Inledning

|XIX|

1 I folkspråket talar man om att smida runor. Såsom smeden hamrar det glödande jernet till nyttiga redskap, så smider sångaren sina glödande tankar till ord och musik.1Topelius, Boken om Vårt Land, ZTS XVII, s. 287.


2 Dikter, som tända och värma samtiden, ha sin historia. De äro molnbildningar i tidens luft och laddas med dess elektricitet.2»Runebergs ord till Björneborgarnes marsch», Svea 1893, s. 48.


3 I inledningen till Ljungblommor (ZTS I) framhåller Clas Zilliacus att Topelius i hela sitt författarskap hade ett instrumentellt syfte. Topelius var övertygad om att det yttrade ordet har verkan och innebär ansvar. »Han ville ingjuta tre slag av kärlek i sina läsare: gudfruktighet, fosterlandskärlek och föräldravördnad.»3»Inledning», Ljungblommor, ZTS I, s. XXII. Den intentionen blir mer uppenbar i Topelius senare produktion, samtidigt som medvetenheten om ordets makt och författarens ansvar framträder som en allt starkare bevekelsegrund.

4 Under 1840- och 1850-talen var Topelius litterära plattform Helsingfors Tidningar. Här kommenterade han såväl samtidshändelser som årstidernas växlingar i versform; de flesta dikter intog han i de tre samlingarna Ljungblommor. Från 1860 hade han inte längre en sådan arena, men han fortsatte att skriva lyrik, för olika tillfällen och för varierande ändamål. Det stora flertalet dikter i Nya blad och Ljung hade framförts tidigare, i offentliga sammanhang eller mer privata.

5 Topelius mångsidiga verksamhet gav honom med åren en framträdande roll i samhället och i det allmänna medvetandet. Våren 1863 utnämndes Topelius till ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia, 1872 valdes han till prorektor för universitetet och fyra år senare till rektor. Han var verksam i ett stort antal föreningar och kommittéer, t.ex. Finska Konstföreningen och Konstnärsgillet. Han engagerade sig i Fruntimmersföreningen i Helsingfors och Svenska fruntimmerskolans skolråd, han grundade Majföreningen, landets första djurskyddsförening, och satt i psalmbokskommittén i flera repriser. I samtliga roller var diktsmidandet för Topelius ett »nyttigt redskap» att föra fram angelägna budskap och »glödande tankar».

|XX|

Nya blad (1870)

6 Tio år efter att den utökade och reviderade upplagan av Sånger I. Ljungblommor hade utkommit på Albert Bonniers förlag 1860 aviserade Topelius att han skulle använda sommaren till att samla ihop dikter som tillkommit sedan dess. Ljungblommor hade haft god åtgång och tryckts i fyra upplagor under 1860-talet. Av de 96 dikterna i den nya samlingen är nio daterade 1835–1859, de övriga 1860–1870. Dikterna grupperade han i fyra delar: Fäderneslandet, Hågkomster, Lifvet och naturen och Visor och Romanser.

7 Den första delen ställer Finlands historia och samtid i centrum och lyfter fram eftersträvansvärda dygder. Ljusets och bildningens betydelse för det nordliga landet understryks och kärleken till »furste, folk och land» (»För Finlands konstitution», »I mörka tider»). De unga manas att bygga upp landet »med ära och tro» (»Finlands höjning», »Arbetaresång»), »att stå på vakt / För lifvets och för ljusets makt» (»Wasa Marsch»), att spränga »mörkrets damm!» (»Åbo Marsch»), att arbeta och förkovra sig för »Finland, vår älskade moder» (»Arbetaresång»). Kärleken till det kärva fosterlandet får sitt mest pregnanta och känslofulla uttryck i »I Finlands vinter». De fyra sista dikterna som tillkom med anledning av de nödår som drabbade landet 1867–1868 manar till måttfullhet och gudsfruktan (se s. XXX).

8 Avdelningen Hågkomster inleds med åtta minnesdikter, bland dem »Min moder» som Topelius författade ett år efter modern Catharina Sofias bortgång sommaren 1868. De därpå följande är tillägnade personer som utmärkt sig inom olika gebit, som frihetskämpen August Maximilian Myhrberg, prästen och författaren G. H. Mellin, tonsättaren Fredrik Pacius och målaren Magnus von Wright. De flesta är tillfällesdikter, framsagda eller sjungna vid bemärkelsedagar. Tre dikter upplästes vid konstnärsgillets årsfester den 5 februari: »Fredrika Bremers minne», »Vid konstnärsgillets årsfest» och »Konstnärsgillets prolog 1869».

9 I den tredje delen, med den inkluderande överskriften Lifvet och naturen, gör Topelius en utblick mot världen och kommenterar skeenden utanför landets gränser. »Shakespeare» och »Votum för den dramatiska konsten i Finland» emanerar ur samma diktmanuskript; den förstnämnda blev en hyllning till Shakespeares 300-årsjubileum 1864, den andra utformades för att mobilisera en opinion för ett nytt teaterhus i Helsingfors. I dikterna om Giuseppe Garibaldi, vars italienska frihetskamp följdes med intresse i Finland, och påven Pius IX (»Pio Nono») skönjs Topelius antikatolska ståndpunkt. I de följande fyra dikterna angriper Topelius tidens positivistiska strömningar och fördömer det som han uppfattade som kall förstånds|XXI|mässighet (se s. XXXI). I »Gamla året till det nya» framstår samtiden som rutten, falsk och egoistisk. Därefter följer fyra dikter som presenterar ett korrektiv till denna snedvridning: den förbehållslösa tron, respekten för Gud och skapelsen, barnets ogrumlade blick.4T.ex. »Gåtor»: »Hvi står det, som är doldt för högsta snille, / Så enkelt välbekant för denne lille?», s. 167. Delen avslutas med diktsviten »Nordiska taflor» med motiv från den nordiska mytologin, en motivkrets som intresserade många författare under 1800-talets senare del.

10 Den sista avdelningen, Visor och Romanser, inleds med sviten »Skog och sjö». Här sammanförs dikter från en lång tidsperiod. Av dem hör »På Roines strand» till Topelius mest kända: dels tonsattes den av Karl Collan, dels sjungs den till en finsk folkmelodi. Sylviavisorna 13 och 14, samt de sex följande visorna är skrivna för Vårföreningen, den kör som Topelius äldsta dotter Aina hade bildat 1864 tillsammans med Aline Hæggström och fem andra flickor.5De övriga medlemmarna var Ellen Nervander, Ada Linsén, Fanny Decker, Augusta Cadenius och Thérese Decker som blev körledare; osignerat tryck utan titel, Vårföreningens arkiv, 244.116 och Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 254. Topelius var hedersledamot och skrev flera dikter som tonsattes för sångkören av yngre kompositörer: Karl Collan, Henrik Gustaf Borenius, Gabriel Linsén eller Karl Moring. De naturromantiska dikterna imiterar folkvisans form och innehåll, tonen är ömsom vemodig, ömsom lekfull, scenen är det finska insjölandskapet, temat ung kärlek, livslust och längtan. De flesta dikterna i avdelningen är tonsatta.

Ljung (1889)

11 I sin sista diktsamling, Ljung, samlar Topelius dikter från nästan sex decennier; den tidigaste är daterad 1837, men de flesta tillkom under 1870-talet (minst 45) och många under 1880-talet (minst 34). För några dikter kan tillkomsttiden inte fastställas.

12 Indelningen i underrubriker är delvis densamma som i Nya blad. De flesta dikter i Fäderneslandet är författade med anledning av någon nationell minnesdag eller högtid: vid Alexander II:s och tronföljaren Nikolaj Alexandrovitjs frånfälle, till invigningarna av studenthuset och fruntimmersskolan i Helsingfors, folkskoleseminarierna i Ekenäs och Nykarleby samt till Olofsborgs 400-årsjubileum. »Kymmene bär sin moder till grafven» och »Skogssköflingen» upptar en hjärtefråga för Topelius (se s. XXXI). Under rubriken Banbrytare uppmärksammar han flera föregångsmän och deras livsgärning, som Per Brahe och Frans Michael Franzén. Här ingår också flera sånger som framfördes vid begravningar och minnesceremonier, till J. L. Runeberg, Fredrik Cygnæus och Elias Lönnrot. Ordningen är någorlunda kronologisk.

13 I Hågkomster samlas hyllningar till personer som gjort hedervärda och framstående insatser, t.ex. den socialt engagerade prinsessan Eugenie (»Frid|XXII|hem»), författarkollegan C. A. Wetterbergh, Finlands första kvinnliga magister Emma Irene Åström och skandinavisten Carl Plough (»Gudarnes amen»). I avdelningens två sista dikter uppmärksammas Gustaf II Adolf (se s. XXVI). De flesta dikter under rubriken Skön konst skrev Topelius för Konstnärsgillets fester. Olika konstarter och nordiska länder är företrädda. Här finns poem tillägnade skulptören Bertel Thorvaldsen, målaren Robert Wilhelm Ekman, tonsättaren Fredrik Pacius, sångerskan Jenny Lind och skådespelerskorna Hedvig Charlotte Raa-Winterhjelm och Ida Aalberg (»Cendrillon»).

14 Dikterna i sviten »Motiv», som inleder Naturen och lifvet, hör formmässigt till Topelius mest nyskapande (se s. XXXVII). De övriga är av varierande innehåll. »Noli me tangere» är tillägnad minnet av hustrun Emilie som dog 1885. Året därpå reste Topelius med dottern Eva till kurorter i de tyska och schweiziska alperna och den poetiska inspirationen återvände. Resan gav upphov till »Novemberqväll», skriven för vännen C. A. Wetterbergh i Linköping, till den apokalyptiska »Rigi Kulm», samt »Strandbrinken» tillägnad läkaren Arnold Gamel i Köpenhamn (i Hågkomster). De inledande sångerna i avdelningen Visor och romanser hade tidigare tryckts i andra verk av Topelius, som »Hellas’ barn» ur Prinsessan af Cypern och »Ballad ur operan Kung Carls Jagt». Bakom titeln »Julvisa» döljer sig den med tiden kända psalmen »Gif mig ej glans, ej guld, ej prakt» som tillkom hösten 1887. Underavdelningen Barndomsminnen ger en nostalgisk tillbakablick på människor och miljöer på hemgården Kuddnäs i Nykarleby. Barndomshemmet stod för Topelius i ett idealiserat ljus och var sinnebilden för en evig sommar.

15 I samlingens sista del, I förgårdarna, har Topelius placerat dikter med religiös tematik (se nedan). Här inpräntar han den rätta prioritetsordningen: »Det enda verkliga är Gud.», »Det enda goda, tingens rot, / Är Gud.». Fyra av dem är tillkomna i advents- eller jultider.

Tillfällesdiktningen

16 Topelius diktsamlingar upptar naturlyrik, hyllningspoem, dikter som kommenterar historien och samtiden samt dikter som är djupt personliga. I Ljungblommor är kategorierna någorlunda jämnt fördelade. I Nya blad och Ljung sker en tydlig förskjutning: de personliga dikterna är få, antalet hyllningar och minnesdikter desto fler. Som tillfällesdiktare intog Topelius från 1850-talet och framåt en unik ställning i Finland. I motsats till Runeberg författade han gärna dikter på uppdrag. Förmodligen var det ofta Topelius själv som kände sig manad att föreviga märkeshändelser i poetisk gestalt.

|XXIII|

17 Merparten av dikterna i Nya blad och Ljung författades för ett speciellt tillfälle – en invigning, begravning, minnesfest, ett jubileum. Nästan en tredjedel är tillägnade personer som utmärkt sig inom något område. Topelius ansåg att folken behöver »fixstjärnor» för sin kärlek: »Stora namn äro sitt folks egendom. De förkroppsliga folkanden, belysa dess djup, samla dess kraft, angifva dess riktning.»6»Anteckningar, rörande Elias Lönnrots plats i Finlands Historia», NB 244.108, s. 121. Folken fattar sympati för ädelmodet, det högsinta, rättvisa, tappra, fosterländska, självförsakande, menade han: »hvarje lättfattlig mänsklig dygd, hvarje verkligt eller skenbart berättigadt anspråk på mänskligt deltagande tillvinna sig folkens hjärtan.»7»Ett folks kärlek», Finska studentkårens album tillegnadt Elias Lönnrot på åttionde årsdagen af hans födelse 9/6 1882 (15 s.); även i SS 23, s. 289. Det Topelius tar sig för i dikterna är att lyfta fram eftersträvansvärda föredömen som personifierar höga ideal.8Denna genre går tillbaka på Plutarchos som författade flera levnadsteckningar över berömda män.

18 Flera av de hyllningsdikter Topelius smidde ihop är av panegyrisk karaktär – i ordets ursprungliga betydelse och i dess nuvarande. Under antiken skapades panegyriken för att förhärliga förfäderna. Lovtalet upptar vissa topoi: inledningen, prooimion, syftar till att väcka intresse och välvilja, genos behandlar härkomsten, anatrofé uppväxten, praxis beskriver livsgärningen och avslutningen, epilogos, sammanfattar livsberättelsen. Motsvarande element ingår i Topelius minnesdikter tillägnade t.ex. Elias Lönnrot, Fredrika Bremer, Ludwig van Beethoven och R. W. Ekman.

19 Minnesdikten »Elias Lönnrot» (s. 225–229) består av tre delar. Den första upptar motiv från Kalevala och är skriven på runometerns trokeiska vers. Här skildras Elias Lönnrot som den nya tidens runofader, en ny Väinämöinen, som förenat den finska mytologin med kristendomen. Verserna utgör en upptakt, en ingress som placerar in Lönnrot på Finlands karta. I andra delen presenteras härkomsten och uppväxten:

20Så tyst, så ensligt var hans lugna bo.

Långt brusade i fjerran lifvets äflan,

Och intet skum från stormupprörda vågor

Slog här mot stranden af hans stilla sjö.

Den höga furan vaktade hans portar,

I granen susade en forntids sägner,

Och vårens fåglar sjöngo här i björken

Om Finlands skönhet och Guds allmakts lof.

21 Torpet i Sammatti, Lönnrots födelsehem, återkommer Topelius till i många verk. Det presenteras i Finland framställdt i teckningar, Boken om Vårt Land, Läsning för barn och till Lönnrots 80-årsdag 1882 skrev han hyllningarna »Ett folks kärlek» och »Paikkari torp»: »Detta obetydliga, aflägsna, fat|XXIV|tiga torp, hur mycket har det ej gifvit oss, hur mycket har det ej lärt oss!»9»Ett folks kärlek» och »Paikkari torp», Elias Lönnrot. Ett minnesblad. Den 9 april 1882 (2 s.). I skildringarna av den natursköna skogstrakten, det oansenliga torpet och Lönnrots livsgärning framträder de dygder som Topelius ofta lyfte fram: det enkla livet, gudfruktigheten och det strävsamma arbetet. För Topelius visade historien om »pilten» från Sammatti »fäderneslandets och mänsklighetens historia, allmaktens sätt att utkora sina redskap, det finska folkets kamp för kultur och själfmedvetande».10Ibid. Lönnrots livsöde framstår som essensen av det eftersträvansvärda, och ett föredöme för kommande släkten. I sista delens sapfiska strofer befästs hans plats i historien:

22Våg efter våg dör spårlös bort i hafven;

Långt genom tidens fjärdar rullar framåt

Berghög en dyning: det är vågsvall efter

Finlands Elias.

23 Motsvarande element skönjs i »Fredrika Bremers minne» (s. 51–54). Härkomsten tangeras kortfattat, tyngdpunkten läggs på livsgärningen. Hon var en fri ande, som hjälpte de förtryckta, spred ljus och kärlek. Men en fördom »i jättehög gestalt» måste hon bekämpa: »Hvart hon i verlden såg, var Mannen ensam allt». Kvinnan bar »Sin ärfda lott, att, skonslöst kysst ihjäl, / För mannens blick, som elfvorna i sagan». Fredrika Bremers kallelse var att föra ut budskapet om jämlikhet och »qvinnans rätt». I den avslutande strofen skrivs Bremer in i historien med en liknande metafor som Lönnrot:

24Men inga verldshafs töcken, ingen bölja

Och ingen hvirfvelvind af öknens sand

Skall sopa hennes spår från jordens dunkla rand

Och hennes andes verk från dem, som henne följa.

25 Kvinnans roll och ställning berörs också i andra dikter. En av dem tillägnades Emma Irene Åström när hon promoverades som Finlands första kvinnliga magister 1882 (s. 242 ff.):

26Hur många dina systrar funno vägen

Till samma mål, men funno porten stängd

Och funno fördomen som dörrvakt trägen

Och dumheten som skylt på dörren hängd.

[…]

|XXV|

Du blef den första. Andra skola följa.

Nu, nu gick Cæsar öfver Rubicon!»

27 I »Fruntimmersskolan i Helsingfors» (s. 191 f.) och »Qvinnans rätt» (s. 297 f.) framhålls kvinnans självklara rätt till bildning, till »medborgarrätt i tankens republiker». Olof Enckell konstaterar att Topelius var en hängiven förkämpe för kvinnans rätt till fri studiegång och självständig personlighetsdaning. Han ivrade tidigt för att kvinnor skulle få möjlighet att avlägga studentexamen och bedriva universitetsstudier.11Topelius, 120 dikter 1970, s. 343. Pia Forssell framhåller att Topelius pedagogiska ambitioner med Helsingfors Tidningar inte minst gällde de kvinnliga läsarna. I novellerna är flickuppfostran ett återkommande tema. Religionen, praktiska kunskaper, beläsenhet, språkkunskaper och odling av musikaliska och konstnärliga anlag är den bildning han rekommenderar för Finlands mamseller (»Inledning», Noveller, ZTS IV, s. XXX). I flera sammanhang underströk Topelius mödrarnas roll som uppfostrare: det ankommer på dem att lära barnen att älska sitt land, sitt folk och sitt språk.12T.ex. »Till Finlands mödrar», Helsingfors Tidningar 1/4 1845. Denna uppgift formuleras också i »Min moder» (s. 48 f.) och »Till Finlands mödrar» (s. 209).

28 Dikten tillägnad teckningsläraren Franz Sedmigradsky (s. 238–242) avviker från övriga minnespoem: hans härkomst är dunkel och hans liv tycktes inte lämna några särskilda spår: »Han lefde som en ostra i sitt skal, / Gaf ej kalas, besökte ingen bal.» Han framstår som en godmodig men snål och udda person utan betydelsefullt sammanhang fram till sin död.13Den bild som Topelius här målar upp stämmer inte med den bild andra källor ger av den historiska personen Sedmigradsky, se kommentar s. 521. När testamentet bryts uppdagas att han skänkt sin förmögenhet, »och det var ej så lite fyrk till slut», som grund för en småbarnsskola. Sedmigradskys storhet uppenbaras efter hans död och hans anspråkslösa och anonyma liv upphöjs. Därefter används jämförelsen (synkrisis) för att framhäva den föredömliga gärningen: många samlar pengar och »fikar rastlös efter makt och ära,» deras minne blir blott »en torfva mull»: »Den gamle teckningslärarn visste bättre, / Han samlade, men ej för egen skull.»

