berguddarna, och tvärs öfver himlen går ett bälte af ångbåtarnas rök, der de plaska genom sunden, dag ut och dag in, mellan Åbo och Helsingfors.

5 Hvar skulle Elgö fått sitt namn, om ej af den sköna, ståtliga elgen, som numera blifvit så grymt utrotad i Finlands skogar? Här har han betat i fordna tider, likasom på det fagra Ålands klippor; här har han haft ett så ensligt, vackert hem, som han rätt tycker om, der ingen stört honom och der hans vackra, smärta elgkalfvar fått beta det mjuka gräset i fred för roflystna vargar och ännu roflystnare menniskor. Det är nu längesedan hans höga greniga horn sopat spindelväfven från granarnas grenar; men han har ristat sitt namn i bergen, och de krokiga tallarna ha tagit modell af hans greniga horn.

6 Långt i vester, der solen går ned i krusiga vågor, är Hasselviken. Der blomma på ena sidan linnean, på andra sidan ängsgeranierna; på ena sidan rodnar smultronet, på den andra lingonet. På ena sidan stupar ett berg ned i det djupa, lugna vattnet; på andra sidan smyger sig en liten grön dal så sakta ned under sjön, att små barn kunna plaska med händerna i bottnen på sanden. Utanför viken ligga Tistelöarna, men signora Mara bor icke mera der, hon har blifvit gift med ett statsråd uti Moskwa, och derföre äro sjelfva Tistelöarna gröna som soffdynor utaf broderad sammet. Och i Hasselviken går aldrig en il af lifvets stormar; der sofva alla små vågor som barn i sin vagga; der är alltid en stor spegel infattad i strändernas ram; der bor lugnet, medan det oroliga hafvet stormar och brusar bakom skogen och bergen.

7 Det är alltid godt att ha vänner i viken, och sådana har jag flera. Der är en röd klippa, som blifvit min goda vän, för det att jag alltid klappar henne, när jag sitter på stranden, och kallar henne mitt kungliga slott. Hon har en jättegryta uti sin häll, så rund som en byktina. Med mossan vid hennes sida brukar jag ofta prata; man får ej förakta mossan, ty hon hör till de anspråkslösa i verlden och är både nyttigare och vackrare, än mången tror. Mest brukar jag likväl språka med den gamla krokiga tallen, som vexer ut ur en remna i mitt slott och sträcker sina krokiga|251| grenar ut öfver vattnet. Vid hans fot står en hvit väppling, som också hör till de glömda i verlden, och jag håller gerna af dem, som ingen annan håller af. Uti en annan remna i klippan bor en stenmård med sina ungar. Man måste vara mycket tyst, för att få se dem krypa fram ur sin gömma; men aldrig har jag sett vackrare små djur, och när vi blifvit bekanta, ser jag dem alla dagar gnabbas med den lilla bruna ekorren, som hoppar på tallens grenar. I sjön simma otaliga fiskar, men emedan de äro qvicka i stjerten och mera tystlåtna af sig, har jag ej ofta talat med andra, än en gammal girs, som slår med nosen emellan stenarna och af ålder och fetma blifvit nästan så stor som en lagom abborre. De små slemmiga sjökalfvarna kafva sig fram öfverallt i vattnet, och löjorna snappa beständigt myggor i vågbrynet. En knipa är den ensliga vikens ensliga drottning. Hon har sitt bo i dess undangömdaste vrå; der uppfostrar hon en hoppfull skara af åtta små knipungar, som följa henne på vattnet och hafva stort besvär att maka sig undan, så ofta de se en båt på afstånd. Men det är sällan en båt förvirrar sig så långt, som till den aflägsna Hasselviken.

8 Ofta sitter jag der på klippan och lyssnar på vågornas sorl och vindens sagor i tallens grenar, och när solen går ned, leker ett aftonlöje kring hela den vackra viken. Då ha mina vänner så mycket att berätta, och litet deraf kan jag kanske i min tur berätta för dig. Vill du höra det, lilla trubbnäsa? Vill du veta det, lilla äppelkind? Hela den stora naturen är en bilderbok: vill du ha en förklaring på bilderna? Fram då, mina vänner från Hasselviken, fram med edra historier! Hvem börjar? Den röda klippan är äldst; mitt kungliga slott är förnämast: – klippan börjar.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Den åttadelade serien publicerades i Trollsländan mellan augusti och november 1869.

    Introduktionen »Mina vänner i viken» samt »Den röda klippans berättelse» publicerades i Trollsländan 7/8 1869.

    Fyra avsnitt ingår i Läsning för barn (ZTS X:1): »Ängsblommornas visa», »Eko», »Fiskarnes lif i hafvet» och »Unda Marinas silfverskål».

    Faksimile

    Lisää sarake