ZT–Sofia Topelius 12.9.1864

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 12.9.1864

Helsingfors måndag 12 Sept. 1864.

Min Älskade Mamma!

1 Nu sitta vi, Gudilof, åter välbehållna uti vårt lilla bo och tänka tillbaka på den flydda sommaren såsom på en angenäm dröm. Ja, Gud vare tack också för denna förflutna tiden, som Han förunnat oss tillsammans med vår älskade Mamma och farmor, vi arma, ostadiga resvackar, som gerna sutte i ro på Kuddnäs i all vår tid, men som nu engång äro bestämde att delas emellan tvenne hem och öfvergifva fader och moder för att ”blifva nära hvår hustru”. Så skola kanske våra barn också göra en dag, och vi skola, som mamma, vända ensamma tillbaka från grinden. Det kan kännas tungt; men Gud gifve vi kunde så faderligt och moderligt uppfylla våra pligter mot våra barn, som Mamma har älskat oss och försakat för vår skull och funnit i vår sällhet en tröst för ensamheten! Gud välsigne Mamma för all kärlek och moderlig ömhet all tid och äfven nu denna förflutna, korta och kära sommaren! Wi alla, stora och små, kyssa så hjerteligen farmors älskade hand.

||

2 Klockan är 9 på måndagsmorgonen, vädret dimmigt och regnigt. De små äro nyss på fötter och fjäska från det ena till det andra med deras bestyr, ty de måste få sofva ut i dag och gå först i eftermiddag till skolan. Mille skrifver rader till Mamma, men efter jag tagit resebeskrifningen på min lott, så delar hon sig i dag och skrifver äfven till systrarna. Aina städar och packar upp, Fina, som sofvit ut, lägger in i lådorna, och jag har slagit nytt bläck i mitt bläckhorn, för att här vid mitt gamla skrifbord börja min nya literärar verksamhet med dessa rader till Mamma.

3 Onsdagen hade vi regn hela dagen, varierande mellan fint och groft med korta uppehåll. Vägarna voro mycket dåliga ända förbi Kauhava, och så kommo vi kl. 7 först till nya Alasaari i Lappo, der vi funno för godt att krypa in. Mammas präktiga vägkost smakade förträffligt, derpå sofvo vi godt och reste ut thorsdag kl. 6 uti regn samt ännu mycket dåliga vägar. Fram på f. m. blef uppehåll, vackert och lugnt, ja det allra bästa mulna fiskväder, och så kommo vi kl. ½ 4 e. m. till Stenbäcks, der vi blefvo hjertligt emottagna.|| Vi tänkte visst resa vidare, men efter vi ej varit der på sju år och de kanske hade misstyckt, om vi gjort en så fransk visit, så stadnade vi öfver natten och promenerade ut med dem alla uti den vackra qvällen, då vi besökte Carl Stenbäcks nya hus derbredvid, som gubben ämnat till enkesäte åt sin beskedliga gumma. Derpå besöktes kyrkogården, och så öfverlades om ett monument, som flickorna ämna tillställa att uppresas öfver de stupades graf från den 17 Aug. 1808. Alma Strömmer, två mamseller Nyberg och en dito Packalén voro densamma qvällen hos Stenbäcks. Gubben är åldrad och krasslig, annars sig lik. Fredagsmorgonen väcktes hela huset kl. 5, och kl. 6 sutto vi, efter kaffedoppet, i vagnen. Den dagen var mulen, men annars mild, lugn och vacker. Kl. 7 togo vi nattqvarter på Kallenautio. Lördag voro vi kl. 4 på fötterna, vid ljus, och reste kl. 5. Det stormade hiskligt och hällregnade nästan hela dagen, men den enda genomblötta var Fina. Vagnen läkte också in, ty qvällen förut hände sig att en vårdslös pojke körde vagnen mot ett framstående loft vid Ruhala och massakrerade hela sufletten upptill. Tråkigast var ändå, att vi fingo vänta på hästar öfverallt, stundom en timma,|| och mamma kan tänka huru stora Tammerforsvägen såg ut efter marknaden och fem eller sex veckors oupphörligt slask! Den var på sina ställen så grym, att man körde i gyttjan nästan till hjulaxeln. Så blefvo de 11½ milen till Tavastehus mycket segslitna, vi födde oss med kaffe och smörgåsar medan vi väntade, och ändå var klockan 10 på qvällen, när vagnen kom i mörkret till Tavastehus. Jag säger vagnen, ty sch kurirkärran med Fina och mig kom först kl. 11 på qvällen, vår utkörda häst tröttnade, och sedan vi i fyra tre gårdar begärt en annan, fingo vi häst i den fjerde samt en pojke, som satt på mitt knä och körde öfver stockar och stenar. Håll, mina jern! tänkte jag, och de höllo. En liten thésouper smakade sedan godt hos Nordins. Der lemnades ekipagerna, liksom förut; – Kl. ¾ 8 om söndagsmorgonen hade vi det oskattbara nöjet att åter sitta i en beqväm ångvagn, och kl. en qvart öfver 11 voro vi lyckligt i Helsingfors, något utskakade, men alla raska, och möttes af vår Amalia, som hade allt i behåll och förökat familjen med fyra höns. Om våra husliga affärer får nu Mille skrifva samt huru vi tillbragte en treflig qväll hos de hjertliga vännerna Deckers.|| Calle Engströms bröllopp får hon äfven berätta! Vi ha ej träffat många ännu, men jag skall nu på f. m. ut på notvarp efter nyheter. Rosenkampffs äro på landet. Fru Borgström och Deckers ha flera dagar väntat oss. I lördags voro de alla att taga emot oss på jernvägen med Borgströms vagn till vår disposition, men så kommo vi ej. – I hela södra och en del af medlersta Finland har det sedan Augusti månads början regnat nästan oupphörligt, och mycket mer än hos oss i NyCarleby. Skörden fås ej in och sådden kan ej verkställas, så att det annars goda året får ett ledsamt streck i räkningen. Vi mötte på flera ställen höbergare, som ännu så sent kommo med trumpna miner från deras våta hökopor. Alla potäter stodo ofrusna från och med Ruovesi. – När vi anlände, voro våra saker med Oulu redan här hemma, och dessutom en packlåda med 100 buteljer Gambrinus från Jakobstad, förärade af Hjalmar Nordgren och afsände med Oulu af Krohn. Jo jag tackar. Wi fundera nu på att lefva mycket husligt och hushållsaktigt. Salsgolfvet måste målas, fähuset repareras. Trädgården är helt vacker med sitt frodiga gräs, några blommor, två stora almar, fyra lindar och en rad acacier i behåll ifrån bättre dagar.