Historia och samtid

29 Topelius pedagogiska grepp att uppta ett ämne i olika litterära verk ger avtryck i Nya blad och Ljung. Ofta behandlas motiven i dikterna också i Finland framställdt i teckningar, En resa i Finland, Boken om Vårt Land och Läsning för barn, t.ex. landhöjningen, Finlands flagga, telegrafen, skogsskövlingen, Imatra-forsens storhet och trettioåriga kriget. Åbo händelserika historia passerar revy i dikten tillägnad Västfinska nationen och Österbottens öden rekapituleras i »Wasa Marsch». Topelius lyfter också i flera sammanhang fram något mer okända finländska personer som den tidigare nämnde Sedmigradsky och den sista nunnan i Nådendals kloster (»Katolicismens enka i Finland»). Förmodligen gav de fördjupade studier Topelius ägnade sig åt inför föreläsningarna i Finlands historia och geografi (1854–1875) inspiration till flera poetiska alster.

|XXVI|

30 »Alla folk behöfver i djupa drag inandas den renande luften af en forntid, för att stärka sin ande i tidernas trångmål», skrev Topelius inför uppförandet av Regina von Emmeritz (1853).10»Historiska noter till skådespelet Regina von Emmeritz», HT 16/4 1853. Och 40 år senare: »Skaldekonsten må behålla sin rätt att idealisera och historien sin rätt att korrigera. Det är endast realismen, som gör sig löjlig med att gråmåla sin förmente verklighet, som är intet annat än betraktarens egna grå glasögon.»15»Runebergs ord till Björneborgarenas marsch», Svea 1893, s. 48–54. I föreläsningarna framhåller han att de historiska gestalterna bör träda fram som levande varelser, vars »hjertan engång klappat som våra hjertan, fulla af lif, af passioner, – delade, som vi, mellan dödligas hopp och fruktan, – med varma ögon, blomstrande kinder, senfulla armar, arbetande, lidande, älskande likasom vi, och då först får denna skenbara verklighet sanningens innehåll».16»Första Föreläsningen» 1865 [odaterad], s. 1, Föreläsningar i historia och geografi, ZTS XV. Jfr »Votum för den dramatiska konsten i Finland» (1864) s. 98–101, samt »Konstsynen», s. XXVII. Denna vision förverkligade han framför allt i romanen Fältskärns berättelser och i sina historiska noveller och dramer, men också i sin lyrik. Utsnitt ur historien iscensätts och får liv och färg, fakta och fiktion vävs samman.

31 Flera dikter åskådliggör krigiska bragder. Fyra dikter i Ljung beskriver slaget vid Lützen 1632 och Gustav II Adolfs roll.17»Ett Lützen-minne» (s. 250–255), »Finska rytteriets marsch i trettioåra kriget» (s. 255 f.) och »Töcknen vid Lützen» (s. 287), dessutom skymtar striden i »En moders dröm» (s. 162 ff.), om Gustav II Adolfs mor Kristina av Holstein-Gottorp. Topelius bidrog starkt till att skapa en positiv bild av Gustav II Adolf, framför allt genom Fältskärns berättelser.18I romanen liksom i skådespelet Regina von Emmeritz (1853) och dikten »Ett Lützen-minne» representerar kungen protestantismen i kampen mot katolicismen om herraväldet i Europa. I Regina von Emmeritz lyder slutrepliken: »Nu, gossar, ut i strid! Först när var tro är fri, från södern allt till norden, är Gustaf Adolfs verk fullbordat uppå jorden.» Se även föreläsningarna ZTS XV. »Ett Lützen-minne», liksom »Töcknen kring Lützen», levandegör ögonblicken innan det berömda slaget: dimman ligger tät som en mur, den »käcke» Gustav anländer, koordinerar anfallet och trupperna stämmer in i Luthers psalm »Vår Gud är oss en väldig borg». »Öfverste Fabviers Adjutant» beskriver en krigsscen en månljus decembernatt: de filhellenska trupperna rycker ljudlöst fram och den orädde hjälten A. M. Myhrberg forcerar fiendelinjen för att skaffa mera krut.19S. 59–63. I festdikten till Olofsborgs minne framträder den 400-åriga muren som historiens vittne: ett scenario uppmålas där den tappre riddaren Erik Axelsson Tott sporrar soldaterna – blänkande lansar dras, pilar smattrar, fienden faller.20»Öfverste Fabviers Adjutant», s. 59–63 och »Olofsborg», s. 193–197.

32 Också historiska gestalter från universitetets värld levandegörs. Polyhistorn Henrik Gabriel Porthan och juristen Mathias Calonius gestaltas i varsin tablå i dialogform; dikterna skrevs för studentkalendern Joukahainen. I deras förhållningssätt till sina adepter synliggörs de förtjänster och dygder Topelius vill framhålla för de unga.21S. 213 ff. och 215 f.

33 Förutom att Topelius upptog historiskt stoff i dikterna kommenterade han kontinuerligt samtida skeenden. Betydelsefulla händelser inlemmas i det pågående historieskapandet, samtiden förevigas i text. Så sker t.ex. i invignings- och jubileumsdikter: genom att tilldragelserna fick en poetisk form och spreds genom separattryck och avtryck i tidningar befästes deras betydelse och skrevs in i det kollektiva minnet. Ett exempel är »Vegas spår»|XXVII| (1881) som tillägnades den forskningsexpedition som nyss hemkommit efter en strapatsrik resa i Nordostpassagen under A. E. Nordenskiölds ledning. Dikten hedrar de forskare som offrat bekvämlighet och trygghet för »mensklighetens sak».22S. 247 ff. I »Nystads skräddare» (1869) hyllas den telegraflinje som nyligen hade byggts ut från Grisslehamn: den liknas vid en skräddare som »tråcklar rike ihop med rike» och reparerar den söndring som freden i Nystad hade åstadkommit i och med att Sverige förlorade viktiga besittningar: »Ty öfver Nystad nu språkar norden / Ej mer med värjan, men väl med orden.»23S. 305 ff. Tillbakablickandet är signifikant: genom att reflektera en aktuell händelse i historiens prisma skapar Topelius ett kontinuum i tid och rum.

34 I några samtidsdikter framträder ett tydligt politiskt budskap. »Lejonet på Parola malm» författades efter att ett monument till minne av Alexander II:s mönstring av de finska regementena hade avtäckts. Lejonet får symbolisera styrkan hos det finska folket – prövat, trofast och kämpande. De tre sista stroferna utmynnar i den provokativa maningen »Uppvakna, lejon, i natten!» – förmodligen den formulering som gjorde att Censuröverstyrelsen dröjde med att godkänna diktsamlingen; versen kunde tolkas som en maning till nationellt uppror.24»Lejonet på Parola malm», s. 22 ff., kommentar s. 381 f. »Herr Meyer» är en allegori över den enfaldiga, inskränkta censuren – dikten passerade dock under den granskande radarn när den i sin första redaktion publicerades i Helsingfors Tidningar 1846.25»Herr Meyer», s. 113 f. »Draktänder» (1871) uttrycker Topelius medlande ställning i språkfrågan, hans hyllande av devisen »två språk, ett folk». Han underströk i olika sammanhang svenskans och finskans likvärdiga existensberättigande. För honom var ställningstagandet kulturpolitiskt, inte språkpolitiskt. I dikten riktar han sig med patos dels till de svensksinnade för att de motarbetar den naturliga utvecklingsprocessen, dels till de finsksinnade för att de negligerar historien och landets rötter.26»Draktänder», s. 207 f., kommentar s. 501. Topelius förmodligen skarpast formulerade debattdikt, »Originala skuldsedeln» (1872), skrevs i polemik mot en åsiktsyttring som ifrågasatte Sveriges betydelse för Finland och därmed tillsättandet av en professur i svenska språket. I den pläderande dikten inskärper Topelius den svenska tidens betydelse för Finlands utveckling till en civiliserad rättsstat.27»Originala skuldsedeln», s. 204–207, kommentar s. 500 f.

Konstsynen

35 Topelius intresse för konsten och dess olika uttrycksformer syns redan i ungdomsdagböckerna; han försummade sällan ett teateruppförande, en konsert eller en operauppsättning under studietiden i Helsingfors. Som redaktör för Helsingfors Tidningar (1842–1860) bevakade och kommenterade|XXVIII| han regelbundet både det inhemska och europeiska konstlivet. Under hela sitt yrkesverksamma liv ägnade han sig åt att förbättra konstarternas ställning och konstnärernas villkor i Finland. År 1846 bildades konstföreningen med Topelius som stiftande medlem och sekreterare, och 18 år senare grundades Konstnärsgillet (1864) där Topelius verkade som ordförande i 25 år. Han uppmuntrade och understödde finska konstutövare så att de kunde studera utomlands.

36 Under sitt sista år som redaktör 1860 publicerade Topelius en artikelserie där han formulerar något som kan liknas vid ett konstnärligt program.28De sju artiklarna i serien »Konstfrågor» (HT 1860) har följande underrubriker: »1. Något som läsaren kan hoppa öfver, om han så vill.» (1/3), »2. Böra vi äga en nationaltheater?» (1/3), »3. Är en nationaltheater i Finland möjlig?» (3/3), »4. Är konsten en leksak på köpet af bildningen?» (14/3), »5. Anmärkningar om Konstexpositionen 1860.» (10/5 1860), »6. Om det fattiga landet och konstskolorna.» (5/6) och »[7.] Huru hvarje planta behöfver solsken.» (6/10). Här understryker han konstens roll för nationen: »Konsten är en världsmakt, ty den bygger på de eviga lagarna för det sköna. Men konsten är också en nationalmakt, ty den utpräglar sig klarast i en gifven nationell form och rotar sig starkast i kärleken för det egna.»29»1. Något som läsaren kan hoppa öfver, om han så vill», HT 1/3 1860. Konsten är vidare bildningens blomma. Det som vetenskapen mödosamt letar i tidskrävande forskning, det ger konsten i ett ögonblick av inspiration: »Den ena talar till tanken, den andra till känslan, och båda ha få utvalde mästare.»30Ibid. Nyttan av konsten är »att lefva, lida, glädjas och älska dubbelt, emedan vi där ha framför oss andra, som lefvat, lidit, glädits och älskat likasom vi, och emedan denna anblick rycker oss lös från vår trånga själfviskhet och för oss, med fantasins och åskådningens makt, till mänskligheten utom oss».31»45. Slutord om theatern», HT 10/10 1857.

37 Som ordförande för Konstnärsgillet fick Topelius upprepade anledningar att formulera konstens höga syfte, inte minst i de dikter han framförde på gillets årsfester den 5 februari. Den konstsyn som framträder i dikterna är utpräglat romantisk och nyplatonsk. Konsten skall inte bara reflektera sin samtid utan gestalta högre ideal: »Att blicka högt mot ädla mål / Och tänka stort om lifvet.»32»I konstnärsgillets Album», s. 262. Se även »Vid Konstnärsgillets årsfest 4–5 Februari 1865.», s. 75 ff. Konsten är en avspegling av det gudomliga, urbilden – men »en bruten återglans / Af källans ljus».33»Konstnärsgillets Prolog 1869», s. 77–82, »Shakespeare», s. 96. Föreställningen artikuleras också i titeldikten »Nya blad» och ger relief åt Topelius egen poetik: det högsta och bästa i poesin återspeglar det himmelska.34»Nya blad», s. 4. Se också »Gåfvor af höjden», prolog skriven för konstnärernas understödskassa, s. 95. Konsten helar och frigör: »Hvad här syns brustet, ger du samladt åter / I skapelsens ursanna harmoni; / All lifvets bundna skönhet gör du åter fri.»35»Vid Konstnärsgillets årsfest», s. 76.

38 I hyllningen till Beethoven framstår musiken som den obetvingliga makt som frigör den »fallna menniskoanden». Den platonska kärnan koncentreras i några versrader:

39Det är det himmelska till sist, som segrar,

Det högsta, som i slutackordet hägrar,

Det goda, som ur smärtans graf uppstår,

|XXIX|

Det ädelt sköna, oförgängligt sanna,

Som reser in i döden högt sin panna,

Det eviga, som fram ur tiden går. (s. 260)

40 Hos Topelius handlar längtan ytterst om att återförenas med urlivet, att förlösas från materien och nå idéernas värld.36Se Zilliacus, »Inledning», ZTS I, s. XXXVIII. Livet är en »cirkelgång» till den punkt som vi utgått ifrån: »Till denna idealets verld, / Från hvilken börjades vår färd.»37»Julgranen i Konstnärsgillet» (1876), s. 296.

41 I »Votum för den dramatiska konsten i Finland» (1864) skildras målande teaterns förmåga att gestalta det mänskliga livets skiftningar och levandegöra det förgångna. De »stumma bladen» i historieböckerna talar om stora gestalter, men utan liv, »kropplösa tankar, ädla föredömen», »djerfva handlingar, – men utan armar / Och utan röst». Då kommer Dikten, »Som i sin oskuld drömmer tusen gånger / Mer sannt, än all den vises forskning tänkt,» och träder fram på scenen:

42Förhänget uppgår. Häfden träder fram,

Ej mer i väsenlösa skuggors töcken,

Men frisk, förkroppsligad, förandligad

Och varm, som lifvet andas än i dag.

Då ljusnar dimman. Det förgångna lefver. (s. 99)

43 Diktens tema är långt detsamma som i förordet till novellen »Konungens handske» (1863), noterar Matti Klinge: vad vet historiens bok egentligen om livet, om människorna i det förflutna? »Historien är i sig stum, kall och livlös, dess människor och händelser ligger begravda i kyrkogårdens mull – intill dess att Dikten ger dem liv.»38Klinge, Idyll och hot 2004, s. 173 f. I föreläsningarna talar Topelius för en historieskrivning där man kan höra »mensklighetens stora hjerta klappa i tidehvarfven» (ZTS XV, vårterminen 1856, »Första Föreläsningen» [odaterad], s. 2). När dramatiken är som bäst är den, menar Topelius, en »spegelbild af folk, tider och mänsklighet».39»Söder om Östersjön. 44. Theatern sådan den bör vara.», HT 3/10 1857. Den »likasom indrager på en gång hela mänskliga lifvet, med kött och blod, med synd och brist, med stöflar och sporrar, inom konstens ramar för åskådarens blickar».40»Söder om Östersjön. 45. Slutord om theatern.», HT 10/10 1857. Topelius anser också att de förutsättningar som skapar en god teaterkonst ännu saknas i Finland: en publik som uppfattar och uppmuntrar det goda och en kritik som tyglar och brännmärker det onda. Se även »2. Böra vi äga en nationaltheater?», HT 1/3 1860. Shakespeare, som Topelius hyste en livslång beundran för, hyllas för förmågan att göra just detta:

44Som han, har ingen man förstått

Det som var ondt, det som var godt,

Det som var stort, det som var smått,

Det som låg mellan båda,

Det som var krökt, det som var stolt,

|XXX|

Det som var öppet eller doldt,

Åt himmel eller afgrund såldt,

I hjertat genomskåda. (s. 96)

45 Topelius intog med åren en allt mer reserverad hållning till teatern. Han reagerade under 1860-talet på att den gjorde »avsteg och eftergifter» mot en »blandad publik», och han upplevde att den tog mer av hans tid och intresse än vad tillbörligt var.41Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 189 f. Något av detta avspeglas i de avslutande verserna av »Till en skådespelerska» (s. 276 ff.), tillägnad Hedvig Charlotte Raa-Winterhjelm: »Vänd från de segrar gömda qval förbittra / Tillbaka till naturens enkla sköte, / Till hem, till make, till dig sjelf, till Gud!»

Värdegrunden

46 I Självbiografiska anteckningar betecknar Topelius året 1868, när han fyllde 50, som en vändpunkt i livet. Hungersnöden låg som en skugga över landet. Dottern Aina insjuknade i lunginflammation. Topelius påbörjade arbetet i psalmbokskommittén och tillbringade vårterminen i Åbo. Uppdraget tog han på största allvar – han beskriver det som en »skola i självförsakelse, vilken jag rekommenderar både åt inbillade och verkliga storheter». Han upplevde att han »måste bortkasta den allra största delen av de poetiska uttryckens och bildernas gångbara mynt» och »söka krafter ovanefter».42Topelius Självbiografiska anteckningar 1922, s. 228.

47 Denna mer uttalade religiösa inriktning i liv och verk avspeglas i de tre dikter som är tillkomna med anledning av nödåren 1867–1868.43Hungersnöden gav Topelius anledning att uttala sig i Åbo Underrättelser. Han manade den bildade klassen att föregå med gott exempel och arbeta, spara och försaka. Han förordade slöjdbolag och brödsurrogat, samt konsumföreningar för att få billigare varor och för att reglera ekonomin. Men framför allt riktar han sig mot lyxkonsumtionen och föreslår att man ska köpa inhemska varor och avstå från onödiga nöjen. Se Vasenius IV, s. 304 f. I »Fåglalåt» – vars röst och perspektiv f.ö. är Sylvia-visornas – betraktas människans elände och lidande som en konsekvens av slöseri och lättja. I »Septembernatten» och »Till de folk, som lida» framställs hungersnöden som en maning av Försynen, ett korrektiv till människans tankeförmätenhet. Räddningen från den andliga utarmning som välståndet medför är besinning, måttfullhet och gudsfruktan. Kyrkans inställning var densamma: hemsökelsen sågs som ett straff för njutningslystnad och flärd.44Se diktkommentarer s. 389 f., samt Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 33 och Ekelund, »Topelius och hans samtid», 1969, s. 199 f. Men lidandet – också det självförvållade – förädlar: »All hjeltekraft, all ädel glöd / Har vuxit under kamp och nöd, / Försakelse och fara.»45»Septembernatten 1867», s. 41.

48 Levnadstecknaren Valfrid Vasenius påpekar att de tre nämnda dikterna är de sista av Topelius »fosterländska situationsdikter», d.v.s. sådana där nationens historiska ställning vid en viss tidpunkt inspirerade honom att sjunga vad han på hela folkets vägnar kände, önskade och hoppades. Med det förändrade politiska läget och partibildningarna kunde han inte längre|XXXI| tala till hela nationen annat än när den drabbades av en kollektiv prövning, som hungersnöd.46Vasenius IV, s. 315 f.

