ZT–Sofia Topelius 31.1.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 31.1.1862

Helsingfors fredag 31 Jan.

Min Älskade Mamma!

1 Efter jag har 20 minuters ledighet, vill jag helsa på med en fransk visit.

2 Wi må nu Gudilof så temligen, utom att Rosa i sin tur krasslar en smula. Mille var här om afton nog bekymrad; det såg ut som om pian skulle få hjertsprång, men det gick öfver (hon är nu vid den åldern att hon skall väl få det som alla sina syskon), och så blef det frossa och katarrh, så att hon hostar och har magrat; men det skall väl ha sin öfvergång; det är bara för att ändå få traktera mamma med någon sjukdomshistoria. Annars har pian mycket förkofrat sig och är så innerligen munvig och treflig, så att vi ofta önskat att farmor skulle få roa sig åt henne till ersättning för de bekymmer hon gifvit farmor, liksom oss alla.

||

3 I mer än fem veckor har jag ej vågat ta henne i famn, hvilket varit en ej liten försakelse, men vi få vara nöjda sålänge ej hennes tur kommit med sharlakansfebern, som nu är nästan uti hvarannan gård, likväl ej mycket dödande. Sedan Toini legat 5 veckor och 1 dag, fick hon lof att stiga upp och har varit något svag på benen de första dagarna. Ännu har hon ej fått bada, emedan den stygga svullnaden fortfar, fast rosen tycks vara öfver. Munter är hon, och hennes tålamod under de 5 veckorna kunna vi ej nog förundra oss öfver. Eva ragassar omkring här i de inre rummena; hon har nu badat två gånger. Mille är mera klen och ombytlig till helsan, dålig sömn och mer oro för barnen, än kanske behöfdes, men det är ej underligt, när man sjelf är svag. Nog tänka vi allvarsamt på Marstrands arbete. Aina och jag ha haft en smula katarrh, som gick öfver o. s. v.

||

4 Mille har köpt åt Mamma en bra skinnkrage för 2:50, men hinner ej laga den på posten, emedan hon måste sköta Rosa för det vi ha byke. Annars ha vi gjordt den observation, att ju flera tjenare man har, desto sämre blir man betjent – Vi äro just ej belåtna med den nuvarande uppsättningen, vi sakna den tillgifvenhet för huset, som vi varit vana vid, och redan för denna egenskap har Rosas Sofi stigit mycket i våra ögon, så att vi tänka på att behålla henne och afskeda Lotta första Maj. Dyrt blir det sällskapet, det kan väl Mamma gissa, och Oskar Granbergs frånfälle gjorde äfven ett ekonomiskt streck i våra räkningar. Sedan kom sjukligheten, så att Emili ej kunnat stå i styret, som hon det önskat – med ett ord, ekonomiedepartementet är drygt i år, fastän vi lefvat som möss för oss sjelfva.|| Men det går nog, blott Wår Herre ger helsan – det är sjukdomen som dock är den värsta busen. – Emili har också köpt Sofi Rönnlunds skinn för 7:50 genom Augusta Bäck. Sjelf har hon blott 3 gånger varit ut att åka, bjuden af Emma Thunberg. – Nå, jag borde nu berätta om Utskottet i vårt grannskap, men Mamma får nu läsa i tidningarna huru qvinnan blir myndig och får ärfva lika samt huru adeln frivilligt afsäger sig sina privilegier m. m. Äfven håller man på att ställa så till att Mamma ej mer behöfver dika åt Synnerberg. – Dagbladet har nedsablat min nyaste bok – de nya qvastarna behöfva något att sopa – jag fäster dervid mycket liten vigt. – Regina v. Emmeritz uppföres i Köpenhamn med fru Heiberg i titelrolen –

5 Dock detta är småsaker! Gud gifve Mamma och oss alla helsan, önskar

Mammas egnaste

Z. och E.

6 Wår helsning till Fanny. Johannes är, som vi hoppas, allt på bättring, ehuru långsamt det går.

7 Wår helsning till Lybecks, Dyhrns, Moster Nena, Jeana B. och Stina. Sofi Hjelt förundrade sig öfver att Hildegard både gifter sig och får små arfvingar, utan att de få någon notis derom.

8 Jag har skrifvit åt Wasaborna deras ansökan att få namnet tillbaka och dessutom verser till deras sekularfest i går.