||

4 Kl. 2¼. Jag kommer nu hem från mitt notvarp. Intet större nytt nuförtiden. Alla klaga öfver kursen och regnet. Rubeln gäller utrikes bara 80 kopek, orsakerna financiela, ej politiska. Kursdifferensen kostar finska staten 50,000 rubel ensamt i räntor på statslånet. Snellman skall vara mycket bekymrad. Ondt om pengar och kredit. – Om Porthanfesten tala nu alla tidningar, utom Hfors Tidn., som försofvit sig. Allt präktigt. Härifrån voro mera få ditresta, och bara 4 professorer eller 5. Många fråga hvarför jag ej for. Svar: hvarför for inte ni, som hade så nära? – Otto Donner med fru far utrikes i vinter. –

5 Nå, kära Fanny, jag har ännu ej helsat dig och tackat för all din vänskap i sommar. Tack, kära vän, och måtte vi få höra att både faster och du äro raska! Vi önskade så i dag att ha er med vid vårt kaffebord här, likasom vi sutto hos er. Vi skulle, liksom ni, bulla upp hvad huset förmår. Tänk på den saken, Mamma kära! – Måväl, helsa Emmi och Zache och Stina och alla våra, Dyhrns äfvenså, från

Mammas egnaste

Z.

6 Jag har lyftat qvartalet, men timmen att rekommendera är förbi. Troligen skickar jag litet med nästa post.

7 Synnerberg träffades på jernvägen – Var på besök hos Muncks.

8 Franz Dyhr är således icke här, som befarats. Hans vänner ha ej fått utslag i examen ännu. E Benzelstjerna är ej nöjd med sin skrifning.

9 I natt väcktes vi af en hiskelig mängd krypande röda – jag låg länge och förundrade mig öfver hur man efter en resa kan känna så märkvärdiga stickningar – ”nervösa”, trodde jag. Mille har gjort narr af mig. Nu är sällskapet utrotadt.–

10