49 Topelius opponerade sig i olika sammanhang mot vad han uppfattade som kall förståndsmässighet, vilket får ett pregnant uttryck i »Voltaires hjerta» (s. 104 f.). Upplysningstidens representant, »snillets kung» Voltaire ifrågasatte och häcklade programmatiskt de värden som Topelius satte högt: »Fri var han, – fri från hvarje band, / Som menskor heligt är: / Gud, oskuld, dygd och fosterland, / Den prisade Voltaire.» I oktober 1870 hade Topelius i Helsingfors Dagblad gått till oprovocerat angrepp mot två representanter för den vetenskapliga historieskrivningen; Ernest Renan och David Strauss hade uttalat sig för fred och samförstånd med anledning av det pågående fransk-tyska kriget, men Topelius tog i sin insändare fasta på deras kontroversiella skrifter om Jesu liv.47Helsingfors Dagblad 12 och 18/10 1870. Recensenterna läste Nya blad, som utkom någon månad senare, mot detta inlägg och noterade en liknande ofördragsamhet i t.ex. »v. Dreyses graf» och »On m’a trompé» som tillkom vid samma tid.48Dikterna är daterade i september 1870, Topelius insändare publicerades i oktober. Om dikterna säger Ernst Rönnbäck: »Som debattinlägg kunde de accepteras, i Sånger bär de däremot vittne om hur nitälskan för religionen medför förlust av sunt omdöme», Åbo Underrättelser 17/12 1870; se f.ö. avsnittet »Mottagandet», s. XXXIX, Nyberg Zachris Topelius 1949, s. 405 och 410 samt Vasenius IV, s. 309–313.

50 I ett föredrag hållet 1890 deklarerar Topelius att han »älskar och ärar dessa vetenskaper, der de så samvetsgrant och med en så tålig möda, slägte efter slägte, arbeta på att afslöja skapelsens hemligheter. De vidga vår synkrets och de lyfta vår själ att tillbedja Gud i hans verk». Men för Topelius var den fria tanken inte det högsta: »vi måste erkänna någonting högre, nemligen Gud såsom det högsta förnuftet, och icke vilja med vårt förnuft mästra Guds.»49»Naturvetenskaperna och bibeln. Föredrag i Kristliga ynglingaföreningen i Helsingfors den 11 Maj 1890.», NB 244.108, s. 145–162. Eller som i »Voltaires hjerta»: »Men tänka stort, är tänka varmt / Och högt, – ej endast fritt.» I den avslutande delen av Ljung inpräntas denna ordning:

51Gå till Guds ord! Sök källans ljus!

Vi villas bort i skenet.

Sök lifvet i en verld af grus,

Sök ej blott fenomenet!50»Trosbekännelse», s. 325 f.

Skövlingen

52 I tre dikter skrivna 1868–1878 formulerar Topelius en känslofull protest mot den eskalerande avverkningen av skogen, en hjärtefråga som han redan under 1850-talet hade tagit upp till debatt.51T.ex. i »Skogens värde» (HT 13/10 1855) och »Skogens förstöring är Finlands förderf» (HT 24/10 1857). Skogsskövlingen symboliserar för Topelius en ödeläggelse av värden i stort. I upptakten till »Fåglalåt» som tillkom under hungeråret 1868 utpekas problemet: »Hur skall det land ej frysa uti den höga nord, / Som kläder af sin pels, de gröna skogar?» (s. 31 f.)52Liksom i flera Sylvia-visor ger det grandiosa perspektivet en moralisk dimension, se Lassila, Runoilija ja rumpali 2000, s. 73 f. och Zilliacus, ZTS I, s. XXVII. Här uttrycks åsikten att frostens förödelser är en direkt följd av att den klimatreglerande skogen har huggits ner. Mot den fattigdom och det elände som|XXXII| följde i frostens spår ställs överflödet och lyxkonsumtionen. Topelius såg avverkningen som ett uttryck för lättja och slapphet: svedjebruket krävde mindre arbete än åkerbruk. Temat upptas också i dikten »Kymmene bär sin moder till grafven» (1878; se s. 199 ff.).53Dikten tillkom i en tid när skogsindustrin expanderade kraftigt – enbart år 1874 grundades 25 nya ångsågar i Finland, de flesta vid Kymmene älv. Kuisma, Metsäteollisuuden maa 1993, s. 232 ff.

53 En av dem som i Sverige engagerade sig för skogens bevarande var biskopen och botanisten Carl Adolph Agardh, av Topelius benämnd som »den genialiske svensken».54Föreläsningar i historia och geografi, ZTS XV, 6/10 1871, s. 53. I företalet till utredningen Om Sveriges skogsväsen (1857) hävdar Agardh att Sveriges tillvaro som ett civiliserat land »beror deraf om det har skogar eller icke». Skogen skyddar mot blåst, köld, hetta och torka. Agardh såg, liksom Topelius, skogen som en resurs som motverkar fattigdomen och erbjuder »den trevnad som den rike eftersträvar», den utgör således »en välgörenhetsanstalt i den aldra största scala, underhållen af naturen».55Företal (12 s.) till Försök till en statsekonomisk statistik öfver Sverige. Del 3. Om Sveriges skogsväsen (1857). Agardhs elev Elias Fries upptar samma ämne i Botaniska utflygter (1843–1864): »Med skogarnas försvinnande försämras klimatet, nederbörden minskas, jordytan berövas den för vegetationen så nödvändiga snöbetäckningen om vintern, emedan snön hastigt bortsmälter och förrinner, varigenom även källor och bäckar försina, under det sol och vindar utsuga all must och fuktighet från de kala fälten.» Botaniska utflykter 1964, s. 129. Det är sannolikt att Topelius influerats av Agardh, hans verk fanns i Topelius bibliotek och tankegångar och resonemang är likartade. De understryker båda skogens reella och symboliska värde för folket i en tid när de ekonomiska intressena hade tagit kontrollen över nyttjandet av skogen.

54 I »Skogssköflingen» från 1874 skärper Topelius kritiken:

55De plundra dig, mitt land! De sälja dig.

De slita af din varma vinterklädnad,

Som drinkaren med fräcka händer säljer

Sin moders tröja för ett uselt rus. (s. 201)

56 Topelius påminner om att yxan historiskt sett varit en förutsättning för civilisation och kultur. Men i härjningens spår följer allehanda laster: frosseri, girighet och lättja, men också dryckenskap; på de nya industriorterna etablerades krogar och lönnbrännerier. Den urskiljningslösa avverkningen blir för Topelius en metafor för samtidens felprioritering i stort och nedmonteringen av normer och ideal. Verserna laddas med moralisk indignation, av en vrede mot månglarna som härjar de heliga markerna och skövlar värdegrunden. Vägen till välstånd, »[t]ill ljus, till frihet och till mensklig lycka,» är »bön och arbete och enkel sed».56Också i »Fåglalåt» påbjuds denna ordning som ger folket trygghet: »enkla seder och arbete och bön», s. 32.

Utsädet

57 Ödeläggelsen av värdegrunden såg Topelius inte minst i den moderna litteratur som framträdde på 1880-talet. Framförallt var han bekymrad över normlöshetens destruktiva inverkan på de unga. I flera sammanhang, särskilt under senare delen av 1880-talet, framhöll han det tryckta ordets makt och|XXXIII| författarnas och förläggarnas ansvar; »det talade eller skrifna ordet är ett samtal med några få, det tryckta är ett samtal med verlden.»57Blad ur min tänkebok 1898, s. 132. Han krävde »en sedlig botten» i litteraturen: »Nutidsrealismen har ingen botten alls.»58ZT–Albert Bonnier 26/2 1888; Brev, ZTS XX:1 2013. I dikten »Utsäde» (1884) ger han uttryck för denna hållning. Två unga flickor hittar sin mors undangömda bok som får kinderna att rodna:

58»Fällan» eller någon annan

Af tidens sopor, – intressanta laster

Och styggelserna af ett uselt lif

Förutan heder, blygsel, tro och sed.59Boktiteln avser Émile Zolas proletärroman (1877), i svensk övers. Fällan. Sedemålning ur folklifvet i Paris (1879). (s. 285)

59 »Hvarje ord är ett frö, ur hvilket intryck uppspira», poängterar Topelius i publicistklubbens jultidning 1887: »Det tryckta ordet går ut i verlden som aspens fjun, när det kringströs af vårvinden: ingen vet hvar det en dag slår rot; ingen kan beräkna de plantor, som i dag, i morgon eller efter mansåldrar skola framgå ur dess utsäde.»60Jul-qvällen 7, s. 10 ff., publicerad postumt i Blad ur min tänkebok 1898, s. 136. Den bibliska liknelsen om sådd och skörd används också i dikterna till lärarseminariets och lärarinneseminariets invigningar: »åkermännen» sår plantor och ädla frön – Herren ger växten. Skolan är ett »såningsfält», en »blomstergård».61»Ekenäs seminarium för folkskolans lärarinnor», s. 186 f. och »Nykarleby seminarium för folkskolans lärare», s. 187–191. Samma liknelser upptas i »För Wasa stads nya folkskolehus den 12 Oktober 1893» och »Lärarinnan» (1893). I »Svarta gardet» är typograferna de tjänare som sprider ordets frön »långt ut öfver länder och vatten» (s. 25 f.).

60 Anmärkningsvärt i Topelius journalistik är att han tidigt lyfte upp sociala frågor. Han skrev t.ex. om de fattigas miserabla bostäder, om tjänstefolkets utsatta ställning, de höga hyrorna, och han gjorde ett ingående brottmålsreportage om ett mord i 14 nummer. Han ansåg det vara en medborgerlig plikt att avslöja sådana »taflor af laster, elände och brott» för att sprida kunskap om samhällets skuggsidor.62Helsingfors Tidningar 1/12 1858. Olof Enckell konstaterar att Topelius här fann anledning att »rota i de samhälleliga dynghögar» och att städa bland de sociala »sopor» som han upprört tog avstånd från i litterära alster.63Enckell, »Topelius’ dikt Kommunismens vagga», HLS 45, 1970, s. 12. Bakom denna reaktion låg en grundmurad uppfattning att litteraturen – liksom konsten överlag – hade ett högre uppdrag. För Topelius var författarens moraliska ansvar för samtid och eftervärld centralt och litteraturen förebildlig, den »sedliga bottnen» ett orubbligt fundament.

61 Topelius litterära värld representerade helt andra värden och dygder än det moderna genombrottets. Betecknande är P. A. Gödeckes recension av Vinterqvällar 1880. Han konstaterar att Topelius står för ideal »som en nyare och mer skeptisk tid vuxit ifrån». Han ger läsaren »hjältesagor», »ynglingar fulla af tro och heder», försakande, tappra, plikttrogna.64Aftonbladet 17/6 1880. Topelius stod för|XXXIV| ideal som allt mer började ifrågasättas och blekna. Dessutom accentuerades det docerande och tendentiösa i hans senare verk – sannolikt för att han strävade efter att vara en tydlig motkraft till den litteratur som dissekerade det han ansåg heligt: Gud, tro, familj och fosterland.65Topelius var med om att grunda tidningen Finland 1885 eftersom han saknade ett »blad af allvarlig tendens och med aktning för kristendomen» (ZT–Albert Bonnier 1/10 1885). I hans sista roman Planeternas skyddslingar, som utkom i bokhandeln samtidigt som Ljung, går kampen mellan å ena sidan ärelystnad och egoism och å den andra ödmjukhet och religiositet som en röd tråd (publicerades som följetong i Nya Dagligt Allehanda, Stockholm 1886).

Bildspråk

62 Naturen är en central komponent i Topelius lyrik: dels återges naturen som natur, dels används den bildligt. I inledningen till den första föreläsningen i Finlands geografi och historia deklarerar Topelius sin romantiska natursyn: bergen och vattendragen är ådror i en stor organisk kropp och allt lever och verkar för ett gemensamt ändamål. I Hegels anda menar han att myterna – liksom vetenskapen – upprättar ett förhållande till det förgängliga, skapar sammanhang och samband. Myten »personifierar alla naturens krafter […] likasom för att evärdeligt hägna deras lif emot tviflet och deras fortbestånd emot den förgängelse, hvaraf de äro omgifne».66»Första föreläsningen», 1854, s. 16 f., ZTS XV. Ett liknande syfte skönjs i Topelius dikter: han vill upprätta ett förhållande mellan människan och världen, skapa mening och samband. Naturen levandegörs genom personifikationer och besjälning och träder i dialog med den lyhörda människan.

63 Vattenelementen har uppmärksammats som ett återkommande motiv hos Topelius, inte minst i hans fosterländska lyrik.67Schoolfield talar om Topelius hydrografi, »National Romanticism – A Golden Age?», A History of Finland’s Literature 1998, s. 336. Zilliacus kommenterar vattenmetaforerna i ZTS I, s. XXXII. De mest frekventa vattenorden i Nya blad och Ljung är hav, våg, sjö och bölja.68Hav har 132 förekomster, våg 130, sjö 88, bölja 56. – Att det vattenrelaterade »strand» uppträder så ofta (137 gånger) beror till en del på att ordet lämpar sig för versutfyllnad (»Finlands strand», »Mälarstrand», »Ålands strand») och är ett behändigt rimord bl.a. till det frekventa »land», som det också i många fall ersätter (»Långt på en annan strand»). Havet personifieras: det omfamnar landet och kysser Finlands stränder. Det liknas vid en älskande moder eller vid en brudgum som ständigt förlänar mer land åt sin utvalda brud. Havet framställs också som förebild för de unga som skall lyfta Finland. Bilderna tar fasta på havets väldighet och inneboende kraft: tanken och det fria ordet är ett hav som inte kan tämjas, inga vallar stoppa.69»Finlands höjning» (s. 5–9), »Wasaminne» (s. 12), »Svarta gardet» (s. 25 f.) och »Herr Meyer» (s. 113 f.). I dikterna om fosterlandet projiceras samma krafter på Finland: med samma naturnödvändighet som vårfloden spränger murar och bräcker dammar är Finland förutbestämt att gå mot sin frihet.70Tydligast i »Finlands höjning» och i »Islossningen i Uleå elf» i Sånger I (ZTS I, s. 253–256). Vattenmetaforerna upptas också i idiomatiska uttryck som betecknar tidens gång (»lifvets vågor», »tidernas blå ocean»). Regnet uppträder som ett välkommet inslag (»mild, lik sommarregnet», »välsignelsen som manna regnar»).71»Regn» förekommer 22 gånger, »regna» 3.

64 Topelius etablerar skogen som trop för poesins landskap, vilket faller in i den nationalromantiska föreställningen om heden, ödemarken och skogen som mytalstrande platser.72Ordet skog i olika former och med sammansättningar förekommer 88 gånger, fura 27, gran 22, björk 20, rönn 5, tall och asp vardera 4 gånger, kastanj 3 (alltid med »skuggar»/»skugga»/»skygd»). Det är i skogen han hittar sin dikt, ljungblomman; i de tre diktsamlingarnas titeldikter förs läsaren in i skogen, diktmodern Runotars hemvist. Barndomens aspar lär honom sjunga och i granarnas sus|XXXV| hörs en »forntids sägner».73»Nya blad» (s. 3 f.), »Elias Lönnrot» (s. 227), »Mina aspar» (s. 322). Skogen härbärgerar Finlands själ, och det är en plats att närma sig med vördnad; denna föreställning bidrog förmodligen till hans indignerade reaktion mot skövlingen av skogen.

65 Träd och olika trädarter blir symboler för personer och personlighetstyper. Om österbottningen sägs: »Vi vexte upp ur frostig bädd / Som vintergran i drifvor klädd.» Ett folk som växer i ett hårt och kallt klimat blir ett härdat folk, den materiella knappheten ger ett starkt rotsystem. Ett träd som står stadigt rotat och sträcker sin krona uppåt är en förebild för Finlands folk: »Men bred din krona mot den vida verlden, / Drick märg och ungdomskraft af himlens ljus!»74»Elias Lönnrot», s. 228. Furan står hos Topelius för andlig resning; Alexander II benämns som »höjdernas fura». Gustaf Adolf och J. R. Munck liknas vid ekar, C. A. Wetterbergh vid en »kärnfast, reslig gammal tall», »alltid grön och full af fågelsång». Småbarnsskolan beskrivs som en »småskog» av unga träd, dess initiativtagare Sedmigradsky som en »längesedan vissnad skroflig stubbe».

66 Årstiderna är jämnt representerade.75Vinter nämns 62 gånger (45 i sammansättningar), höst 53, vår 52, sommar 49 (45 i sammansättningar) och snö 65 gånger (snöga 2). Våren hägrar i framåtblickande verser (»När våren ånyo blir grön»). Sommaren förekommer nästan uteslutande i sammansättningar och då som liknelser. Ordledet betecknar det milda och det paradisiska (»ljuflig som en sommarvind», »Evigt unga, sommargröna»). Hösten får symbolisera ålderdom. Vintern härbärgerar det frusna och skenbart livlösa (»vissnad fröjd, som vinterfrosten härjat»). Snö används flitigt, ibland metonymiskt för vintern, ibland bildligt med avseende på den vita färgen (»med snöig hjessa», »vardt som en snö om kind»).

67 Färgorden är påfallande många i Topelius lyrik och uppträder mestadels som attribut till naturelement.76Färgorden fördelar sig enligt följande: grön/grönskande (66), blå/blånande (59), vit (54), röd (24), grå/grånad (20), svart (16), gul (15), purpur (11), rosig/rosende (9), brun (4). Silver förekommer 19 gånger (oftast i sammansättningar), oftast för att beskriva något vittskimrande (»stjernans silfvernålar», »silfverhårig»). Gyllne/Gyllene förekommer 11 gånger (»gyllne nektar»). Guld/gull (39 förekomster) avser vanligen pengar, undantagsvis den gyllene färgen (»Ax af guld», »Guldlockiga små»). Grönt betecknar naturen i stort, blått används för hav och himmel, vitt är attribut till snön men indikerar också renhet och oskuld, rött kan stå för blod, eldslågor eller, som purpurn, för aftonrodnaden. Det rosenskära förknippas med morgon, hopp och ungdomskärlek, medan gul konnoterar höst och förgänglighet och det grå åldrandet. Topelius användning av färgord kan som synes härledas till naturens egen färgskala och uppvisar inga avvikelser från gängse praxis.

