ZT–Sofia Topelius 20.5.1867

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 20.5.1867

Helsingfors måndag 20 Maj 1867.

Min Älskade Mamma!

1 Jag begagnar en ledig stund, för att lägga några ord till förra onsdagens bref. I förrgår, lördag, fingo vi Mammas kärkomna bref af den 12 Maj; det hann ej till Sofiadagen, men var lika väl ment. Innerligen gläder det oss att Mamma åter är raskare, äfvensom broder Wilhelm. Gud gifve nu frösättningen aflöper utan förkylningar. Wid detta laget får väl Ezer fröpakettet med inneliggande bref. Drifbänkarna måtte väl kunna göra tjenst. I lördags åto vi på Lappviken färsk sallat och dito pressgurkor; det var visst ej bittida, men dock första gången i år. I natt ha vi nu lyckligen undangjort 39:de frostnatten; men nu kommer det an på, om man bör räkna sjelfva märknatten med. Då ha vi haft 40 och borde således vara qvitt. Verkligen visar nu barothermometern + 6 à 7 grader i skuggan på morgonqvisten, och barometern faller.|| Just nu köpte Emili af en liten flicka de första buketterna från kalla jord, primula veris; nässelkål ha vi haft ett par gånger. Det är allt bra sent. Isen ligger ännu fastän ofarbar och med öppna rännor, så att nog ha vi om ett par dagar öppet. En hop ankomna fartyg har ankrat utanför Sveaborg. En gammal fru Gustafson säger sig minnas endast en sådan vår i Helsingfors, och det var 1808, när folk ännu den 20 Maj gick öfver isen. Mins Mamma den våren, och hurudant år blef det sedan under kriget? – Nog kan man tänka hvilken foderbrist nu måste vara i landet, när vi, som bo sydligast, knappast ännu ha ett grönt strå, att ej tala om löflösa träd. Men fråga verkligen Ezer, goda Mamma, om han ej känner methoden med kokadt granris åt kreaturen. Det vore ju en välsignad sak, om helst någon del af behofvet kunde ersättas dermed. Hvad mången nu skulle önska ha vass och rövippor, som man alla somrar ror stolt förbi! Än|| annat sjögräs? Hvilka ofantliga massor af sådant ligga ej obegagnade? Men det är ofta så med oss alla, att vår Herre lägger maten för fötterna, men vi idas ej så mycket som sträcka ut handen efter den. Visst måste den nöd, som nu råder i en så stor del af landet, vara en tuktan och en lärdom. Måtte vi alla taga ett notabene deraf, ty nog ha vi alla vår andel deri. Det låter verkligen som ett hån, när regeringen nu föreslår Finland att bygga en jernväg, som kostar 39 millioner mark. Många hisna, och isynnerhet bönderne lära ämna tvärt säga nej. Men klokt folk tror annat. När vägen byggs af ett utländskt bolag med garanti för en viss ränta, så riskerar landet endast den garantin, i fall ej revenyerna af jernvägen gå till ett visst belopp, och efter 90 år tillfaller jernvägen finska kronan. Men det vigtiga är att så stora penningesummor inkomma i landet för|| ett sådant arbete och att så många, många hungrande deraf få bröd. Derför tror mycket förståndigt folk, att jernvägen till Petersburg är likasom enkom sänd af försynen att draga landet upp ur dess stora nöd och återgifva det mod och krafter genom det lif och den rörelse, som först sjelfva arbetet och sedan kommunikationen på Ryssland och vintertid med hela det öfriga Europa nödvofelbart skola medföra.

