ZT och Emilie Topelius–Sofia Topelius 30.12.1867

Zacharias & Emilie Topelius till Sofia Topelius 30.12.1867

Helsingfors måndag 30 Dec. 1867.

Min älskade Mamma!

1 En hjertinnerlig lyckönskan till vår kära Mamma och Fanny på det nya år som ingått då ni bryta detta bref! Gud beskydde och bevare Mamma på alla dagar och gifve vår älskade, dyra Mamma sin nåd och välsignelse!

2 Jag skrifver nu på vår brölloppsdag. Ack huru obegripligt mycket ha vi icke att tacka Herren för under dessa 22 år! – Då jag börjar tänka på det så tar det aldrig något slut, och nu skall jag skrifva. Ja, jag kan icke annat säga än Herren vare lof och pris i all evighet.

3 I går aftons voro vi hos Rosenkamff, A och B voro bjudna dit till middag med Mag: Råbergh och vi på aftonen. Der var ingen annan, vi hade mycket trefligt, jag tog med mig ”Korsblomman” som jag fick till julklapp och vi läste högt ur den några små stycken. Jeana mår bra och har sin innerliga lust med att gå|| på torget som hon förr brukade. Inte hade hon någon brådska att komma hit i förrgår var hon första gången här sen hon kom. Ninni var med. Sen början af Oktober har ingen af dem varit här. Inte är jag ledsen på dem öfver det, men visst vore det litet slägtkärt om de någon gång skulle komma. Men så berättar jag det också alltid för mamma, och det är dumt.

4 Juldagen skickade Leopolds Olga hit och bad oss komma dit på qvällen. Tant och flickorna voro der, vi pratade och åto konfekt från julträdet.

5 Andra dag jul blefvo vi bjudna till Borgströms som vi alltid brukat i många år. Der var Boehmens och Leonards, och mera muntert, stort folk lekte och bullrade som de varit barn. Toini och Eva voro hemma ensamma, Toini var så hes att hon ej fick ett ljud fram och då tordes vi icke taga henne ut. Men nu har hesheten gått förbi. – Jag fortsätter, emedan vi få salen full med gratulanter till brölloppsdagen: gamla Nybergs och deras flickor med Berndt (Aina blef hemma för att det är 25 graders köld och hon haft litet ondt i halsen).|| Nu kom Therese Decker d. ä. med sina flickor. Ja, Gudilof för Hans stora nåd under 22 år och för en bra hustru! – Jag tror Mille ej skrifvit något om vår julafton. Vi voro hemma för oss, bara Berndt och Aina. Frans Dyhr hade vi bedt, jemte Sandström, men de voro bjudna till sitt värdsfolk. Berndt och A. lagade julträdet med flaggor och en stor remsa från toppen med 1 Joh. ep. 2:8 i vackra gula bokstäver utskrifvet på ljusbrun botten. Två af Finas fattiga systerbarn och gårdsvaktens lilla pilt dansade med kring julträdet. Ett par psalmer sjöngos också af B., A. och Agnes (Toini var hes). Jag upprepar detta, fast jag skref derom till bror Wilhelm, ifall Mamma ej var der, när hans fullmakt kom. Tre julgubbar visade sig också, och klappar kommo, mindre både till antal och värde än förr, men dock mer än vi sjelfva trott i dessa tider. Den första, en sparbössa för de nödlidande, var adresserad till alla. Mille fick 14 småsaker, men deribland en gungstol af Berndt, som han köpt för billigt på torget. Och så fick hon ”en okänd general, förmodligen en rysse”, densamme tappre krigaren, som äfven infann sig hos Mamma, ifall han ej spruckit på vägen. Jag fick 7, hvaribland en handdukshållare af Agnes och Lönnrots medaljong af Anna, ylletröja af Mille etc. Toini fick 17, Eva 14, smått skräp. Båda Braistaflickorna fingo en hop saker hemifrån och smått härifrån. Aina fick 22, hvaribland|| en Åländsk shavl, som Mamma Emili köpt för 14 mark, rätt vacker, samt en stor oljetafla, som B. redan i somras beställt af Emma Gyldén och som kostat 80 mark – den enda dyrbara julklappen – han skulle väl ej ha kostat ut sig, om det ej varit från hans barndomsvän. B. fick också 11, tror jag, och Calle och Clara i köket kläddes i aflagda kläder. Vid qvällsvarden ihågkommo vi, som vanligt, Farmor och alla frånvarande kära. Jag är nu nyfiken att veta, om Mamma varit i Larsmo.

6 – Intet särdeles nytt är för resten. Sjukligt är här bland de många invandrarne och i en del trakter af staden. Vi hadea Gudilof härtills sluppit med små krämpor. Toini har haft en flussfeber, Aina likaså, Mille snäfvar af frossen, och Anna hostar. – Antingen d. 13 eller 15 Jan. ämnar jag mig till Åbo. – Nej, nu kommer här mera främmande, Otto Nyberg, så jag får lof att sluta. Må väl, min älskade Mamma! Ett fridfullt godt nytt år med Herrens välsignelse öfver eder alla önskar

Mammas egen

Z.

7 P. S. Barnen skola väl snart skrifva till farmor. – Helsa Fannina, Johanssons, Dyhrns, Stina, Moster Calamnius, Lybecks och alla vännerna!