68 Bibliska liknelser förekommer allmänt (»jorden är / Guds fotapall», »jordens skuggor vike»). Den andliga kampen mot moraliskt förfall och för bildning, rätt och sanning skildras i krigstermer, också det bibliskt. I »Svarta gardet» för typograferna det tryckta ordets och den fria tankens krig, de »vässa lansar» och »smida hans rustning». I de flesta fall betecknar striden det mänskliga livets vedermödor (»kämpa sin strid», »Vi måste jaga. Utan strid / Vann ingen kämpe segerns lön»).

|XXXVI|

Form och stilgrepp

69 Överlag varierar Topelius versmåtten mindre i Nya blad och Ljung än i Ljungblommor. Runometern, ghaselen och parabelns prosaform som används i de tidigare samlingarna saknas i de senare.77Om versmåtten, se ZTS I: runometern s. 307 och ghaselen s. 350, om parabeln i den digitala utgåvan URN:NBN:fi:sls-3844-1403178433500. Den dominerande verstypen är jambisk eller jambisk-anapestisk, oftast fyrradig och kors- eller parrimmad. Liksom i Ljungblommor kan flera av de jambisk-anapestiska dikterna läsas som nystev: med betoning på fjärde och nionde stavelsen och svagt tryck på de övriga framträder en dansant puls som imiterar polskans rytm (»De stodo ga vid elfvens branter, / De voro vindarnas musikanter,»).78»Mina aspar»; se f.ö. ZTS I, inledningen och s. 355, samt Svensk metrik av Eva Lilja 2006, s. 410 ff. Många dikter har varierande antal takter – fyrtaktiga verser varieras med en-, två och/eller tretaktiga – vilket visualiseras i böljande vågformiga strofer. Dylika finns inte minst i kategorin visor och romanser, i bägge samlingarna, där de rytmiska och melodiska elementen är framträdande.

70 En något mindre del har trokeisk eller trokeisk-daktylisk vers; titeldikternas trokeiska versmått anknyter till runometern och därmed till de första dikterna i Ljungblommor I, men de är strofindelade och rimmade, liksom samlingens övriga trokeiska dikter.79I Nya blad finns 21 dikter med trokeisk eller trokeisk-daktylisk vers, i Ljung åtta. De fem första dikterna i Ljungblommor I är skrivna på runometer. Sjutton dikter är skrivna på blankvers, ett versmått som inte är företrätt i de tidiga diktsamlingarna. Därtill finns två sonetter.80»Till en skådespelerska» och »Helsning till Upsala». Av dikterna på blankvers ingår 16 i Ljung. I dikter med flera delar använder Topelius oftast olika versscheman: de reflekterande och rekapitulerande partierna framförs på de stikiska versmåtten blankvers och alexandrin, medan mellanliggande partier som gestaltar händelser har mer oregelbundna och kortare versformer.81I »Elias Lönnrot» använder Topelius t.ex. trokeisk vers, blankvers och sapfisk strof, i dikterna »Till G. H. Mellin» och »Ett Lützen-minne» omväxlande alexandrin och jambisk-anapestisk strof. Växlingen mellan verstyper markerar perspektiv- eller scenbyten.

71 I hela 18 dikter bestäms versvalet av en melodi. Tre minnespoem skrevs t.ex. till begravningsodet »Integer vitæ scelerisque purus» med sapfisk strof. Dikten till Montgomery sjöngs till melodin »An die Freude», födelsedagsdikten till J. R. Munck och »Strandbrinken» till Carl Nielsens »Det er et yndigt land». Topelius skrev också ord till en koral av Bach, till en menuett av Mozart och till Schuberts tonsättning av »Ständchen». Han valde kända melodier med körstämmor som förmodligen redan var inövade av de studentsångare som ofta framförde dem. Några av de dikter som Topelius komponerade för Vårföreningen författade han sannolikt till en färdig melodi, andra skrev han med en viss kompositör i åtanke.82Framgår av manuskripten; t.ex. »(Musik af G. Linsén)», »(för Collan)», »Visa att komponera för Pacius». Sviten »Nordiska taflor» var ursprungligen avsedd att tonsättas av J. A. Josephson.

72 Sångbarheten i Topelius lyrik har ofta framhållits. Till det starkt melodiska bidrar hans rikliga användning av anaforer, assonanser, allitterationer, rimflätningar och omkväden. »Julvisa» kan exemplifiera:

|XXXVII|

73Gif mig ej glans, ej guld, ej prakt

I signad juletid;

Gif mig Guds ära, englavakt

Och öfver jorden frid!

Gif mig en fest,

Som gläder mest

Den konung, jag har bedt till gäst;

Gif mig ej glans, ej guld, ej prakt,

Gif mig en englavakt! (s. 313)

74 Anaforen »Gif mig» upprepas i fem verser och i första versen »ej» (polysyndes). Assonanser (Gif mig – I signad juletid, guld – juletid – Guds) och allitterationer (glans – guld – Guds) binder ihop verserna liksom rimflätningen och cirkelkompositionen; nästsista versen är identisk med den första och sista versen upprepar vers tre i förkortad form. Uppdelningen av vers fem till två halvverser motiveras av dubbelrimmet (fest – mest), vilket förenhetligar ljudbilden. Samtliga figurer karakteriserar Topelius hela lyriska produktion.

»Motiv»

75 De åtta dikterna i sviten »Motiv» (s. 284–289) från 1884 framstår som Topelius formmässigt mest överraskande. Dikterna är ett slags miniatyrtavlor och består av fyra par: två landskapsmotiv, två genremålningar och två historiemålningar – en i samtiden allmänt vedertagen indelning för måleriet – och därtill två med bibliska motiv. Alla är skrivna på blankvers.

76 I formellt hänseende illustrerar sviten Topelius strävan att pröva nya och modernare uttrycksformer, trots att han i övrigt tog avstånd från den realistiska diktningens idéinnehåll.

77 Skisserna kännetecknas av ett impressionistiskt drag: de fångar en ögonblicksbild, synen accentueras. Ett par exempel på inledningsverser:

78En skogsväg. Granar, drifvor, klippor, skuggor.

Till venster eldens spår. Förhärjad skogsmark, (s. 284)

79Ett kabinett. Lyx. Damast. Speglar. Solsken.

Spår af en slutad morgontoilett. (s. 285)

80 Den impressionistiska stilen förmedlar olika former av illusionsverkan beträffande tid, rum och kvalitet, framhåller Hans Lund. Ord och syntax|XXXVIII| frigörs från den vanemässiga språkbyggnaden. Berättaren kommenterar inte, lägger inte till rätta. Metonymiska figurer står för helheten. Framställningen förtätar förmedlingen av sinnesupplevelser (komplex apperception) utan tillrättaläggande analys.83Hans Lund, Impressionism och litterär text 1993, s. 61–65. Lund utgår bl.a. från Sven Møller Kristensens avhandling Æstetiske studier i dansk fiktionsprosa 1870–1900 1938. En sådan stil karakteriserar diktsviten »Motiv». Tavlorna får sin stämning av syntesen av de omedelbara sinnesintrycken. Inledningsverserna påminner om scenanvisningar eller ekfraser (bildbeskrivningar). Framställningen är åskådlig och har en dramatisk verkan; även om verserna återger en ögonblicksbild bär de på en berättelse eller en rörelse. I »Töcknen vid Lützen» fokuseras de orörliga, laddade sekunderna före det historiskt avgörande slaget. I »Dothan» skildras likaså en scen före ett slag: »Taflan / Bär bortom ramen aningens fullbordan:»

81 Samtliga målningar har en specifik ljussättning som ger dem en unik inramning: månljus, solsken, en upplyst affär i kvällsmörker, purpurröd solnedgång, grå morgonskymning, månljus natt och stjärnklar natt. I den stämningsmättade »Midsommarnatt» framträder ljuset som ledmotiv – ljusets magi besjälar den nordiska sommarnatten:

82Det obeskrifliga, som flyr för penseln,

Är dagens krona öfver nattens panna.

Allt hvilar, strålar. Hvadan kommer ljuset?

[…]

Det är hvart skapadt tings fördolda själ,

Som andas ut i nordens sommarnatt

Sin gömda längtan och sitt tysta hopp. (s. 284 f.)

83 Det jordiska ljusets kvintessens var för Topelius juninatten, konstaterar Clas Zilliacus, det gav hans lyrism fritt spelrum.84Zilliacus, »Inledning», ZTS I, s. XXXVIII. Midsommarnattens ljus skildras t.ex. i Topelius tidiga noveller. Den andra landskapsmålningen, »Vinterqväll», utgör en pendang. Här belyses motivet av vintrigt månljus, och till skillnad från sommarnattens stillhet karakteriseras vinterbilden av rörlighet och liv:

84Till höger månen, hängande i granen

Och klart belysande en häst, en släde,

En pelsklädd man. Det går i muntert traf;

Man tror sig höra bjellrans glada klang, (s. 284)

85 Samma motiv beskriver Topelius i artikeln »Till en målare» 1858 där han föreslår att motivet »en vinterqväll» kunde avbildas som en hög »skog af|XXXIX| snötyngda granar, och fullmånen hängande, som runan säger, på granens grenar».85Helsingfors Tidningar 2/10 1858. På liknande sätt som i diktsviten beskriver han motiv i ord som han ser dem för sin inre syn så att en konstnär ska kunna transformera dem till bild. Samma ekfrastiska framställning använder han också i artikeln »Taflor från Helsingfors» som, liksom »Motiv», tillkom 1884.86I artikeln skissar Topelius några motiv »för en framtida målares pensel»: »År 1555. Höstmorgon, regnmoln, solglimt. Konung Gustaf Wasa står på bron öfver Helsinge fors och betraktar den nya staden. […] 1642. Estnäsudden, vårdag. Utsigt från Broberget öfver en oändlig halfö af skogbevuxna berg och sumpmarker. Hafvet med dess öar i söder och till höger en hafsvik, der fiskare upptaga sina nät. […] 1984. Panorama från Nikolaikyrkans torn. En stor hufvudstad i sommarens grönska. Esplanader och boulevarder sträcka sig i långa båglinier kring hela halfön, omslutande Thölö park och dess fordna hafsvik.» Artikeln publicerades i provnumret av tidningen Finland 6/12 1884. – Den visuella realismen och de koncisa, korthuggna satserna som kännetecknar »Motiv» uppträder också i »Rigi Kulm» (s. 301–304) och »Maria» (s. 330 ff.), båda från 1886.

Mottagandet

Nya blad

86 Diktsamlingen Nya blad utkom i bokhandlarna den 5 december 1870 i både Finland och Sverige.

87 Åbo Underrättelser konstaterar att en stor del av »de nya bladen» redan varit införda i kalendrar och tidningar.87Åbo Underrättelser 17/12 1870. Paul Nyberg förmodar att skribenten är huvudredaktören Ernst Rönnbäck (1949, s. 403). Samlingen anmäls också i ÅU 9/2 1871 tillsammans med Fredrik Cygnæus’ Skaldestycken. Recensenten förmodar att Topelius inte ansåg att de tidiga dikterna förtjänade en plats i Ljungblommor – att de nu ingår ses som ett tecken på att självkritiken minskat. Det barnsligt milda, oreflekterade och soliga som kännetecknar bl.a. Sylvias visor har i Nya blad fått en tillsats av reflexion och vemod. I den språkliga behandlingen noteras »ett visst nedåtgående». Topelius språkliga virtuositet har gjort honom till en omtyckt tillfällesskald, men några dikter vittnar om att den poetiska inspirationen inte kan infinna sig på beställning. Vidare noteras att Topelius inte nöjer sig med att i prosa polemisera mot filosofer och vetenskapsmän som företräder en syn som strider mot Bibeln: den poetiska formen »medför licensen att lemna den bråkiga logiken och medgifver att föra striden med antiteser, poetiska slagord och – fraser», som i »Septembernatten 1867» och »Werldarnes daning». – Apropå den stränga kritiken framhåller recensenten att »man icke mäter en skald af Topelii erkända storhet med samma mått, som poeter minorum gentium». Många dikter är sällsynt sköna, som »Finlands höjning» och »Ödemark». »Till G. A. Montgomery» och »Till M. v. Wright» uppbärs av en poetisk lyftning. Som äkta pärlor betecknas »de förtjusande vackra» »Aprilnarri» och »En glad visa».

88 I Helsingfors Dagblad anmäldes diktsamlingen samtidigt som Fredrik Cygnæus Skaldestycken.88Helsingfors Dagblad 22/12 1870; recensenten är troligen C. G. Estlander (Vest 1905, s. 333). Recensenten noterar att Topelius i Nya blad utvecklat en böjelse för spekulation över naturens olösta frågor. »Aftonstjernan» är ett vackert uttryck för striden mellan tro och vetande, medan »Septembernatten 1867» på ett osant och oskönt sätt gör vetandets framsteg till motiv|XL| för Guds straffdom. De starkaste dikterna är de fosterländska minnena, som »Typografernas sång» och »Wasaminne», »Till Gustaf Adolf Montgomery» och »Lejonet på Parola malm». »Min moder» betecknas som samlingens prydnad. »Nordiska taflor» bedöms överlag som svaga, likaså Visor och romanser med några undantag. Då ingivelsen inte alltid räckt till har dikterna fyllts av retorik, som i »Åbo marsch» och i »Marstrand». Därefter ges exempel på slarv i hantverket – svaga rim och orimliga bilder – som en läromästare som Topelius inte borde tillåta sig. »v. Dreyses graf» borde ha förblivit oskriven och ämnet för »Voltaires hjerta» är högst osympatiskt, »dock har han dömt så humant och rätt, att deraf blifvit ett af samlingens vackraste stycken».

89 I Wiborgs Tidnings recension, fördelad på hela fyra nummer, karaktäriseras Topelius lyrik som finskt nationell med »ett äkta nordiskt tycke», formlös och med »ett eget drag af obestämdhet»: »Man skall tycka att det, hvaraf man vid sjelfva läsningen kände sig mest tjusad, vid närmare granskning upplöser sig i en försvinnande dimma.» Detta betraktas inte som en brist – snarast som en sammansmältning mellan innehåll och form, men i de mindre lyckade dikterna förmår inte det musikaliska språket dölja kompositionens svaghet.89Wiborgs Tidning 15/2, 18/2, 22/2 och 25/2 1871. Recensenten är troligen Gabriel Lagus (Nyberg 1949, s. 403). »Till min moder» anförs i sin helhet och prisas för sin flärdlöshet, enkelhet och värme. När känslan ges fria tyglar är dikterna fyndiga och vackra, men när Topelius vill ge sitt föremål en objektivare framställning så händer det »att det episka underlaget ej rätt vill passa in med den lyriska stämning, som är skalden egen», så i »Öfverste Fabviers Adjutant». Sista avdelningens dikter, Visor och romanser, »hafva endast till fiender skaldens föregående alster inom samma gebit». De nyaste visorna uppvisar inte samma enkla fägring som de förra, men flera av dem är ändå lika vackra och lika bevingade, menar recensenten.

90 Också i Kirjallinen Kuukauslehti anmäldes Fredrik Cygnæus Skaldestycken och Nya blad samtidigt, här av Thiodolf Rein, professor i filosofi.90»Nya blad af Z. Topelius», Kirjallinen Kuukauslehti 1/3 1871. Topelius popularitet, också utanför landets gränser, förklaras av att han klär läsarnas känslor, tankar och stämningar i ord. Samma varma, ömma känsla, samma formskicklighet som präglar tidigare samlingar karakteriserar den nya – ibland dock så att formen förför författaren själv att formulera fraser utan egentlig substans. Det religiösa inslaget är allt mer framträdande, och får ibland en »kyrklig» framtoning, som kan skymma den poetiska kvaliteten.

91 I svensk press uppmärksammades Nya blad välvilligt positivt och de särpräglat »finska» dragen identifieras. I Stockholms Dagblad som recenserade Nya blad i samma nummer som en ny upplaga av J. L. Runebergs Samlade|XLI| skrifter, betecknas Topelius som Runebergs »förnämste lärjunge», men »mera finsk».91»Litteratur», Stockholms Dagblad 8/12 1870, osignerat inlägg. De drag som karaktäriserar »Wasa Marsch» sägs känneteckna Topelius lyrik överlag: vemod, men på samma gång kraft och trofasthet och ett omedelbart inflytande från naturen. »Sveriges språk förstå få bland våra egna författare behandla så mästerligt, som denne finnen.» De nya bladen sägs vara lika friska som de tidigare. Många har ett större tankedjup och är formellt mer fulländade. Fosterlandskärleken klingar i »Lejonet på Parola malm», kärleken till Sverige i »Konstnärsgillets prolog» där t.ex. Beskow och Blanche besjungs. »Öfverallt skönjs huru lifligt det ädla skaldehjertat klappar för det som är skönt, sannt och godt.» Även om inte alla dikter bär »den oantastliga mästerprägeln» är Topelius alltid en verklig skaldenatur som känner djupt och med lätthet behärskar de yttre medlen. I avdelningen Visor och romanser märks hans älskvärdaste sidor. Samlingens typografi betecknas som särdeles vacker.

92 Om än Topelius framstår både som epiker och dramatiker så är otvivelaktigt lyriken hans egentliga styrka, anser Nya Dagligt Allehanda.92»Litteratur», Nya Dagligt Allehanda 13/12 1870, osignerat. När han med elegiskt vemod sjunger ut »hjertats morgondrömmar» skriver han in sig i den »finska skaldekonstens traditionella riktning» med representanter som Frese, Creutz och Franzén. I avdelningen Visor och romanser »hörs renast, innerligast och enklast just dessa stämningsrika ackorder, dessa förtjusande små diktqväden, som alltid så varmt tilltalat alla svenska hjertan». Också de fosterländska sångerna uppmärksammas, som »I Finlands vinter».

93 Aftonbladet finner i Nya blad »en rik skörd af vexlande innehåll och läsare af den mest olika smak böra sålunda känna sig tilltalade af den friska poesi, som med en hög grad af formfulländning förenar gedigna tankar och djup känsla».93Aftonbladet 22/12 1870, osignerat. Ur »det praktfulla stycket» »Finlands höjning» citeras de fyra sista stroferna. Att Topelius hyllar flera svenska skalder som Fredrika Bremer, August Blanche och Bernhard von Beskow uppmärksammas. Den elegiska grundstämningen sägs vara ett utmärkande kännetecken hos skalden men dessutom noteras »ett drag af skalkaktig humor, såsom i det lilla gratiösa poemet ’Det vet ingen’». I dikterna om Garibaldi, Pio Nono och Napoleon uttrycks Topelius »frihetskärlek och lågande enthusiasm för allt hvad högt och ädelt är».

94 Arvid Hultin recenserade 1880-års upplagor av Ljungblommor och Nya blad i en längre artikel i Finsk Tidskrift 1881. Han konstaterar att den religiösa stämningen gett de senare dikterna en säregen tonart och ifrågasätter om tendensen ur poetisk synpunkt betecknar ett framåtskridande. I skaldens bästa dikter sammansluter sig dock innehåll och form i »fullständig harmoni».|XLII| Topelius ger inte några »vidsträckta vyer, några djupa och stora sanningar», anser Hultin, men där finns en »tändande, en glödande maning för sanning, frihet och fosterbygd», att »ställa idealet högt». Detta, samt Topelius klangfulla diktion, förklarar varför han fått så stort genomslag.94Finsk Tidskrift 1881, Tom X, s. 169–196. Valfrid Vasenius reagerade indignerat på vad han uppfattade som en orättmätig kritik (Hufvudstadsbladet 30/3 1881). En eldfängd polemik fortsatte under april månad i tidningens spalter: AH 6–7/4, VV 10/4, AH 16/4 och VV 19/4 1881. Se inledningen till Ljungblommor ZTS I, s. LIII.

