ZT–Sofia Topelius 11.5.1863

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 11.5.1863

Helsingfors måndag 11 Maj 1863.

Min älskade Mamma!

1 Derute är 14 graders sommar, litet mulet och i väntan på ett vackert Majregn; – i går och mest hela förra veckan den herrligaste vår. Den får jag nu betrakta genom rutan, men det gör ingenting, när Guds godhet ändå skiner klart in genom alla fönster och springor. Jag spatserar nu öfverallt inomhus och känner af min krankhet just intet annat än litet återstående knäsvaghet och en obetydlig tyngd öfver venstra sidan, som säges ofta vara märkbar i flera veckor, innan den löser och reder sig. Aptit och sömn fortfarande förträffliga. – Mille rukkaspråk: finska går nu här och hänger läpp; hon hade redan på egen hand slagit Marstrandsresan ur hågen och gladt sig att få följa oss andra till Mamma. Men i lördags anställde Hjelt ett formeligt förhör med stetoskop etc., och resultatet blef Marstrand, utan prut, så att nu lär det ej hjelpa, fastän vi båda sucka en smula.

||

2 Den 1 Juni ämna vi flytta – vi få ej förr, emedan de snåla Kavaleffs stadna qvar i det längsta, fastän de ha sitt stora Domarby att flytta till – och egentligen är det opassligt för våra reparationer. Så går väl en vecka in på Juni, och då resa Emili och Toini på ångbåt till Stockholm och derifrån, efter ett par dagars rastetid, på jernväg till Götheborg. Strax derpå packa vi in och kuska på jernväg till Tavastehus, sedan vi beställt vagn och kurirkärra oss till mötes från lagman Wetterhoffs. Detta sällskap består af moster Mina, som följer under vårt beskydd till Tammerfors, vidare jag, Aina, Eva, jungfru Lotta och troligen Hanna Snellman, som bett Aina att få resa i vårt sällskap till Keppos. På Mamma beror nu, om vi medtaga Lotta. Mille tror att hon gör nytta, både med tvätt och annat, hon är mera rapper. Fina och Tattu taga tjenst för sommarn, vår köksa Lovisa vaktar gården. – Den nordiska karavanen reser då öfver Tamerfors,|| derifrån på ångbåt öfver Näsijärvi etc. ända till Ruovesi och så vidare på landsväg till Kuddnäs.

3 – Den vesterländska karavanen, stackars två, har ännu veterligen intet bekant ressällskap; endast en ung fru Stjernvall, f. Knorring, har bett att få åtfölja Emili till Marstrand. Nog reser dit folk, så att enslig blir ej den färden, men lugnare och trefligare vore det att få någon bekant. Wi veta nu ej hvad Ludvig tänker; hans helsa skulle nog behöfva en Marstrandstur. Toini, som först var så olycklig öfver resan, har nu alldeles blifvit af annan mening, sedan hon fick bref af Ellen Hörlin i Marstrand. Nu är hon så pickhågad, att hon skulle nödvändigt skrifva till Ellen i dag: ”vet du, Ellen, att om två veckor resa vi till Marstrand.” – Att få se kungen, det är ock något, och nu börjar Eva Maja på att vilja kälta sig med. ”Det finns ingen kung i NyCarleby”, säger hon. – Hur det nu må vara, när det kommer till afskedet. Toini är allt ännu pjåkig för sjön och funderade på att resa landvägen öfver Torneå. – Nog vore det|| lyckligt för pian stackare att riktigt få stärka ögon, öron och alla lemmar, innan hon börjar sin skolgång. Det kan hända att Emil Borgström frampå sommarn reser till Marstrand.

4 – Barnen arbeta nu på eft. middagarna med skyfflar och skottkärra i vår nya trädgård. Ångfartyg gå och komma, det skall vara grönt i Kajsaniemi park. Nog längta vi ut. – Mammas affärer ligga ofta för mig. Jag är allt lika rukoviggsvårläst p.g.a. radslut i min kassa. Nu skref jag sist och björnade Dagl. Allehanda. – Om tjensten hörs ännu intet från Pburg. – Här hara studenterne dummat sig litet. Det kom genom baron Munck en något oförsigtig påtryckning att universitetet borde afsända en tillgifvenhetsadress till kejsaren. Pojkarne fingo nys derom, och nog vet man det var en hiskelig sak (att gå ständerna i förväg, hette det), och så skickades i förrgår deputationer till alla professorer, som sitta i konsistorium, att de skulle vara så goda och icke föra talan på hela universitetets vägnar. Somliga deputerade blefvo afsnästa, somliga mottagna; numera börja pojkarna sjelfva skämmas en smula. – Men knappt nog lär någon adress gå af. – Måväl, allrakäraste Mamma! Mille helsar och vi alla omfamna Mamma – också Mammas

Z.

5 Vid rektorsvalet blef ju Arppe förbigången af Schauman.

6 Helsa Dyhr och Grundfeldt, att det ser fredligt ut, hur än svenska tidningarna spraka och hixta. Man kan ej se långt framåt, men förrän i slutet af Juli eller början af Aug. bli knappt diplomaterna färdiga, och då börjar det redan bli sent att skicka en fransk flotta till Östersjön.

7 Skulle der finnas gamla eller nya nät att köpa?