ZT–Sofia Topelius 18.11.1861

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 18.11.1861

Helsingfors måndag 18 Nov. 61.

Min Älskade Mamma!

1 Också denna gång hinner jag tyvärr endast med några rader – vi ha haft så mycket bestyr – men jag vill dock lugna Mamma med underrättelsen att vi Gudilof äro temligen raska och hoppas att Gud låter äfven denna pröfning hafva sin öfvergång. Mille är skrabbigast i katarrh och halsfluss, ådragen under bestyren i kalla och halfkalla rum, men halsen är nu bättre igen, så vi hoppas hon snart skall repa sig. Barnflickan Lottas sjukdom har lyckligtvis reducerat sig till vanlig halsfluss, och hon är redan i full rörelse igen.

2 Mamma blef visst bra skrämd af det sorgliga budet om Oskars frånfälle. Det var en svår vecka för oss. Thorsdag middag sjuknade han och begynte redan andra dagen att yra, så att han alltsedan hade blott få rediga ögonblick. Halsrötan häfdes till någon del, dock att munnen var ganska sjuk ändå, – körtlarna svullnade, – den arma gossen fick ej ett ögonblicks|| sömn och ro. Omslag kring hals och mage, ibaddning på hufvudet, allt var förgäfves. Tisdagen var han så dålig, att Willebrand tillkallade prof. Sirelius – och de beslöto ett kallt bad – 21 grad. Cels. – hvilket skedde tisdags afton kl. 8. Blott en half minut var han i bad och gneds derunder med flata händerna – inlades sedan i filt och tycktes få mycken lättnad. Mellan kl. 12 och 1 hade han åter ett oroligare skof, men derefter tystnade all klagan, han andades lätt, ehuru högt och tätt, feberhettan försvann, en lindrig svett bröt ut, och han tycktes sofva för första gången lugnt. Hela huset hade fått ordres att hålla sig tyst – vi voro så lyckliga och tackade Gud att den svåra krisen tycktes öfverstånden – och sedan vi lyssnat på honom till ½ 4 vidpass, lutade Mille sig mot soffhörnet vid hans öppna dörr och jag kastade mig fullklädd på sängen – men hade knappt hunnit somna, innan sköterskan, som vakade kom in och väckte mig. Då hade|| gossen upphört att andas! Mamma kan tänka sig våra känslor! Jag skyndade till Willebrand (kl. var då ½ 5 på morgonen) och fick honom med mig, men ingenting var att göra. Den snälla gossen, som vi alla höllo så hjertligen af, låg der helt fridfull och salig i den eviga sömnen. – Nog är läkarekonsten ändock en bra vanmäktig konst!

3 Onsdag f. m. telegraferade jag först till Granberg att Oskars sjukdom förvärrats – sedan till Antman om den olyckliga utgången, för att underrätta Granberg, och middagstiden tredje telegrammet till Granberg sjelf: ”Wörda Guds vilja, ty all mensklig konst var här fåfäng”. Redan kl. 8 på aft. hade vi följande svar: ”Föräldrarna begråta djupt sin älskade Oskars bortgång. Tag vård om hans stoft, låt fotografera och bisätta honom. På vinterföre taga vi honom hem.” – I går var bisättning, öfver 50 personer bjudne, emedan lyceisterne utgjorde största antalet – fruarna Bergbom och Born, fröknarna Prytz m. fl.|| Mille får beskrifva allt bättre med nästa post. Lyceisterna sjöngo psalm 274 – derefter höll F. Snellman ett tal öfver Wish. Bok 4:10, som stod på kistan – så sjöngs N:o 17 med tryckta ord af mig, hvilken jag nu skickar med – och så fors med facklor och procession till begrafn. platsen, der jordfästning skedde. Allt vackert och högtidligt.

4 Jag hinner nu ej mera. Gud beskydde Mamma och oss alla.

Mammas egnaste

Z. och E.

5 P. S. Löfgren målar Oskars porträtt, bra lyckadt. – Små pullorna må bra hos Deckers. Aina och Aline voro här i går. Grefve Berg har afsked.