Ljung

95 Recensionen i tidningen Finland är en lyrisk hyllning till ljungblommornas skald som i sin tredje diktsamling »genomvandrar» fäderneslandet, »täljer sina hågkomster» och »målar naturen och lifvet» så att läsarens ögon öppnas på ett nytt sätt för det välkända. Topelius presenterar det ena minnet efter det andra av landets stormän, dock utan »snilledyrkan» – det är »alltid något drag som ställer mannen lefvande och stor framför oss». Skribenten lyfter särskilt fram dikten till storfursten Nikolaj Alexandrovitj och erinrar om hur väl Topelius tolkade folkets sorg och kärlek vid minneshögtiden. Avdelningen Naturen och lifvet bedöms som samlingens starkaste, särskilt tavlorna under rubriken Motiv som är »så sannt tecknade, så skära i färgen, så sanna i kompositionen, att man fullständigt glömmer deras hvita botten med de svarta döda strecken, för att helt och hållet försjunka i färg och ljus». Recensenten konstaterar att Topelius ofta ansetts alltför svärmisk, vek och dunkel, och menar att detta verk visar motsatsen: »Det är icke drömmaren, som läser ’naturens gröna tankar’, det är mannen som talar kraftigt och ädelt till folk och land.»95»Literatur», Finland 16/12 1889, osignerat inlägg.

96 Recensenten i Åbo Underrättelser citerar inledningsvis titeldikten och konstaterar att Topelius sammanfört dikter av äldre och nyare datum. Många är tillfällesdikter, men de besjälas av en »ädel, varm ande» och »ofta djupa, alltid vackra tankar» och förmår därför »lefva långt utöfver stunden». Ett stilla vemod präglar samlingen: en gammal man »blickar tillbaka på flydda tiders strider, nederlag och segrar». I denna resignation finns dock en »själens adel, en hjärtats värme» som gör att läsaren »finner sig väl» – som man känner sig en vacker sommarkväll då friden sänker sig och inbjuder till vila och eftertanke. Men samlingen innehåller också dikter av mera glad och upprymd karaktär, t.ex. »De gamlas kadrill på de ungas bröllop» och »Qvarnen och smedjan». Religiositeten och fosterlandskärleken löper som en röd tråd genom samlingen och ger den »dess lif och dess sanna värde». Som ett »älskligt» uttryck för denna kärlek anförs »Vaggsång för hafvet».96»Literatur», Åbo Underrättelser 17/12 1889, osignerat.

97 Nya Pressen deklarerar att en diktsamling av Topelius är en litterär händelse, för många läsare »inkarnationen af skön poesi och helgjuten diktion». Samlingen presenteras därefter del för del. I »Olofsborg» igenkänns den|XLIII| kraftfulla skald som skrev »Islossningen i Uleå elf». Dikten »J. L. Runeberg inför sitt rykte» anses som samlingens förnämsta, ett »människovärdets adelsbref». Minnesdikten till Elias Lönnrot sägs däremot innehålla en föga levande karakteristik, medan dikten till Frans Sedmigradsky är »ett äreminne så fryntligt, så enkelt, så varmt och lefvande att den går utanpå alt beröm». »Gudarnas amen» och »Ett Lützenminne» bedöms i diktion och omfattning som storslagna. Att tillfällesdikterna i avdelningen Skön konst ofta präglas av bristande inspiration är märkbart, och sonetterna till en skådespelerska förbryllar genom motstridiga satser. Vad Topelius vill med de »impressionistiska» tavlorna i Motiv förblir oklart. I »Rigi Kulm», »Nystads skräddare» och »Fonografen» spåras den ironi som Topelius odlar i Nya blad, medan de små dikterna »En vindskammare» och »Mina aspar» i den avslutande delen är »äkta foster af hans egendomliga gemyt».97»Literatur», Nya Pressen 18/12 1889 av signaturen –a.

98 En kort anmälan publicerades i Land och Stad (Helsingfors) som uttrycker glädje över att en ny diktsamling av den åldrige Topelius utkommit. »Den varme och renhjärtade skalden är redan så älskad af nordens folk, att han ej behöfver någon talman.»98»Bokanmälan», Land och Stad 18/12 1889, osignerat. Wiborgsbladets recensent menar att tonerna hos »ljungens skald» ingalunda blivit svagare med åren, tvärtom har den veka stämning i Topelius tidiga dikter nu ersatts av »kraftiga manliga ackorder» som visar att han bibehållit sin spänstighet och sin »varma, eldande entusiasm» för fosterlandet. Men också nya ämnen behandlas: kvinnans ställning i dikten till fruntimmersskolan och i det »särdeles anslående stycket ’Qvinnans rätt’». I andra samtidsdikter ses däremot en ironisk anstrykning, »Rigi Kulm», »Fonografen» och »Utsäde». Genremålningen »Kommunismens vagga» betecknas som samlingens mest stämningsfulla dikt.99»Bokmarknaden», Wiborgsbladet 21/12 1889, osignerat. En kortare anmälan publicerades i samma tidning 11/12 1889.

99 Gustaf Cygnæus i Åbo Tidning finner de mest lyckade alstren i delarna Fäderneslandet och Naturen och lifvet. Liksom tidigare visar Topelius här sitt »mästerskap i att finna det rätta uttrycket för den stämning, han vill föra fram, sin förmåga att aflocka språket alt dess välljud, gifva det klang, och forma det i anslående bilder». En varm religiositet, rik fosterländskhet, ett ideellt konstsinne, medkänsla för de svaga, hög uppskattning av bildningen – det är den bakgrund mot vilken de växlande stämningarna framträder. De snabba växlingarna anses vara både Topelius svaghet och styrka: han har förmåga att hänge sig fullt åt det ämne han besjunger, men han lovprisar också »personer af alldeles olika korn och halt» och upphöjer »idéer vilka inte rätt väl stämma ihop». »Originala skuldsedeln» beskrivs som det mest »manliga» poemet, medan »Skogssköflingen» saknar både innehåll och poetiskt värde. Slutligen bedöms diktsamlingens pris som »jämförelsevis högt».100»Från bokvärlden», Åbo Tidning 21/12 1889. Cygnæus förvånar sig inledningsvis över titelvignetten, där kantelen och ljungen samsas med den ryska handelsflaggan (se omslagsbild, s. 354).|XLIV|

100 I Wasa Tidning ingår en personligt hållen anmälan av Johan Kristian Svanljung. Han uppehåller sig vid Ljungblommor och Nya blad och deras företräden. Ljung imponerar däremot inte. Dikterna under rubriken Motiv anses undermåliga eftersom de är skrivna på orimmad vers, som »aldrig borde användas» i lyrisk diktning. »Novemberqväll» och »Barndomsminnen» betecknas emellertid som »herrliga stycken». »Till Finlands mödrar» påminner för mycket om »Till min moder» i Nya blad och »Ett Lützenminne» erinrar om »Arnliot Gellina» av K. A. Nicander. »Den första fonografen» borde ha uteslutits då den uttrycker författarens fixa idé om att »hvarje menskligt snille lutar åt ateism»; anmälan avslutas med ett genmäle på vers mot denna dikt.101»Literatur», Wasa Tidning 31/1 1890.

101 En längre recension författad av signaturen R. W. ingår i månadstidningen Hemmet och Samhället (Helsingfors). Också här citeras inledningsvis åtskilliga strofer ur Ljungblommor och Nya blad. Recensenten konstaterar att barnatron och fosterlandskärleken genomsyrar den nya samlingen. Topelius »tröttnar aldrig att besjunga detta lands skönhet, och att vid naturstämningar och bilder anknyta sina käraste förhoppningar eller bäfvande farhågor» – så i »Morgonsång» och »Aftonsång». Av dikterna till banbrytarna betecknas »Mathias Calonius» och »H. G. Porthan» som anslående, likaså »J. L. Runeberg inför sitt rykte». Främst av den »älskliga buketten» barndomsminnen anses »En vindskammare». Recensenten noterar att flera dikter hyllar kvinnan. Ljung bedöms slutligen som Topelius bästa diktsamling: här har »hans andes rikedom, hans tankes klarhet, nått en sådan höjd att de skulle framkalla vår hänförelse, oberoende af den sällsynt vackra metriska formen».102»Ljung af Z. Topelius», Hemmet och Samhället 15/5 1890 (utg. Alli Trygg).

102 Karl Warburg recenserade samlingen i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han anser att tonerna på Topelius luta är fina, veka och melodiska, men »de omfatta icke så många oktaver sångkonst». Till sitt skaplynne är Topelius konservativ, lojal och innerligt religiös och inte särskilt skarphörd för moderna riktningar i politik, tankeliv och litteratur. Däremot iakttas, som »hos hvarje litterär finne», ett medfött frihetssinne: Topelius besjunger kvinnans rätt och frihet i flera dikter och tankefriheten i »Ett Lützenminne». Hans språkpolitiska position uttrycks i »Draktänder» och hans kärlek till Sverige bl.a. i »Originala skuldsedeln» och i skaldebrevet till C. A. Wetterbergh. Bland konstnärspoemen framhålls minnesrunan över R. W. Ekman och dikten tillägnad dennes maka. Skaldens satiriska ådra märks i »Herr Meyer», »Var lugn för vår tid» och »Rigi Kulm». Avslutningsvis menar Warburg att Topelius metrik visserligen är höjdpunkten av svensk språkkonst, men att rimmen inte alltid är »fullgiltiga för svenska öron».103»Bokvärlden», 19/12 1889. Utdrag ur recensionen avtrycktes i Hufvudstadsbladet 28/12 1889 och i Finland 2/1 1890.|XLV|

103 Anmälan i Ny Illustrerad Tidning är välvilligt uppskattande. Många dikttitlar uppräknas, bl.a. »Skogssköflingen», »Originala skuldsedeln», »J. L. Runeberg inför sitt rykte», »Motiv», »Aftonsång», »En vindskammare». Topelius lyrik är som en »smekning af en kär hand, och de utgöra en dubbel lisa i en tid, så söndersliten, så orolig som vår».104»Nya böcker», 21/12 1889, s. 469.

Senare reception och forskning

104 Topelius levnadstecknare Eliel Vest (1905) och Paul Nyberg (1949) behandlar de båda diktsamlingarna kortfattat. Vest menar att ämnen, grundstämning och åskådning i Nya blad och Ljung är de samma som i Ljungblommor. Han anser dock att diktionen är enklare, naturligare och bestämdare, och han ser en allt större klarhet, åskådlighet och avrundning, i synnerhet i den sista samlingen, och därmed ett närmande till föregångarna Runeberg och Franzén.105Vest, »Nya blad på gammal stam», Zachris Topelius 1905, s. 399–403, om enskilda dikter i Nya blad, se s. 329–341.

105 Nyberg noterar att den stora andelen tillfällesdikter i Nya blad säger något om hur ofta Topelius lät sig utnyttjas som tillfällighetspoet vid allehanda fester och jubileer. Han konstaterar att Topelius tilltagande religiositet avspeglar sig: »Stundom har en religiös tanke, en tendens gjort sig mera gällande än diktens poetiska halt kunnat bära. Tendensen har blivit för dominerande. I samma grad har formen negligerats. Vårdslösa, störande rim förekommer.» Nyberg hittar också några »lyriska mästerstycken»: »På Roines strand», »Karin Månsdotters vaggvisa», »Saga vid spiseln» och »Min moder». Han konstaterar att personliga dikter saknas nästan helt.106Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 401 f. Ljung kommenteras inte.

106 Olof Enckell upptar och kommenterar kortfattat 69 dikter ur Nya blad och Ljung i Zachris Topelius. 120 dikter (1970). F.ö. har samlingarna uppmärksammats sparsamt i forskning och litteraturhistoriska översikter. Erik Ekelund diskuterar några dikter i Finlands litteraturhistoria (1969).107Ekelund 1969, s. 189–201. Matti Klinge återger dikter och diktutdrag i Idyll och hot. Zacharias Topelius – hans politik och idéer (2004) men också i andra verk. Enskilda verser och strofer ur båda samlingarna kommenteras i följande avhandlingar: Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maantiede (1994) av Allan Tiitta, Isänmaan korkeat veisut. Turun ja Helsingin romantiikan runouden patrioottiset ja kansalliset motiivipiirit (1969) av Pirkko Alhoniemi och I det femte inseglets tecken. En studie i den åldrande Zacharias Topelius livs- och historiefilosofi (1998) av Nils Erik Forsgård. Se f.ö. forskningsöversikten i Ljungblommor.108»Inledning», ZTS I, s. LIV–LIX.

