ZT–Sofia Topelius 25.5.1863

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 25.5.1863

Helsingfors Urbanus, 2:dra dag Pingst, 1863.

Min Älskade Mamma!

1 I thorsdags hade vi af Mamma ett kärt bref, hvaraf vi se huru Mamma glömmer sitt eget bråk och bekymmer, för att deltaga i våra bekymmer och fröjder. Jag tänker alltid att allt har sin mening, och så var det väl ock med min sjukdom; om vi bara rätt skulle förstå Guds goda afsigter. För Mig och Mille var detta visst också en maning att icke lägga så stor vigt på andra verldsliga vedermödor – och skulle Gud i sin nåd låta oss alla, när och fjerran, behålla eller återvinna helsan, så går nog det andra. Pjåkig är jag för sjukdom hos de mina och mig sjelf, det måste jag ärligt bekänna, – det öfriga här i verlden har jag sällan just lagt mycket på sinnet.

2 Först då om det kapitlet. I mitt bröst känner jag numera nästan ingenting, hvarken tyngd eller hosta, på sin höjd litet heshet, om jag länge talar; – men i går läste jag med låg röst predikan för min munlösa|| maka, utan att deraf märka minsta olägenhet. I fredags var jag första gången ut att åka med Mille; i lördags gick jag med barnen att inspektera nya gården med dess präktiga uthus och dess stora, men alldeles vanvårdade trädgård, som jag så gerna ville sätta i stånd. I går pingstdagen promenerade vi före middagen hela sällskapet till Kajsaniemi park, der det är full sommar, grönska och fågelsång, ack så herrligt! Det har nu varit en ruskigare mellantid med kyla och regn, men efter en liten frost i natt är det åter vackert, i morgse 14 gr. i skuggan, nu 11. Kanske var det för kylan i luften de förra dagarna, som jag åter haft frosskänningar hvarannan natt, men i dag på morgonen var jag sjelf till Hjelt, som föreskref mig en ny regime med kininpulver i sju veckor och deremellan hvarannan dag ångbad, för att riktigt grundeligt få bugt på min gamla fiende. Jag prutar nog mot det otäcka kininet, men det får ej hjelpa, vattnet hoppas jag gör ändå hufvudsaken. För resten äro vi Gudilof vid godt mod, och jag har åter begynt arbeta några timmar om dagen – kan Mamma gissa med hvad?|| Med min Läsebok, som jag nu med all gevalt vill ha färdig, innan jag får fullt opp med min nya tjenst. Ja, om denna för oss vigtiga sak har Mamma redan läst i tidningarna; det är nu säkert och afgjordt, ehuru jag ej fått någon officiel notis, och får ej heller, innan fullmakten, men utnämningen har nu varit före i konsistorium, och i dag bekräftades den af vår rektor, Arppe, som jag träffade på gatan. Således kan jag nu ta emot gratulation, Gud gifve till sann båtnad både för den dyrbara salt jag fått att vårda och för oss alla! Jag fruktade mycket att, här som vid andra tjenster, få tjena första halfåret utan lön, men fick i dag höra att ej så är, utan jag får uppbära lön från 1 Juni – jag vet ej än huru mycket, ty en del är ställd på markegång, men som den är hög, så tror jag väl att en yngre professors lön nu gör omkr. 14 à 1500 rubel – och sedan avancerar man efter tur, så att de äldres löner stiga till omkring 2,000. Eget är att jag i konsistorium kommer att sitta mellan de två värsta fennomanerne, Forsman, som redan|| är utnämnd och Ahlqvist, som i höst blir professor i finskan. Men detta bekymrar mig alldeles icke. Jag slipper att installeras, emedan jag är installerad förut för 9 år sedan; – som är en besparing på omkr. 100 rub.rubel utom besväret, men fullmakten kostar väl med tillbehör sina 80 rub.rubel – Vänliga äro alla som jag träffat, äfven af akademici, och gratulera, – Carolina Borgström har bland andra vänner varit högst intresserad för denna befordran! – Men nu kan det vara nog om mig sjelf. Min Mille rukkaspråk: finska går, som sagdt, för närvarande munlös. Det befanns neml. att hennes löständer efter 20 års tjenstgöring höllo på att alldeles falla bort och bli utan fäste, och då måste den länge på hushållning uppskjutna saken bli af, oaktadt hon sjelf i det längsta prutade emot. Nu går hon radikalt tom i mun, sedan hon låtit bortplocka de sex återstående skrabborna, och nog vet man hvad det är ovant, men om en vecka skall hon gå med två rader sköna hvita tänder, med hvilka hon kan äta det hårdaste bröd – liksom Carol. Borgström, som ej nog kan prisa sina tänder, ty de tjena för lifstiden. Jag önskar|| att Mamma och jag på samma sätt blefve barn på nytt. – Till Marstrand ha vi nu skrifvit om rum; vi veta ej säkert om Mille blir färdig till det ångfartyg, som afgår härifrån d. 5 Juni – troligare är att hon måste dröja till d. 12:te – och derpå beror väl då också vår uppresa. Mille är besvärad af unga fruar, som ställa sig under hennes beskydd. I förrgår anmälde sig åter en Marstrandsfararinna, fru Blomqvist. M. kan naturligtvis ej åtaga sig annat än att vara förkläde och ge goda råd. Toini är allt ännu vid godt humör, men nog tänker jag de i början få grufligt ledsamt. Alla våra fyra flickor slöto i thorsdags sin skola. Tredje och fjerde klasserna tillbragte sedan thorsdagsafton tillsammans i skolan. De hade salat ihop 10 kopek hvar till mandeltortor och mjöd, och så tillbragtes qvällen af somliga med att hoppa och sjunga, men af de flesta med att gråta – och så höllo de tillsammans bön på egen hand, och skildes (de som sluta skolan) med det löfte att träffas här den dagen efter fem år, om de lefva. Aina och Aline hemkommo med|| förgråtna ögon kl. 10 på qvällen. Småttingarna deremot voro vid briljant humör. Om fredagen hemkommo de mycket vigtiga med deras betyg – berömligt uppförande, men flit och framsteg så der af Melanders mellansort – sjelfva tyckte de att det var utmärkt vackra betyg, och i den tron fingo de vara. De stora ha nu examen i onsdag – William först i lördag. Nästa måndagsmorgon ämna sig både Aline och William att resa med Österbotten. – Jag skall tillägga det för oss glädjande, att icke på länge har i Frunt:s skolan varit en så väl ansedd fjerde klass och så utan alla historier, som i år, när Aina råkat vara primus, hvilket naturligtvis icke är hennes förtjenst, med det är roligt emedan primus alltid får svara för klassen.

