Sofia Topelius–ZT 12.10.1855

Sofia Topelius till Zacharias Topelius 12.10.1855

Egen som käraste Zache min!

1 för par timmar sen emotog jag ditt kära bref som gjorde oss både glad, och nedstämda än ytterligare, ty på samma gång fick vi bud att Fru Falk vär död i dag på morgonen, Emelie började gråta när hon läst dit bref och sade hur skall jag komma hem. krasslig lär du vara kära Zache troligen mer än du låter påskina, blir det slädföre kanske vi kan ställa så att Emelie kan komma på hösten vi får alt se, var vid godt mod nog går några veckor snart och låt ej heller dett allmänna bekymret för mycket tynga på dig Gud styr det som alt annat lämna det i hans hand. Emelie är så frisk och rask vandrar till staden utan att det bekommer henne, hon är och nu som bäst dit, barnen är raska liten Eva är något puttriger och sofver litet, men det är om dagen om natten är hon bättre hon växer och småler så godt. Toine hon är som förr allas vår rodocka och stora syster ett godt barn som altid, hennes födelsedag firades litet med bjudning af några små vänner. hvad om skref omsvårtytt 30. i mån tycker jag är alt för mycket det utgör för halfva lön nära då skulle hela den öfriga Famillen lefva och klä sig med andra hälften. lämna nu ej våra bref framme på dit bord lägg dem genast bort. nu kommer det till sist som bort komma först hur mycket vi saknat dig och hur mycket vi talar om dig sik fisket har varit dåligt för menigheten och oss i synnerhet också har Stina blott dragit par varp sen du for, och då gick noten i bitar. Blank tror att du fått Nässelfeber af nätingar som skall i bland hända. Nå den Max stackare, hur var det första gången var han sturssvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarandek eller näsvis, kanske Munken då beslöt att han ej skulle komma inn ledsamt är det. för Augusta kan han ej komma i junker skola – glöm ej Josephinas ärende. Gud vare med dig min älskade son jag omfamnar dig hjerteligen.