|XLVI|

Noter

  1. 1Topelius, Boken om Vårt Land, ZTS XVII, s. 287.
  2. 2»Runebergs ord till Björneborgarnes marsch», Svea 1893, s. 48.
  3. 3»Inledning», Ljungblommor, ZTS I, s. XXII.
  4. 4T.ex. »Gåtor»: »Hvi står det, som är doldt för högsta snille, / Så enkelt välbekant för denne lille?», s. 167.
  5. 5De övriga medlemmarna var Ellen Nervander, Ada Linsén, Fanny Decker, Augusta Cadenius och Thérese Decker som blev körledare; osignerat tryck utan titel, Vårföreningens arkiv, 244.116 och Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 254.
  6. 6»Anteckningar, rörande Elias Lönnrots plats i Finlands Historia», NB 244.108, s. 121.
  7. 7»Ett folks kärlek», Finska studentkårens album tillegnadt Elias Lönnrot på åttionde årsdagen af hans födelse 9/6 1882 (15 s.); även i SS 23, s. 289.
  8. 8Denna genre går tillbaka på Plutarchos som författade flera levnadsteckningar över berömda män.
  9. 9»Ett folks kärlek» och »Paikkari torp», Elias Lönnrot. Ett minnesblad. Den 9 april 1882 (2 s.).
  10. 10Ibid.
  11. 11Topelius, 120 dikter 1970, s. 343. Pia Forssell framhåller att Topelius pedagogiska ambitioner med Helsingfors Tidningar inte minst gällde de kvinnliga läsarna. I novellerna är flickuppfostran ett återkommande tema. Religionen, praktiska kunskaper, beläsenhet, språkkunskaper och odling av musikaliska och konstnärliga anlag är den bildning han rekommenderar för Finlands mamseller (»Inledning», Noveller, ZTS IV, s. XXX).
  12. 12T.ex. »Till Finlands mödrar», Helsingfors Tidningar 1/4 1845.
  13. 13Den bild som Topelius här målar upp stämmer inte med den bild andra källor ger av den historiska personen Sedmigradsky, se kommentar s. 521.
  14. 10»Historiska noter till skådespelet Regina von Emmeritz», HT 16/4 1853.
  15. 15»Runebergs ord till Björneborgarenas marsch», Svea 1893, s. 48–54.
  16. 16»Första Föreläsningen» 1865 [odaterad], s. 1, Föreläsningar i historia och geografi, ZTS XV. Jfr »Votum för den dramatiska konsten i Finland» (1864) s. 98–101, samt »Konstsynen», s. XXVII.
  17. 17»Ett Lützen-minne» (s. 250–255), »Finska rytteriets marsch i trettioåra kriget» (s. 255 f.) och »Töcknen vid Lützen» (s. 287), dessutom skymtar striden i »En moders dröm» (s. 162 ff.), om Gustav II Adolfs mor Kristina av Holstein-Gottorp.
  18. 18I romanen liksom i skådespelet Regina von Emmeritz (1853) och dikten »Ett Lützen-minne» representerar kungen protestantismen i kampen mot katolicismen om herraväldet i Europa. I Regina von Emmeritz lyder slutrepliken: »Nu, gossar, ut i strid! Först när var tro är fri, från södern allt till norden, är Gustaf Adolfs verk fullbordat uppå jorden.» Se även föreläsningarna ZTS XV.
  19. 19S. 59–63.
  20. 20»Öfverste Fabviers Adjutant», s. 59–63 och »Olofsborg», s. 193–197.
  21. 21S. 213 ff. och 215 f.
  22. 22S. 247 ff.
  23. 23S. 305 ff.
  24. 24»Lejonet på Parola malm», s. 22 ff., kommentar s. 381 f.
  25. 25»Herr Meyer», s. 113 f.
  26. 26»Draktänder», s. 207 f., kommentar s. 501.
  27. 27»Originala skuldsedeln», s. 204–207, kommentar s. 500 f.
  28. 28De sju artiklarna i serien »Konstfrågor» (HT 1860) har följande underrubriker: »1. Något som läsaren kan hoppa öfver, om han så vill.» (1/3), »2. Böra vi äga en nationaltheater?» (1/3), »3. Är en nationaltheater i Finland möjlig?» (3/3), »4. Är konsten en leksak på köpet af bildningen?» (14/3), »5. Anmärkningar om Konstexpositionen 1860.» (10/5 1860), »6. Om det fattiga landet och konstskolorna.» (5/6) och »[7.] Huru hvarje planta behöfver solsken.» (6/10).
  29. 29»1. Något som läsaren kan hoppa öfver, om han så vill», HT 1/3 1860.
  30. 30Ibid.
  31. 31»45. Slutord om theatern», HT 10/10 1857.
  32. 32»I konstnärsgillets Album», s. 262. Se även »Vid Konstnärsgillets årsfest 4–5 Februari 1865.», s. 75 ff.
  33. 33»Konstnärsgillets Prolog 1869», s. 77–82, »Shakespeare», s. 96.
  34. 34»Nya blad», s. 4. Se också »Gåfvor af höjden», prolog skriven för konstnärernas understödskassa, s. 95.
  35. 35»Vid Konstnärsgillets årsfest», s. 76.
  36. 36Se Zilliacus, »Inledning», ZTS I, s. XXXVIII.
  37. 37»Julgranen i Konstnärsgillet» (1876), s. 296.
  38. 38Klinge, Idyll och hot 2004, s. 173 f. I föreläsningarna talar Topelius för en historieskrivning där man kan höra »mensklighetens stora hjerta klappa i tidehvarfven» (ZTS XV, vårterminen 1856, »Första Föreläsningen» [odaterad], s. 2).
  39. 39»Söder om Östersjön. 44. Theatern sådan den bör vara.», HT 3/10 1857.
  40. 40»Söder om Östersjön. 45. Slutord om theatern.», HT 10/10 1857. Topelius anser också att de förutsättningar som skapar en god teaterkonst ännu saknas i Finland: en publik som uppfattar och uppmuntrar det goda och en kritik som tyglar och brännmärker det onda. Se även »2. Böra vi äga en nationaltheater?», HT 1/3 1860.
  41. 41Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 189 f.
  42. 42Topelius Självbiografiska anteckningar 1922, s. 228.
  43. 43Hungersnöden gav Topelius anledning att uttala sig i Åbo Underrättelser. Han manade den bildade klassen att föregå med gott exempel och arbeta, spara och försaka. Han förordade slöjdbolag och brödsurrogat, samt konsumföreningar för att få billigare varor och för att reglera ekonomin. Men framför allt riktar han sig mot lyxkonsumtionen och föreslår att man ska köpa inhemska varor och avstå från onödiga nöjen. Se Vasenius IV, s. 304 f.
  44. 44Se diktkommentarer s. 389 f., samt Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 33 och Ekelund, »Topelius och hans samtid», 1969, s. 199 f.
  45. 45»Septembernatten 1867», s. 41.
  46. 46Vasenius IV, s. 315 f.
  47. 47Helsingfors Dagblad 12 och 18/10 1870.
  48. 48Dikterna är daterade i september 1870, Topelius insändare publicerades i oktober. Om dikterna säger Ernst Rönnbäck: »Som debattinlägg kunde de accepteras, i Sånger bär de däremot vittne om hur nitälskan för religionen medför förlust av sunt omdöme», Åbo Underrättelser 17/12 1870; se f.ö. avsnittet »Mottagandet», s. XXXIX, Nyberg Zachris Topelius 1949, s. 405 och 410 samt Vasenius IV, s. 309–313.
  49. 49»Naturvetenskaperna och bibeln. Föredrag i Kristliga ynglingaföreningen i Helsingfors den 11 Maj 1890.», NB 244.108, s. 145–162.
  50. 50»Trosbekännelse», s. 325 f.
  51. 51T.ex. i »Skogens värde» (HT 13/10 1855) och »Skogens förstöring är Finlands förderf» (HT 24/10 1857).
  52. 52Liksom i flera Sylvia-visor ger det grandiosa perspektivet en moralisk dimension, se Lassila, Runoilija ja rumpali 2000, s. 73 f. och Zilliacus, ZTS I, s. XXVII.
  53. 53Dikten tillkom i en tid när skogsindustrin expanderade kraftigt – enbart år 1874 grundades 25 nya ångsågar i Finland, de flesta vid Kymmene älv. Kuisma, Metsäteollisuuden maa 1993, s. 232 ff.
  54. 54Föreläsningar i historia och geografi, ZTS XV, 6/10 1871, s. 53.
  55. 55Företal (12 s.) till Försök till en statsekonomisk statistik öfver Sverige. Del 3. Om Sveriges skogsväsen (1857). Agardhs elev Elias Fries upptar samma ämne i Botaniska utflygter (1843–1864): »Med skogarnas försvinnande försämras klimatet, nederbörden minskas, jordytan berövas den för vegetationen så nödvändiga snöbetäckningen om vintern, emedan snön hastigt bortsmälter och förrinner, varigenom även källor och bäckar försina, under det sol och vindar utsuga all must och fuktighet från de kala fälten.» Botaniska utflykter 1964, s. 129.
  56. 56Också i »Fåglalåt» påbjuds denna ordning som ger folket trygghet: »enkla seder och arbete och bön», s. 32.
  57. 57Blad ur min tänkebok 1898, s. 132.
  58. 58ZT–Albert Bonnier 26/2 1888; Brev, ZTS XX:1 2013.
  59. 59Boktiteln avser Émile Zolas proletärroman (1877), i svensk övers. Fällan. Sedemålning ur folklifvet i Paris (1879).
  60. 60Jul-qvällen 7, s. 10 ff., publicerad postumt i Blad ur min tänkebok 1898, s. 136.
  61. 61»Ekenäs seminarium för folkskolans lärarinnor», s. 186 f. och »Nykarleby seminarium för folkskolans lärare», s. 187–191. Samma liknelser upptas i »För Wasa stads nya folkskolehus den 12 Oktober 1893» och »Lärarinnan» (1893).
  62. 62Helsingfors Tidningar 1/12 1858.
  63. 63Enckell, »Topelius’ dikt Kommunismens vagga», HLS 45, 1970, s. 12.
  64. 64Aftonbladet 17/6 1880.
  65. 65Topelius var med om att grunda tidningen Finland 1885 eftersom han saknade ett »blad af allvarlig tendens och med aktning för kristendomen» (ZT–Albert Bonnier 1/10 1885). I hans sista roman Planeternas skyddslingar, som utkom i bokhandeln samtidigt som Ljung, går kampen mellan å ena sidan ärelystnad och egoism och å den andra ödmjukhet och religiositet som en röd tråd (publicerades som följetong i Nya Dagligt Allehanda, Stockholm 1886).
  66. 66»Första föreläsningen», 1854, s. 16 f., ZTS XV.
  67. 67Schoolfield talar om Topelius hydrografi, »National Romanticism – A Golden Age?», A History of Finland’s Literature 1998, s. 336. Zilliacus kommenterar vattenmetaforerna i ZTS I, s. XXXII.
  68. 68Hav har 132 förekomster, våg 130, sjö 88, bölja 56. – Att det vattenrelaterade »strand» uppträder så ofta (137 gånger) beror till en del på att ordet lämpar sig för versutfyllnad (»Finlands strand», »Mälarstrand», »Ålands strand») och är ett behändigt rimord bl.a. till det frekventa »land», som det också i många fall ersätter (»Långt på en annan strand»).
  69. 69»Finlands höjning» (s. 5–9), »Wasaminne» (s. 12), »Svarta gardet» (s. 25 f.) och »Herr Meyer» (s. 113 f.).
  70. 70Tydligast i »Finlands höjning» och i »Islossningen i Uleå elf» i Sånger I (ZTS I, s. 253–256).
  71. 71»Regn» förekommer 22 gånger, »regna» 3.
  72. 72Ordet skog i olika former och med sammansättningar förekommer 88 gånger, fura 27, gran 22, björk 20, rönn 5, tall och asp vardera 4 gånger, kastanj 3 (alltid med »skuggar»/»skugga»/»skygd»).
  73. 73»Nya blad» (s. 3 f.), »Elias Lönnrot» (s. 227), »Mina aspar» (s. 322).
  74. 74»Elias Lönnrot», s. 228.
  75. 75Vinter nämns 62 gånger (45 i sammansättningar), höst 53, vår 52, sommar 49 (45 i sammansättningar) och snö 65 gånger (snöga 2).
  76. 76Färgorden fördelar sig enligt följande: grön/grönskande (66), blå/blånande (59), vit (54), röd (24), grå/grånad (20), svart (16), gul (15), purpur (11), rosig/rosende (9), brun (4). Silver förekommer 19 gånger (oftast i sammansättningar), oftast för att beskriva något vittskimrande (»stjernans silfvernålar», »silfverhårig»). Gyllne/Gyllene förekommer 11 gånger (»gyllne nektar»). Guld/gull (39 förekomster) avser vanligen pengar, undantagsvis den gyllene färgen (»Ax af guld», »Guldlockiga små»).
  77. 77Om versmåtten, se ZTS I: runometern s. 307 och ghaselen s. 350, om parabeln i den digitala utgåvan URN:NBN:fi:sls-3844-1403178433500.
  78. 78»Mina aspar»; se f.ö. ZTS I, inledningen och s. 355, samt Svensk metrik av Eva Lilja 2006, s. 410 ff.
  79. 79I Nya blad finns 21 dikter med trokeisk eller trokeisk-daktylisk vers, i Ljung åtta. De fem första dikterna i Ljungblommor I är skrivna på runometer.
  80. 80»Till en skådespelerska» och »Helsning till Upsala». Av dikterna på blankvers ingår 16 i Ljung.
  81. 81I »Elias Lönnrot» använder Topelius t.ex. trokeisk vers, blankvers och sapfisk strof, i dikterna »Till G. H. Mellin» och »Ett Lützen-minne» omväxlande alexandrin och jambisk-anapestisk strof.
  82. 82Framgår av manuskripten; t.ex. »(Musik af G. Linsén)», »(för Collan)», »Visa att komponera för Pacius».
  83. 83Hans Lund, Impressionism och litterär text 1993, s. 61–65. Lund utgår bl.a. från Sven Møller Kristensens avhandling Æstetiske studier i dansk fiktionsprosa 1870–1900 1938.
  84. 84Zilliacus, »Inledning», ZTS I, s. XXXVIII. Midsommarnattens ljus skildras t.ex. i Topelius tidiga noveller.
  85. 85Helsingfors Tidningar 2/10 1858.
  86. 86I artikeln skissar Topelius några motiv »för en framtida målares pensel»: »År 1555. Höstmorgon, regnmoln, solglimt. Konung Gustaf Wasa står på bron öfver Helsinge fors och betraktar den nya staden. […] 1642. Estnäsudden, vårdag. Utsigt från Broberget öfver en oändlig halfö af skogbevuxna berg och sumpmarker. Hafvet med dess öar i söder och till höger en hafsvik, der fiskare upptaga sina nät. […] 1984. Panorama från Nikolaikyrkans torn. En stor hufvudstad i sommarens grönska. Esplanader och boulevarder sträcka sig i långa båglinier kring hela halfön, omslutande Thölö park och dess fordna hafsvik.» Artikeln publicerades i provnumret av tidningen Finland 6/12 1884.
  87. 87Åbo Underrättelser 17/12 1870. Paul Nyberg förmodar att skribenten är huvudredaktören Ernst Rönnbäck (1949, s. 403). Samlingen anmäls också i ÅU 9/2 1871 tillsammans med Fredrik Cygnæus’ Skaldestycken.
  88. 88Helsingfors Dagblad 22/12 1870; recensenten är troligen C. G. Estlander (Vest 1905, s. 333).
  89. 89Wiborgs Tidning 15/2, 18/2, 22/2 och 25/2 1871. Recensenten är troligen Gabriel Lagus (Nyberg 1949, s. 403).
  90. 90»Nya blad af Z. Topelius», Kirjallinen Kuukauslehti 1/3 1871.
  91. 91»Litteratur», Stockholms Dagblad 8/12 1870, osignerat inlägg.
  92. 92»Litteratur», Nya Dagligt Allehanda 13/12 1870, osignerat.
  93. 93Aftonbladet 22/12 1870, osignerat.
  94. 94Finsk Tidskrift 1881, Tom X, s. 169–196. Valfrid Vasenius reagerade indignerat på vad han uppfattade som en orättmätig kritik (Hufvudstadsbladet 30/3 1881). En eldfängd polemik fortsatte under april månad i tidningens spalter: AH 6–7/4, VV 10/4, AH 16/4 och VV 19/4 1881. Se inledningen till Ljungblommor ZTS I, s. LIII.
  95. 95»Literatur», Finland 16/12 1889, osignerat inlägg.
  96. 96»Literatur», Åbo Underrättelser 17/12 1889, osignerat.
  97. 97»Literatur», Nya Pressen 18/12 1889 av signaturen –a.
  98. 98»Bokanmälan», Land och Stad 18/12 1889, osignerat.
  99. 99»Bokmarknaden», Wiborgsbladet 21/12 1889, osignerat. En kortare anmälan publicerades i samma tidning 11/12 1889.
  100. 100»Från bokvärlden», Åbo Tidning 21/12 1889. Cygnæus förvånar sig inledningsvis över titelvignetten, där kantelen och ljungen samsas med den ryska handelsflaggan (se omslagsbild, s. 354).
  101. 101»Literatur», Wasa Tidning 31/1 1890.
  102. 102»Ljung af Z. Topelius», Hemmet och Samhället 15/5 1890 (utg. Alli Trygg).
  103. 103»Bokvärlden», 19/12 1889. Utdrag ur recensionen avtrycktes i Hufvudstadsbladet 28/12 1889 och i Finland 2/1 1890.
  104. 104»Nya böcker», 21/12 1889, s. 469.
  105. 105Vest, »Nya blad på gammal stam», Zachris Topelius 1905, s. 399–403, om enskilda dikter i Nya blad, se s. 329–341.
  106. 106Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 401 f.
  107. 107Ekelund 1969, s. 189–201.
  108. 108»Inledning», ZTS I, s. LIV–LIX.


|347|

Textkritisk redogörelse

Nya blad. Sånger II

Utgivningshistorien

107 Det första omnämnandet av den diktsamling som senare fick titeln Nya blad finns förmodligen i ett förkommet brev från Topelius till förläggaren Albert Bonnier daterat den 26 maj 1865.1Dateringen framgår av Bonniers svarsbrev och Topelius brevdiarium. Av Bonniers svarsbrev kan utläsas att han antar Topelius anbud att trycka andra delen av Sånger följande år; första delen, Ljungblommor, hade utkommit på Bonniers förlag 1860.2AB–ZT 10/6 1865: »Med nöje antar jag tillbudet att förlägga de af Tit omnämnda 3nne saker, nemligen i år 2dra Delen af Dramat Dikterna, nästa år 2dra Delen af Sångerna och och 5te Cykeln på fältskärn [...].» När Bonnier inför tryckningen av den fjärde svenska upplagan 1866 hör sig för om Topelius önskade utöka eller ändra samlingen, svarar Topelius att han har »ett timligt förråd nya och för det mesta otryckta dikter», men att han »anser det bättre att utsända dem i ett särskildt band, t.ex. 1867, om vi lefva, än att nu inflicka dem i det redan så mycket spridda första häftet».3AB–ZT 19/12 1865, ZT–AB 5/1 1866. Åtminstone fem brev från Topelius till Bonnier saknas från hösten 1865, det är möjligt att diktsamlingen nämns i något av dem. I juli upprepar han: »vi utsända ett nytt band, när det hvarje år vexande materialet blir målfylligt, hvilket ej torde dröja länge».4ZT–AB 30/7 1866.

108 I november 1867 aviserar Topelius en ny diktsamling året därpå, »ty under 8 års förlopp ha, äfven med nödigt urval, en mängd tryckta och otryckta stycken tillkommit».5ZT–AB 2/11 1867. När Bonnier i mars 1868 uttrycker sin förhoppning om att detta skall förverkligas6AB–ZT 27/3 1868: »Eftersom det väl icke är antagligt att något nytt band på fältskärns berättelser är så nära sin fullbordan att man kan tänka på att få ut ett sådant i år, så vore det onekligen roligt om H:r Prof i stället ville decidera sig för att i år låta ett band ’Nyare Dikter’ skåda ljuset.» svarar Topelius att material finns »men då första delens framgång medför det anspråk att andra delen ej bör vara sämre, anser jag rådligast att göra ett någorlunda strängt urval – stryka ut en mängd strögods af större eller mindre omfång och deremot komplettera vissa rubriker med nytt».7ZT–AB 16/6 1868. – Under våren 1868 kom parterna överens om utgivningsvillkoren för diktsamlingarna: Bonnier skulle få förlagsrätten för all framtid på första och andra delen av Sånger. För den ännu otryckta Sånger II skulle Topelius i honorar få 40 riksdaler riksmynt för varje oktavark (16 s.), samt författarexemplar av boken. Se slutliga kontrakt. Sånger I hade 1868 tryckts i fyra svenska upplagor, ca 5 000 ex.

109 Den 11 juni 1870 meddelar Topelius att han avser att redigera dikterna under sommaren och han föreslår att den nya samlingen kunde utges till julen.8ZT–AB 11/6 1870: »Då emellertid tryckningen af Läseboken, under förväntan på trädsnitt, ej kan begynna förrän i höst, har jag ansett mig kunna använda sommaren på redigerandet af mina under tio år samlade nya dikter och frågar således nu, om Herr Bonnier vill trycka denna andra samling af mina sånger till julen.» Den skulle utkomma samtidigt i två upplagor, den ena på Frenckell & Sons bokhandel i Helsingfors, den andra på Bonniers förlag i Stockholm.9Förlagsvillkoren förhandlades förmodligen fram muntligt mellan G. W. Edlund på Frenckells och Topelius. Endast några kontrakt och brev av senare datum är bevarade dem emellan. Eftersom både Albert Bonnier och G. W. Edlund (Frenckells bokhandel) hade uttryckt önskan om »första hands rätt» till manuskriptet skickade Topelius manuskript till dem båda.10ZT–AB 8/7 1870: »För mig vore det visst beqvämast, att sända ms.cr. till endera af förläggarne och genom honom korrekturafdrag till den andra. Men der uppstår en kollision om första hands rätt. Edlund gjorde mig neml. alldeles samma förslag, som nu Herr Bonnier, att sända honom ms.cr. och genom honom afdrag till Stockholm. Men då jag förutsåg, att Herr Bonnier ej ville ha texten i andra hand, nödgades jag besluta mig för dubbla mscr., på det att Herrarne måtte, såvidt möjligt, få dem alldeles samtidigt.» De sändes från Nykarleby i flera omgångar under sommaren: Till Edlund skickades första avdelningen 8/7, de följande två avdelningarna sannolikt i början av augusti och den sista|348| förmodligen i oktober.11Framgår av Topelius brevdiarium; breven saknas. Till Bonnier sände Topelius första avdelningen 19/6, andra avdelningen 15/7, därefter i augusti och det sista manuskriptet 17/10; titeldikten sändes något senare (21/10).

110 Kontraktet med Edlund är inte känt, men kontraktet med Bonnier utgick från Edlunds förslag till kontrakt som Topelius framlade som modell för Bonnier; se Topelius brev 11/6 1870. Här föreslås att Edlund skulle få förlagsrätten till en upplaga av »Nya Dikter» för 75 finska mark per tryckt ark 8:o, att den skulle tryckas i 1 500 exemplar, och att Topelius skulle få 25 exemplar till sin disposition.12ZT–AB 11/6 1870.

111 Av kontraktet med Bonnier framgår att Topelius överlät förlags- och äganderätten till Nya blad mot ett honorar av 100 riksdaler i oktavformat.13I kontraktet föreskrivs att honoraret skulle utbetalas så att »hälften erlägges straxt efter att boken utkommit på trycket och återstoden sex månader derefter». Upplagan skulle tryckas i 3 000 ex av vilka Bonnier kunde trycka valfritt antal i ett mindre format. Första korrektur skulle läsas genom Bonniers försorg, det andra av författaren. Topelius förbehöll sig rätten att avyttra förlagsrätten till en finsk bokförläggare för försäljning inom Finland, medan Bonnier endast hade rätt att sälja sin upplaga utom Finland. Om upplagan inte skulle vara utsåld inom fem år, skulle Topelius inte utan Bonniers samtycke låta någon annan trycka en ny upplaga.14Jfr förkastat förslag, paragraf 4. Kontraktet undertecknades av Bonnier den 18 juli 1870 och av Topelius den 24 augusti 1870.15Kontraktet finns i Bonniers arkiv, Stockholm.

