ZT–Sofia Topelius 1.1.1866

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 1.1.1866

Helsingfors Nyårsmorgon 1866.

Min älskade Mamma!

1 Ett godt nytt år! Guds goda englar bevare Mamma och oss alla i detta nyss ingångna år! Framför allas vår hjertliga nyårsönskan till vår goda Tant och Fanny och Gusti och Ninni och Max och Stina och alla vännerna inom och utom hus. Gud gifve eder och alla sin frid och sin välsignelse.

2 Klockan är 10 på f. m., när jag första gången på detta år doppar pennan i bläckhornet, för att författa denna första skrift på året, och jag ser knappt skrifva, så mörkt är det. Sydvesten som nu fortfarit i flera veckor och töat bort vår vinter, vexte i natt till en hiskelig storm; i dag, liksom i går, är det tjocka och duggregn. Här finns intet tecken till snö och knappt mera spår af is; det har ju hällregnat i veckotal. Det kördes redan i flera veckor till Sveaborg, vintervägen var utstakad och den permanenta skridskobanan på södra hamnen omgifven med granar, men nu är allt åter öppen sjö och seglatsen fri. Thermometern visar konstant 3 graders värme, barometern ombytlig.|| Jag tycker mig se gröna knoppar på syrenerna och ärtträden utanför mina fönster. I går afton fick jag ju en stor bukett med sköna, nyss utslagna hvita syrener till nyårsgåfva. De kommo anonymt, men vi gissa dem vara från doktorinnan Crohns eller hennes flickor på Helsinge prestgård. Troligen äro de drifna i kruka, ty blommorna äro spädare än på kall jord. – Mera sjukligt lär det vara, som man kan tänka i en sådan vinter, men mest sägs det vara lindriga vattkoppor och flusser. Vi ha Gudskelof fått vara friska, utom små krämpor. Aina var i går dufven och trött med feber på aftonen. Mille inbillade sig strax (just som Tant brukade förr med Ninni) att det skulle blifva något värre, t. ex. koppor, men i natt har pian sofvit godt och är rask, så hon tänker sig i kyrkan, men nog lär hon få sitta hemma i detta väder. Hjelt har lofvat försöka vaccin på oss, det första han får. Jag försökte ju för några år sedan, när vi vaccinerade Rosa, men det bet ej på mig. Många ha låtit vaccinera om sig, och gubben Sinebrychoff skulle ha varit riktigt sjuk af sina ympkoppor. Mille har sofvit bättre nu en tid, utom i natt, af oväder och oro för Aina. Toini företog sig att stryka på knäet och fick ett litet brännsår, som krånglat.|| Majo fattig befanns af Hjelt ha början tilloläsligt p.g.a. skada bleksot och äter nu jern. Mille har allt efteroläsligt p.g.a. skadaåt haft smått ondt i halsen, som kurerats med omslag. Majo liten skickar nu inneliggande, som glömdes med förra posten; Aina och Toini helsa och skola med det första skrifva till sin älskade farmor.

3 – Inneliggande 40 mark äro för moster Calamnius, nemligen 8 rubel af Oskar. Jag ha så snöpligt glömt fråga honom derom, innan Mamma skref och påminte andra gången. Oskar svarade att Carl skulle bestyra derom från Uleå, men för att ej gumman stackare skall ytterligare få vänta så skickas nu detta, hvaraf öfverskottet utgör en ränta för min försumlighet. Skulle Carl redan ha skickat, så är det ej vidare, än att Mamma behåller Oskars 8 rubel och jag betalar dem åt honom igen. Om Johannas pension har jag ännu ej fått veta något, men skall endera dagen höra åt. – I lördags d. 30 Dec. firade vi hemma hos oss vår 20:de brölloppsdag tillsammans med Leopolds, bara Oskar, Berndt och Alex. Böhm. Barnen roades med att improvisera små sagor i bilder, dervid lilla ”Etter” var den förtrollade prinsessan, och sedan kläddes de alla till benidiktinernunnor i hvita dok med vaxljus i händerna och sjöngo O Sanctissima, med|| Aina i alten och Berndt i basen, hvilket var riktigt vackert. Mimmi var abbedissa, Ester var prinsessan af Jerusalem, som skulle vigas till nunna, och Georg var nunna för sällskaps skull. Sedan dansade vi kring det höga julträdet, Mille bestod glace och jag ett glas Malvoisier för brölloppsdagen. I går afton skulle vi till Leopolds, men skickade återbud, när Aina ej kunde vara med. Sofi i synnerhet saknar mycket Tant och flickorna. Hon har ju inga andra intima vänner sedan än oss – och ni ”ha så många”, säger hon. Det fasliga väglaget till Skatudden har också gjort att vi ej ofta ha träffats.

4 – I förrgår fingo vi af Sofi veta att Max rest till Kuddnäs – icke undra vi på att han beslöt sig i fluxen och ej hann hit. Skulle Max t. ex. vilja skjuta sidensvansar, så får han gerna begagna mina bössor; nog vet jag han sedan gör ren pipan – hagel och krut böra finnas, om de fås reda på i kontoret.

5 – Nå, Mamma goda, att broder Wilhelm varit så krasslig! Vi längta få höra att han åter är bra, så att de helst kunna fira sin jul med mindre bekymmer. Jag är nog ledsen, att jag skickat så godt som ingenting åt dem, men Zache skall hafva något till godo.

6 Må väl! Allra kärligaste helsningar från Mammas egnaste

Z. E. och barnen

7 I går lackades här tortor och smått skräp till Nyårsgåfvor, så [---- ----]oläsligt p.g.a. skada här regnade väl om 360 sådana och barnen voro förtjusta. Berndt [---- ----]oläsligt p.g.a. skada med oss. Han är så varmhjertad, den goda gossen, vi hålla alla så mycket af honom.

8 Nå, Mamma, de fingo ju Symaskin, det var ändå maffen bland julklapparna – och Mille, men gör det gerna. Maskin kostade 70 rubel af bästa sorten – och hade genom myntreformen fallit från 80. Calle Engström var med och valde. Aina blir den som syr och tycks ha godt handalag. Hennes Mamma ställer till. Om Fanny skulle se denna nålarnas jernväg, skulle hon blifva förtjust. Tillochmed jag är ju det.

9 Julafton kommo cirka 150 klappar – antalet är för barnen det märkvärdigaste – deri inberäknas förseglade äpplen. – I lördags på f. m. voro Borgströms och Deckers här på gratulation, och Vårföreningen sjöng sina älskvärda visor.