2 Nå, Kejsar Alexander reser om en vecka till Paris. Den triumfen fick Louis Napoleon ändå. I Paris lär blifva ett regentmöte. Åtminstone kommer äfven Kungen af Preussen. Man tror att de skola rådslå om Turkiets öde. Vi ha raljerat med Bäcken, att han borde kurera franska prinsens rötsår i benet och engelska kronprinsessans vatten i knäet. Det senare menar han sig nog gå ut med. Ekström i Wasa ville ju öfvertala honom att resa till Paris|| och erbjöd honom ett förskott af 400 mark, som han ej skulle behöfva betala igen, om resan misslyckades. Men Bäcken var för klok att gifva sig in på vidlyftigheter. Den lärda högfärden skulle vara möta honom än mäktigare der än här och se ned på honom från sitt höga torn. Här är det nu så, att Bäcken fattig har fullt med arbete, mest gamla, illa läkta åkommor, och när någon råkar bryta armar och ben, ärblir han riktigt på godt humör, att få färska patienter. Bra lyckas han här, som der hemma, men tror mamma våra lärde tillstå det? De äro ganska vänliga mot honom, men också ganska nedlåtande. Några gånger har han fått förbinda ben på klinikum i åsyn af 12 eller 15 unge läkare med deras professor, och de erkänna att han har godt handalag, men just ingenting annat.|| Någon tjenst har han ej fått, för det att ingen af senatorerne råkat bryta benet af sig, men nog kan det ännu hända, att han hitkallas från Wasa, dit han reser om en vecka med sin son Hannes, som blir student dessa dagar. Lagerborg är betydligt bättre och går obehindradt, ehuru Bäcken förutsagt, att han ej kan blifva alledeles bra. – Nog skulle Bäcken behöfvas också på sin hemort, men just derför att han ej kan mångdubbla sig, borde han få tillfälle att uppfostra elever och efterträdare. – Lagerborg skämtade häromdagen, att hvar gång Bäcken gnider honom, frågar han, om här ej kommit någon ny nummer af Aulango. Den långa historien blir nu ändtligen slut. Jag skickar i onsdag det sista till Åbo.

||

3 Sofiedagen om afton voro vi hos Leopolds, der barnen utförde sin tillställning, mycket nätt – och alla voro roade, fastän der var så mycket salt i madame Chignons presentation.

4 I går gratulerades Emili på f. m. före Gudstjensten af Rosenkampffs och Borgströms samt på e. m. af Deckers med sångarne och sångflickorna, som stämde upp – men emedan vi på afton voro bjudna på lysningskalas till Willebrands (för A. Schauman och fröken Kuhlman), bådo vi sångsällskapet komma tillbaka i morgon afton.

5 I thorsdags sjöng ungdomen ihop 600 mark åt de fattiga Wrightens – var det ej nätt? På deras lilla soirée i brunnshuset|| för 1 mark 50 penni biljetten voro grefvinnan Adlerberg, fru Karamsin och salen smäckfull, och alla voro förtjusta. Dessutom är nu ett lotteri på 10 af Wrightens taflor.

6 Nå, jag slapp allt bestyr med det nya theatersällskapet. Var det ej präktigt? Jag har ej gjort strå i kors för den saken, fastän jag för skam skull måste teckna en aktie. – Mamma skrifver om vår nya guvernant. Nog ha vi vägt den saken för och emot, men barnen äro i den åldern att de böra få praktisk språkkunskap, annars går de som med Aina – hon öppnar ej sin mun, det goda barnet, på annat än svenska, fastän hon fått lära så mycket. – Sofi Bell får ingen lön hos oss, men en och annan toilettpersedel kommer väl der i fråga. Hon är en snäll, god flicka, förnöjsam, ständigt jemn och glad, – ej heller sjuklig, fastän halt. – Måväl, goda Mamma! Skrif nu snart till Mammas egnaste

Z., E. och barnen

7 Jag skrifver stort och fult för att papperet slår igenom.

8 Vi skola just att gratulera Carolina Borgström. – Mille säger, att Augusta skrifver inga stadsnyheter –

9 Mamma har ju hört att grefven och grefvinnan Adlerberg resa genom NyCarleby till Avasaksa för att se midnattssolen.

10 Rosenkampffs och Leopolds må bra och helsa.

11 Från Fanny ha vi ej haft bref på länge.

12 Aina och Berndt be hjertligt helsa.