112 Topelius tvekade in i det längsta med valet av titel. Redan i mars 1868 skriver Bonnier: »nog hade det varit roligt för köparne om den blifvande nya samlingen hade kommit att heta Sånger II Ljungblommor II eller så der ungefär och derigenom mera slutit sig intill den förut utkomne.» Sånger II är en följdriktig titel, medger Topelius, »ehuru föga lämplig jag finner en så musikalisk skylt. Jag har annars tänkt på Nya blad, men ber att ännu få liten betänketid. Jag ville ha en så enkel titel som möjligt.»16AB–ZT 27/3 1868 och ZT–AB 24/8 1870. Ett par månader tidigare skriver Topelius om diktsamlingen: »Den torde väl nödgas få titeln Sånger II efter der står en etta på förra samlingen – men den titeln är mig för musikalisk och pretentiös», ZT–AB 11/6 1870. Bonnier betecknar »Nya blad» som en »både anspråkslös och lämplig» titel.17AB–ZT 28/9 1870. Bonnier beaktar också de köpare som önskar binda in de två diktsamlingarna: han menar att det i sådana fall är »riktigast» med gemensam rubrik. Han tillägger emellertid: »Föröfrigt är titeln härvidlag en fullkomlig bisak […] inga andra än bibliognoster torde fästa sig mycket vid titeln» (ibid.). I svarsbrevet uppställer Topelius titelbladets slutliga lydelse och utformning. Han uppger också att han godkänt Edlunds anhållan om att få vända om titlarna på sin upplaga: Nya Blad / af / Z. T. / Sånger II.18ZT–AB 21/10 1870.

113 Nya blad utkom i bokhandlarna den 5 december, i både Finland och Sverige. Tre dagar innan meddelar Topelius Bonnier att Edlunds upplaga är klar, men att man, som överenskommet var, utger samlingen samtidigt i bägge länderna. Han tillägger: »Press-styrelsen fann ej behag i Lejonet på ’Parola malm’ och åtskilligt annat, samt höll boken i flera dagar, men tog ändtligen sitt förnuft till fånga och lössläppte det rytande vilddjuret.»19ZT–AB 2/12 1870.

114 I Finland kostade ett häftat exemplar 4 mark och 50 penni, inbundet exemplar 6:50;20Frenckell & Sons bokhandels annons, Helsingfors Dagblad 5/12 1870. i Sverige häftat 3 riksdaler, inbundet i klotband 5 rdr.21Bonnier annonserade samlingen på följande sätt: »Detta band nya Dikter af Ljungblommornas Skald torde utan all fråga vara det mest framstående af årets nya litteratur.» (Stockholms Dagblad 16/12 1870).

115 Nya blad hade något sämre avsättning än Ljungblommor, som hade sålt |349|[350]ovanligt bra.22AB–G. W. Edlund 25/8 1871 (kopiebrev). Ljungblommor utkom i fler men mindre upplagor om 1 000–2 000 ex. I mars 1875 började den svenska upplagan vara slutsåld, liksom femte upplagan av Ljungblommor. Bonnier erbjöd 2 500 kronor för omtryck av bägge i 4 000 exemplar vardera.23AB–ZT 31/3 1875. Andra upplagan av Nya blad utkom 1876.

116 Edlund tryckte en ny upplaga 1880. Av förlagskontraktet framgår att den andra finska upplagan skulle tryckas i 2 000 exemplar. Honoraret skulle vara detsamma som Bonnier betalade för de svenska upplagorna. Vidare framgår att författaren skulle läsa korrektur och få 25 exemplar av varje verk.24Som avbetalning skulle Edlund betala 4 000 finska mark i förskott; kontraktet gäller förutom Nya blad en reviderad upplaga av Ljungblommor, Läsning för barn 5, Berättelser och noveller och Regina von Emmeritz. Edlunds andra upplaga trycktes på Hufvudstadsbladets tryckeri.

bild
117 Utdrag ur det brev till förläggaren Albert Bonnier där Topelius uppställer utgivningsvillkoren för Nya blad (11/6 1870).

Skillnader mellan Edlunds och Bonniers upplagor

118 Eftersom Edlund och Bonnier hade fått skilda manuskript är respektive upplagor inte identiska. Skillnaderna mellan dem är de facto betydande och kvarstår i senare upplagor.

119 Topelius kommenterar inte skillnaderna i de bevarade breven till Edlund eller Bonnier. När han hade fått exemplar av Sånger II konstaterar han att Bonniers upplaga är märkbart »nitidare» (prydligare) än Edlunds och att några »förtretliga tryckfel» förekommer.25ZT–AB 12/6 1871.

120 På titelbladet till Edlunds upplaga står »Nya Blad / af / Z. Topelius. /Sånger II. / Helsingfors. / Finska litteratursällskapets tryckeri, 1870. / G. W. Edlunds förlag.» Den svenska upplagan har dubbla titelblad. På det första står följande: »Sånger / af / Z. Topelius. / II. / Nya Blad.», på det andra »Nya blad / af / Z. Topelius / Stockholm. / Alb. Bonniers Förlag.» och på versosidan »Stockholm. / Alb. Bonniers Boktryckeri 1870.»26Typografisk varians återges inte här.

121 Av samlingens 97 dikter är 11 identiska i Edlunds och Bonniers upplaga, 48 har skillnader i interpunktion eller ortografi (också i titlar) och 38 har skillnader på ordnivå (inklusive formvarians).27Nya blad 1870 innehåller 97 dikter om de dikter som ingår i sviterna »Nordiska taflor» och »Skog och sjö» räknas var för sig. Titlarna på sviterna har emellertid samma stiltyp som dikttitlarna och sviterna kan således betraktas som enskilda dikter bestående av olika delar. Därtill är »Mitt hjertas kung» placerad sist i »III. Lifvet och naturen» i Sånger II och »Novembervisa» placerad före »Julvisa». Semikolon används olika: oftast har semikolon ersatts av kommatecken eller punkt i Sånger II, men ibland tvärtom. Sånger II har fler särskrivningar eller bindestreck mellan ord där Helsingforsupplagan har ihopskrivna ord.

122 Bonniers andra upplaga av Sånger II 1876 reviderades något: 12 ändringar på ordnivå och något fler i interpunktion; av dem verkar en del vara sättarslarv – hela strofer och versrader saknas i några dikter.28Det framgår inte av titelsidan att upplagan är reviderad. Strofer saknas i »Finlands höjning» och »Julvisa». I Edlunds andra upplaga (1880) är ingreppen märkbart fler och större: Topelius ändrade formuleringar i 33 dikter och en dikt tillkom.29Dikten »Samma öde» placeras i ZTS II sist i Nya blad (s. 171). På titelbladet uppges att upplagan är reviderad av författaren. Bara två ändringar är desamma som i Bonnierupplagan 1876.

[351]
bild
123 Omslaget till de häftade exemplaren av Nya blad (1870) var avskalat – några recensioner kommenterade den »torftiga utstyrseln». De inbundna exemplarens var desto mer påkostade, med guldsnitt och smakfulla ornament på pärmen.
|352|

Grundtext och kollationeringsexemplar

124 Grundtexten följer ett exemplar av Edlunds upplaga i Svenska litteratursällskapets Topeliussamling (85 Arb.rum 304/548). Exemplaret är i oktavformat, inbundet och pärmen beklädd med ljusviolett väv med guldornament.30För- och eftersättsbladen är av grönmarmorerat papper. Titelsidan (se ovan) har en stämpel från Svenska litteratursällskapets bibliotek. På titelbladets versosida anges imprimatur, »Företedt: L. Heimbürger». Innehållsförteckningen upptar fyra sidor ([III]–VI), därefter följer inledningsdikten och första avdelningens titelblad, »I. Fäderneslandet» (opaginerat blad). Pärmen är nött, färgen blek och inlagan har fuktfläckar och gulnade blad. På pärmens framsida står »Nya blad / af / Z. Topelius» i guld och på ryggen »Topelius / Nya blad». Samlingen har 224 sidor och inlagan mäter 21,0 × 13,9 cm. Kollationeringsformeln är 8:o: π6 1–148. Exemplaret har skannats på SLS våren 2016 för publicering på eZTS.

125 Grundtexten har kollationerats mot ett exemplar i oktavformat i Nationalbibliotekets ägo med stämpeln »Univ. biblioth. *1872* Helsingfors», och därefter mot ett exemplar i oktavformat i Topeliussamlingen på SLS (Top1/ F6991), signerat av Topelius, tillägnat dottern Aina och donerat av Paul Nyberg. För jämförelser med Bonniers upplagor har följande exemplar använts: originalupplagan i oktavformat i Karlstads universitetsbibliotek (mag 820/83), originalupplagan i oktavformat i Topeliussamlingen på SLS (Top1/ F7044) och andra upplagan från 1876 i duodesformat i samma samling (Top1/F7047F). För en jämförelse med Edlunds andra reviderade upplaga från 1880 har exemplaret i duodesformat i Arne Jörgensens samling på SLS använts (Jörg./M19344).

Manuskript och övriga tryck

126 Manuskript, ett eller flera, finns bevarade till nästan två tredjedelar av dikterna (65 av 98), de flesta nedtecknade i manuskriptböckerna Ohyflade koncepter och Ungskogen.31Ohyflade koncepter (278 s.) NB 244.151 och Ungskogen (221 s.) NB 244.152. Manuskriptböckerna är skannade i sin helhet och publicerade på eZTS (Nya blad och Ljung, faksimil). Totalt finns 105 manuskript till dikterna i Nya blad. Som namnet antyder innehåller Ohyflade koncepter ofullständiga diktutkast, ofta med många ändringar.32Titelbladet har dateringen 17 mars 1858 och den sista dikten är daterad 3 April 1870. Av dikterna i Nya blad är 44 först nedtecknade här, ibland i flera versioner. Ungskogen består av renskrifter och innehåller diktmanuskript, julklappsverser och korta barnpjäser.33Titelbladet har dateringen 30 Mars 1858 och på de sista sidorna finns julklappsverser från 1886. Av dikterna i Nya blad är 36 nedtecknade i Ungskogen, 24 av dem finns som utkast i Ohyflade koncepter. De första 33 sidorna är nästan uteslutande skrivna av Emilie Topelius hand, bland dem tre dikter som ingår i sviten Norden i Nya blad.34Renskrifterna av Emilie Topelius redovisas som textvittnen eftersom de sannolikt har nedtecknats i manuskriptboken på uppdrag av Topelius, möjligen efter hans diktamen. Därutöver finns manuskript till tretton dikter på lösa blad och två i brev.35Samtliga manuskript finns i Topeliussamlingen i Nationalbiblioteket, utom de två som bifogades i brev, förvarade i Svenska litteratursällskapets arkiv (SLSA). Se f.ö. förteckningen över manuskript, s. 599.

127 Av de 98 dikterna utkom minst 15 först som separattryck – förmodligen betydligt fler, men trycken har inte bevarats. Tio dikter publicerades först i en kalender eller antologi och åtta dikter i en dagstidning. Därtill ingår fyra dikter som publicerades i Ljungblommor I (1845) och omarbetades för Nya blad.

|353|

Ljung. Sånger III

Utgivningshistorien

128 Redan i december 1880 meddelar Topelius i ett brev till Albert Bonnier att han följande år har för avsikt att utsända en tredje diktsamling: »Under 11 år, som då förlidit, har dels mycket blifvit kringströdt i tryck, dels också åtskilligt otryckt tillkommit, hvarför jag anser det icke vara skäl att lemna redaktionen till en oviss framtid, då möjligen andra händer skola stöka i efterlemnade papper. Jag hoppas ha lärt mig den svåra konsten att stryka».36ZT–AB 9/12 1880. Bonnier gläder sig över nyheten, men i februari 1881 uppger Topelius att dikterna inte lär bli »tryckbara detta år. De utskrifvas och retoucheras efterhand».37AB–ZT 14/12 1880 och ZT–AB 14/2 1881. Hela 30 dikter i Ljung är daterade 1881–1889 samt diktgruppen Barndomsminnen (7 dikter) som har dateringen 1873–1889. – Topelius var vid denna tid sysselsatt med Dramatiska dikter I (1881), andra cykeln av novellsamlingen Vinterqvällar (1881–1882) och revideringen av Fältskärns berättelser för den illustrerade upplaga som utkom 1883–1884.

129 Diktsamlingen nämns därefter inte i korrespondensen förrän i januari 1889 när Topelius presenterar en utgivningsplan för året. Han meddelar då att samlingen »bör blifva tryckfärdig på sommaren». I juli påminner Bonnier om löftet: »Det vore så präktigt att få den färdig i god tid.»38ZT–AB 17/1 1889 och AB–ZT 17/7 1889. Topelius svarar att manuskriptet är klart och att tryckningen kunde komma igång så snart Bonnier och G. W. Edlund i Helsingfors hade kommit överens om villkoren. »Hvad säger du om den korta titeln ’Ljung’ för att ställa tredje samlingen i förbindelse med de föregåendes natursymbolik?» frågar han, och Bonnier svarar att det är »både en poetisk och anslående titel.»39ZT–AB 2/8 1889 och AB–ZT 6/8 1889. Jfr diskussionen om titeln Nya blad, s. 348.

130 Edlund ville helst trycka en skild upplaga i Finland, medan Topelius och Bonnier föredrog en gemensam upplaga tryckt hos Bonnier med skilda titelblad för de båda förlagen – så hade man förfarit med övriga verk av Topelius under 19 år.40ZT–AB 2/8 1889: »Edlund erbjuder 125 mk per ark för 3000 exx., utan rättighet att sälja i Sverige. Omfånget torde blifva detsamma, som för Nya Blad, d.v.s. 17 à 18 ark, tryck och format i två storlekar, som Nya Blad. Jag har nemligen frångått min första tanke att införa allt tryckbart, som ej ingår i de två första samlingarne, och inskränker mig till ett urval.» Se även ZT–GWE 6/8 1889. Edlund accepterade Bonniers anbud att köpa 3 000 ex för 84,50 kronor per ark. Bonnier framhåller att prisberäkningen, densamma som för nyligen utkomna Vinterqvällar, var förmånlig eftersom den endast avsåg papper, sättning och tryckkostnader. Han tillägger att boken skall sättas med en »utmärkt vacker, så godt som alldeles ny stil (hvaraf prof här bifogas)» och att papperet är av bästa kvalitet.41AB–GWE 6/8 1889 [kopiebrev, Bonniers].

131 Två undertecknade kontrakt är kända, bägge daterade 29/8 1889 av Bonnier och 4/9 1889 av Topelius. Bonnier fick äganderätt till samlingen mot ett honorar av 180 kronor per tryckark i oktavformat. Samlingen skulle tryckas i 6 000 ex och Bonnier hade rätt att trycka valfritt antal i mindre format. Han hade rätt att sälja samlingen enbart utom Finland. Författaren skulle läsa reviderark (ombrutet korrektur) före tryckningen och erhålla |354|[355]25 friexemplar.42Kontrakten finns i Topeliussamlingen, signum 244.113, NB och i Bonniers arkiv (Stockholm); utskrivet kontrakt i Zacharias Topelius förlags- och översättarkorrespondens, ZTS XX:1. På Bonniers förslag till kontrakt (6/8 1889) svarar Topelius: »Mot honoraret har jag heller intet att invända, endast, att din upplaga, 6000, är något för stor för att lemna mig hopp om att upplefva en ny. Ty får jag behålla lif och helsa, tillkommer dock hvarje år något nytt, hvilket måhända vore skäl att införa i en eventuel ny upplaga, då föga troligt är att jag hinner utgifva en fjerde samling. Jag öfverlemnar åt dig att möjligen i ditt förslag till kontrakt begränsa upplagan något trängre, t.ex. till 5,000.» (ZT–AB 10/8 1889). Samlingen omfattade 18 ark och det slutliga honoraret blev 3 240 kronor.43Som jämförelse fick Topelius för Planeternas skyddslingar (1889) 200 kronor per ark, totalt 8 400 kronor, och för Läsning för barn 7 (1891) 1 400 kronor (AB–ZT 3/12 1889; ZTS XX:1, inledning).

bild
132 På omslagsvinjetten till Ljung (1889) samsas ljungen, kantelen och, något förvånande, den ryska handelsflaggan – symboler för den finska naturen, den finska kulturen och för kejsardömet.

133 Topelius uppger att tryckmanuskriptet är tillkommet under flera år, av olika händer och »ej alltid rätt läsligt»44Den tidigaste dikten är daterad 1837, de flesta tillkom under 1870-talet (minst 45) och många under 1880-talet (minst 34). För några dikter kan tillkomsttiden inte fastställas. – han ber därför att korrekturen lämnas »åt pålitlig hand». Dessutom påminner han om att manuskripten ska sändas tillbaka.45»Du mins kanske detta vilkor af gammalt; jag litar ej ens på, att du lofvar förstöra dem. Ingen månad går förbi, utan att jag från Sverige får bref, som begära autografer. Jag vill ej, att dessa skola finnas, med ändringar, i en kryddbod.» ZT–AB 10/8 1889. Den 12 december 1889 tackar Topelius för de återsända manuskripten. Redan den 4 september hade Topelius korrekturläst de två första arken där han hittat en del fel – »sarkafog» i stället för sarkofag, »syke» i stället för byke, »oändliga» i stället för obändiga – och han erinrar därför om »nödvändigheten af omsorgsfull korrekturläsning». Den 24 oktober sände han det sista korrekturet där han inte hittade några fel, och han ber därför att sättaren skall belönas med »lämplig gåfva för vaksamhet i tjensten».46ZT–AB 4/9 1889 och ZT–AB 24/10 1889.

134 Diktsamlingen trycktes i både oktavformat och duodesformat. Den utkom i handeln den 9 december.47Topelius hade uttryckt en önskan om att dessutom få några exemplar »på finare papper för distribution af förf. åt finare kunder» eller »gynnare» (ZT–AB 4/9 1889 och 22/11 1889). De tolv exemplaren som trycktes på tjockare papper sändes till Helsingfors (AB–ZT 26/11 1889). I Finland kostade ett häftat exemplar 5 mark 25 penni, klotband 6:75 och klotband med guldsnitt 7:25.48Se t.ex. Edlunds annons i Hufvudstadsbladet 15/12 1889; priset för inbundna exemplar av Ljungblommor och Nya blad var 5:50. – Som jämförelse kan nämnas att en halvårsprenumeration på Hufvudstadsbladet kostade 7:50 mk (»hemburet»), Fältskärns berättelser 22:50, Fänrik Ståls Sägner (illustrerad av A. Malmström) 20 och Kalevala 5:50 (Hbl 15/12 1889). Exempel på torgpriser: 1 kappe potatis 50 p., 1 tjog ägg 1 mk, 10 kg rågbröd drygt 2 mk, en famn björkved 20 mk (Folkwännen 24/10 1889). I Sverige var priset för klotband 3 kronor och för klotband med guldsnitt 4 kronor.49Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 19/12 1889.