3 Nu springa barnen ute mest hela dagen. Få se när vi få flytta. Allt står Chrons våning ledig. Troligen ta vi nu Lotta med till farmor. Hon får väl också rensa fisk, när det behöfs, ehuru sömm är hennes starka sida. Hon sydde nyss|| en klädning åt Toini ensam färdig på en dag. – Icke vore jag så angelägen om Nuppa med hans matfriska lättja, om vi bara kunde få en passlig i stället. Nuppa har den förmån att vara någorlunda dresserad, att känna daggmaskställena o. s. v., som en fiskare behöfver; men hans största merit är de starka armarna i blåst, hvarföre jag under hans tid kunnat utsträcka mina kroklinier kring de fiskrika Brudholmarna. Skulle någon 16-18 års pojke med någorlunda starka armar fås, kunde han väl ersättas. – Förlåt att jag ökar Mammas myckna bråk med denna mindre vigtiga sak – men nog blir det nödvändigt för mig att andas sjöluft i sommar. Jag får väl också Hindrik på några dar till Majniemi, för att se om bryggan, som behöfver styttor, och uppsätta simmhuset. Simmhustrappan flöt bort 1861 och behöfs ny. – Jaså, är jag inte återigen der med mina bestyr? Nej, goda Mamma, – låt dem vara. Jag hoppas Aina skall kunna vara farmor|| till något biträde i sommar; hon önskar ingenting högre. På Milles begäran undersökte Hjelt hennes bröst och förklarade att ”nog är det allt i ordning.” Men tillika rekommenderade han åt henne motion i sommar, t. ex. att ro.

4 Med theatern är det nu så slut, att alla resa bort – Men brandstodsbolaget får betala en extra afgift. Jag tycker mången skall derföre harmas på theatern, – men icke rår den för allt – den lär kosta mellan 40 och 50,000 rub.rubel åt bolaget. – I politiken ser det fredligt ut – d. v. s. inte kan man garantera fullt för mer än ett par månader, men det sannolikaste är fortfarande, att intet buller blir här uti detta år. Svenskarna ha redan stämt ned tonen betydligt. – Gubbarna Tigerstedt och tjocka Smith med alla sina historier ha gått till ankars. Annars just intet nytt. Jo, att Arppe blef rektor, alla rabulister till trotts.

5 Helsa hjertligt alla de våra, Schalins icke att glömma. Tacka Sofi för hennes systerliga bekymmer. Och må väl, älskade Mamma. Ännu kommer väl ett bref från Mammas egnaste

Z. E. och barnen

6 Min svenska remiss är ej kommen ännu. Jag väntar tåligt i denna vecka. – Bonnier begär något nytt att trycka.

7 Tant blir öfver sommarn i staden.

8 Ingen Granholm eller fru höras af.

9 Mille har ännu ej fått svar om bruna tyget.

10 Här äro stora auktioner: Oldenburgs och Hernmarcks. Vi spekulera på en matskänk. Borgströms börja flytta in.

11 Johannes har visat sig och mår väl. Julius tänker på en resa till Nby – Forsius lär ämna sig bort på en månad.