135 Bonnier uttrycker sin tillfredsställelse över att både Ljung och Planeternas skyddslingar hade blivit färdiga i god tid före jul – till stor del tack vare Topelius »utomordentliga raskhet med expedierandet af korrekturen». Han hoppas att både författare och allmänhet är nöjda med »böckernas yttre apparition [...] Sedan återstår blott att den sistnämnda ville vara god och göra sitt, nämligen att flitigt köpa dem».50AB–ZT 3/12 1889. Topelius är belåten: »Ljungen framträder nitid och, hvad bättre är, korrekt.» Också han uttrycker en förhoppning om att samlingen skall få läsare »ehuru dessa dikter tillhöra en ståndpunkt, som nu anses öfvervunnen».51ZT–AB 4/9 1889 och ZT-AB 12/12 1889. Angående mottagandet konstaterar han: »I unga år är man känslig för vått och torrt; på gamla dagar hårdnar barken. Man skall finna åtskilligt föråldradt; gerna; det bästa i min tid skall dock upplefva igen; skalet må rensas. Det är märkvärdigt, att man aldrig kan stryka för mycket: äfven här upptäcker jag nu 4 eller 5 stycken, hvilka saklöst kunnat dela de många struknas öde.»52ZT–AB 12/12 1889.

136 Ljung hade god avsättning före julen, Bonniers inbundna exemplar sålde slut.53AB–ZT 31/12 1889. När Topelius i mars frågar om avsättningen för Ljung svarar Bonnier diplomatiskt att det nu är »den tysta tiden», d.v.s. den tipunkt på året när avsättningen var låg (ZT–AB 14/3 1890 och AB–ZT 18/3 1890). Samlingen trycktes inte i nya upplagor under Topelius livstid.

Grundtext och kollationeringsexemplar

137 Grundtexten följer ett exemplar av Edlunds upplaga i Svenska litteratursällskapets Topeliussamling (Top1/Sne 80271).54Exemplaret har donerats till SLS av Rainer Knapas. Exemplaret är i oktavformat och inbundet i mörkbrunt skinnband. På ryggen står »Z. Topelius / Ljung» i guld. Smutstiteln lyder »Ljung / af / Z. Topelius. / Helsingfors / G. W. Edlund.» och på versosidan »Stockholm. /|356| Alb. Bonniers boktryckeri 1889.» Titelbladets text lyder »Sånger / af / Z. Topelius. / III. / Ljung.» Samlingen har 284 sidor och inlagan mäter 19,3 × 12,9 cm. Innehållsförteckningen står sist på ett opaginerat blad [s. 283 f.]. Kollationeringsformeln är 8:o: π2 1–178 186. Exemplaret har skannats på SLS våren 2016 för publicering på eZTS.

138 Grundtexten har kollationerats mot ett exemplar av Edlunds upplaga i oktavformat i Nationalbibliotekets ägo med stämpeln »Univ. biblioth. *1890* Helsingfors», och därefter mot ett exemplar i duodesformat i Topeliussamlingen på SLS (Top1/F12988).55Kollationeringsexemplaret på SLS har tillhört Alma Erling.

Manuskript och övriga tryck

139 Manuskript finns bevarade till 75 av de 96 dikterna i Ljung, de flesta dikter har flera manuskript. Merparten är skriven i anteckningsboken Vild Skog II, ofta i flera versioner.56Vild Skog II innehåller enbart diktmanuskript – ungefär hälften ingår i Ljung och i Läsning för barn, de övriga är opublicerade (NB 244.166). Anteckningsbokens titelblad har dateringen Helsingfors 10 Maj 1871 och den sista dikten är daterad 11/5 93. I övrigt finns diktmanuskripten på lösa blad och några i häftena Ohyflade koncepter och Ungskogen och tre i brev. Breven finns i Svenska litteratursällskapets arkiv och de övriga manuskripten i Topeliussamlingen i Nationalbiblioteket.

140 Av dikterna i Ljung är 34 tidigare otryckta. Av de övriga publicerades 37 först i en kalender eller årsskrift. Åtminstone nio utkom först som separattryck och avtrycktes i flera dagstidningar, lika många publicerades först i en dagstidning, tre dikter trycktes först i en minnesskrift och en publicerades i en sångbok. Fyra dikter ingår i tidigare verk av Topelius, i Kung Carls jagt, Prinsessan af Cypern, Vinterqvällar II (»Årstiderna») och Boken om Vårt Land.

Utgivarens ändringar

141 Utgivarändringarna har i de flesta fall gjorts med stöd av övriga tryck.

Nya blad

142 [position i utgåvan | text i ZTS | ← | text i grundtexten]

|357|
143
s. 6, rad 42land,H1870:land
9, 122Strid,H1870:Strid
41, 271starkH1870:starkt
51, 17strimmaH1870:strimma.
67 [titel]DecemberH1870:Deecmber
78, 16försvinna.»H1870:försvinna».
80, 33AxelH1870:Azel
81, 120† 27 Oct.H1870: 27 † Oct.
82, 50H. V. BissenH1870:H V. Bissen
101, 73plog ...H1870:plog ....
113, 53försvagar? ...H1870:försvagar? ..
122, 54bort.»H1870:bort».
124, 40glöd.»H1870:glöd».
124, 48fall.»H1870:fall».
145, 18gull?H1870:guld?
152, 8merH1870:mer,
152, 16längtanH1870:långtan
159, 15blomsterringen ...H1870:blomsterringen . . . . .

Ljung

144 [position i utgåvan | text i ZTS | ← | text i grundtexten]

145
s. 190, rad 72grund.H1889:grund
207, 6IH1889:i
227, 62fåvitsktH1889:fåviskt
252, 52kuningas!»H1889:kuningas»!
268, 98väfd,H1889:väfd.
292, 87lif!»H1889:lif!
311, 16morgonväkt!H1889:morgonväkt
336, 32rike!H1889:rike?

Skillnader mellan den digitala utgåvan och den tryckta

146 Den digitala utgåvan av Topelius skrifter (eZTS) har en mer omfattande textkritisk kommentar än bokutgåvan. I eZTS ingår faksimil av tryck och manuskript, manuskriptbeskrivningar, interna varianter (ändringar i ms), samt utskrivna förarbeten. Variantförteckningen i bokutgåvan upptar endast skillnader på ordnivå, inte skillnader i interpunktion, stavning, sär- och ihopskrivningar, förkortningar (manuskript: mska, tryck: människa). I den digitala utgåvan är avvikelser i interpunktion och ortografi uppmärkta.

Läsanvisningar och redovisningsprinciper för kommentarerna

147 Varje dikt förses med en kommentar som syftar till att placera in dikten i en biografisk, historisk och litterär kontext, samt med en kort metrisk beskrivning. Om enskilda ord eller verser kräver närmare upplysningar ges punktkommentarer. De innehåller sak- och personkommentarer, ordförklaringar (källor: Svenska Akademiens ordbok, Ordbok öfver svenska språket av A. F. Dalin, Nordisk familjebok o.a.) och relevanta referenser.

148 Kommentaren avslutas med en redovisning av litteratur som omnämner dikten, samt sekundärlitteratur som använts i kommentaren. Fullständiga bibliografiska uppgifter ges i litteraturförteckningen.

|358|

Konsekvensrättelser

149 Dikttitlarna är satta med kapitäler och vänsterställda. I Nya blad är de satta med gemen och halvfet stil, i Ljung med gemen stil, i båda originalsamlingarna centrerade.

150 Stroferna inleds genomgående med indrag i Nya blad. Utgåvan återger inga indrag i dessa fall.

Förkortningar i redaktionella texter

151 Förkortningar av verk i förteckningarna över tryckvarians upptas inte här; verktitlarna framgår av respektive diktkommentar.

152
BLFBiografiskt lexikon för Finland
eZTSden digitala utgåvan av Zacharias Topelius Skrifter
f.följande sida/vers
ff.de två följande sidorna / verserna
FSLFinlands svenska litteraturhistoria
H1870Edlunds första upplaga av Nya blad, Helsingfors 1870 (grundtext)
H1880Edlunds andra upplaga av Nya blad, Helsingfors 1880
H1889Edlunds första upplaga av Ljung, Helsingfors 1889 (grundtext)
HfrsHelsingfors
HLSHistoriska och litteraturhistoriska studier
HTHelsingfors Tidningar
KBKungliga biblioteket i Stockholm
msmanuskript
NBNationalbiblioteket i Helsingfors
sseparattryck (t.ex. s1868)
S1870Bonniers första upplaga av Nya blad (Stockholm 1870)
S1876Bonniers andra upplaga av Nya blad (Stockholm 1876)
SAOBSvenska Akademiens ordbok
SBLSvenskt biografiskt lexikon
SSLSSkrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland
SSSamlade Skrifter
SthlmStockholm
v.vers
ZTSZacharias Topelius Skrifter
|359|

Noter

  1. 1Dateringen framgår av Bonniers svarsbrev och Topelius brevdiarium.
  2. 2AB–ZT 10/6 1865: »Med nöje antar jag tillbudet att förlägga de af Tit omnämnda 3nne saker, nemligen i år 2dra Delen af Dramat Dikterna, nästa år 2dra Delen af Sångerna och och 5te Cykeln på fältskärn [...].»
  3. 3AB–ZT 19/12 1865, ZT–AB 5/1 1866. Åtminstone fem brev från Topelius till Bonnier saknas från hösten 1865, det är möjligt att diktsamlingen nämns i något av dem.
  4. 4ZT–AB 30/7 1866.
  5. 5ZT–AB 2/11 1867.
  6. 6AB–ZT 27/3 1868: »Eftersom det väl icke är antagligt att något nytt band på fältskärns berättelser är så nära sin fullbordan att man kan tänka på att få ut ett sådant i år, så vore det onekligen roligt om H:r Prof i stället ville decidera sig för att i år låta ett band ’Nyare Dikter’ skåda ljuset.»
  7. 7ZT–AB 16/6 1868. – Under våren 1868 kom parterna överens om utgivningsvillkoren för diktsamlingarna: Bonnier skulle få förlagsrätten för all framtid på första och andra delen av Sånger. För den ännu otryckta Sånger II skulle Topelius i honorar få 40 riksdaler riksmynt för varje oktavark (16 s.), samt författarexemplar av boken. Se slutliga kontrakt.
  8. 8ZT–AB 11/6 1870: »Då emellertid tryckningen af Läseboken, under förväntan på trädsnitt, ej kan begynna förrän i höst, har jag ansett mig kunna använda sommaren på redigerandet af mina under tio år samlade nya dikter och frågar således nu, om Herr Bonnier vill trycka denna andra samling af mina sånger till julen.»
  9. 9Förlagsvillkoren förhandlades förmodligen fram muntligt mellan G. W. Edlund på Frenckells och Topelius. Endast några kontrakt och brev av senare datum är bevarade dem emellan.
  10. 10ZT–AB 8/7 1870: »För mig vore det visst beqvämast, att sända ms.cr. till endera af förläggarne och genom honom korrekturafdrag till den andra. Men der uppstår en kollision om första hands rätt. Edlund gjorde mig neml. alldeles samma förslag, som nu Herr Bonnier, att sända honom ms.cr. och genom honom afdrag till Stockholm. Men då jag förutsåg, att Herr Bonnier ej ville ha texten i andra hand, nödgades jag besluta mig för dubbla mscr., på det att Herrarne måtte, såvidt möjligt, få dem alldeles samtidigt.»
  11. 11Framgår av Topelius brevdiarium; breven saknas.
  12. 12ZT–AB 11/6 1870.
  13. 13I kontraktet föreskrivs att honoraret skulle utbetalas så att »hälften erlägges straxt efter att boken utkommit på trycket och återstoden sex månader derefter».
  14. 14Jfr förkastat förslag, paragraf 4.
  15. 15Kontraktet finns i Bonniers arkiv, Stockholm.
  16. 16AB–ZT 27/3 1868 och ZT–AB 24/8 1870. Ett par månader tidigare skriver Topelius om diktsamlingen: »Den torde väl nödgas få titeln Sånger II efter der står en etta på förra samlingen – men den titeln är mig för musikalisk och pretentiös», ZT–AB 11/6 1870.
  17. 17AB–ZT 28/9 1870. Bonnier beaktar också de köpare som önskar binda in de två diktsamlingarna: han menar att det i sådana fall är »riktigast» med gemensam rubrik. Han tillägger emellertid: »Föröfrigt är titeln härvidlag en fullkomlig bisak […] inga andra än bibliognoster torde fästa sig mycket vid titeln» (ibid.).
  18. 18ZT–AB 21/10 1870.
  19. 19ZT–AB 2/12 1870.
  20. 20Frenckell & Sons bokhandels annons, Helsingfors Dagblad 5/12 1870.
  21. 21Bonnier annonserade samlingen på följande sätt: »Detta band nya Dikter af Ljungblommornas Skald torde utan all fråga vara det mest framstående af årets nya litteratur.» (Stockholms Dagblad 16/12 1870).
  22. 22AB–G. W. Edlund 25/8 1871 (kopiebrev). Ljungblommor utkom i fler men mindre upplagor om 1 000–2 000 ex.
  23. 23AB–ZT 31/3 1875.
  24. 24Som avbetalning skulle Edlund betala 4 000 finska mark i förskott; kontraktet gäller förutom Nya blad en reviderad upplaga av Ljungblommor, Läsning för barn 5, Berättelser och noveller och Regina von Emmeritz.
  25. 25ZT–AB 12/6 1871.
  26. 26Typografisk varians återges inte här.
  27. 27Nya blad 1870 innehåller 97 dikter om de dikter som ingår i sviterna »Nordiska taflor» och »Skog och sjö» räknas var för sig. Titlarna på sviterna har emellertid samma stiltyp som dikttitlarna och sviterna kan således betraktas som enskilda dikter bestående av olika delar.
  28. 28Det framgår inte av titelsidan att upplagan är reviderad. Strofer saknas i »Finlands höjning» och »Julvisa».
  29. 29Dikten »Samma öde» placeras i ZTS II sist i Nya blad (s. 171).
  30. 30För- och eftersättsbladen är av grönmarmorerat papper. Titelsidan (se ovan) har en stämpel från Svenska litteratursällskapets bibliotek. På titelbladets versosida anges imprimatur, »Företedt: L. Heimbürger». Innehållsförteckningen upptar fyra sidor ([III]–VI), därefter följer inledningsdikten och första avdelningens titelblad, »I. Fäderneslandet» (opaginerat blad). Pärmen är nött, färgen blek och inlagan har fuktfläckar och gulnade blad.
  31. 31Ohyflade koncepter (278 s.) NB 244.151 och Ungskogen (221 s.) NB 244.152. Manuskriptböckerna är skannade i sin helhet och publicerade på eZTS (Nya blad och Ljung, faksimil). Totalt finns 105 manuskript till dikterna i Nya blad.
  32. 32Titelbladet har dateringen 17 mars 1858 och den sista dikten är daterad 3 April 1870.
  33. 33Titelbladet har dateringen 30 Mars 1858 och på de sista sidorna finns julklappsverser från 1886.
  34. 34Renskrifterna av Emilie Topelius redovisas som textvittnen eftersom de sannolikt har nedtecknats i manuskriptboken på uppdrag av Topelius, möjligen efter hans diktamen.
  35. 35Samtliga manuskript finns i Topeliussamlingen i Nationalbiblioteket, utom de två som bifogades i brev, förvarade i Svenska litteratursällskapets arkiv (SLSA). Se f.ö. förteckningen över manuskript, s. 599.
  36. 36ZT–AB 9/12 1880.
  37. 37AB–ZT 14/12 1880 och ZT–AB 14/2 1881. Hela 30 dikter i Ljung är daterade 1881–1889 samt diktgruppen Barndomsminnen (7 dikter) som har dateringen 1873–1889.
  38. 38ZT–AB 17/1 1889 och AB–ZT 17/7 1889.
  39. 39ZT–AB 2/8 1889 och AB–ZT 6/8 1889. Jfr diskussionen om titeln Nya blad, s. 348.
  40. 40ZT–AB 2/8 1889: »Edlund erbjuder 125 mk per ark för 3000 exx., utan rättighet att sälja i Sverige. Omfånget torde blifva detsamma, som för Nya Blad, d.v.s. 17 à 18 ark, tryck och format i två storlekar, som Nya Blad. Jag har nemligen frångått min första tanke att införa allt tryckbart, som ej ingår i de två första samlingarne, och inskränker mig till ett urval.» Se även ZT–GWE 6/8 1889.
  41. 41AB–GWE 6/8 1889 [kopiebrev, Bonniers].
  42. 42Kontrakten finns i Topeliussamlingen, signum 244.113, NB och i Bonniers arkiv (Stockholm); utskrivet kontrakt i Zacharias Topelius förlags- och översättarkorrespondens, ZTS XX:1. På Bonniers förslag till kontrakt (6/8 1889) svarar Topelius: »Mot honoraret har jag heller intet att invända, endast, att din upplaga, 6000, är något för stor för att lemna mig hopp om att upplefva en ny. Ty får jag behålla lif och helsa, tillkommer dock hvarje år något nytt, hvilket måhända vore skäl att införa i en eventuel ny upplaga, då föga troligt är att jag hinner utgifva en fjerde samling. Jag öfverlemnar åt dig att möjligen i ditt förslag till kontrakt begränsa upplagan något trängre, t.ex. till 5,000.» (ZT–AB 10/8 1889).
  43. 43Som jämförelse fick Topelius för Planeternas skyddslingar (1889) 200 kronor per ark, totalt 8 400 kronor, och för Läsning för barn 7 (1891) 1 400 kronor (AB–ZT 3/12 1889; ZTS XX:1, inledning).
  44. 44Den tidigaste dikten är daterad 1837, de flesta tillkom under 1870-talet (minst 45) och många under 1880-talet (minst 34). För några dikter kan tillkomsttiden inte fastställas.
  45. 45»Du mins kanske detta vilkor af gammalt; jag litar ej ens på, att du lofvar förstöra dem. Ingen månad går förbi, utan att jag från Sverige får bref, som begära autografer. Jag vill ej, att dessa skola finnas, med ändringar, i en kryddbod.» ZT–AB 10/8 1889. Den 12 december 1889 tackar Topelius för de återsända manuskripten.
  46. 46ZT–AB 4/9 1889 och ZT–AB 24/10 1889.
  47. 47Topelius hade uttryckt en önskan om att dessutom få några exemplar »på finare papper för distribution af förf. åt finare kunder» eller »gynnare» (ZT–AB 4/9 1889 och 22/11 1889). De tolv exemplaren som trycktes på tjockare papper sändes till Helsingfors (AB–ZT 26/11 1889).
  48. 48Se t.ex. Edlunds annons i Hufvudstadsbladet 15/12 1889; priset för inbundna exemplar av Ljungblommor och Nya blad var 5:50. – Som jämförelse kan nämnas att en halvårsprenumeration på Hufvudstadsbladet kostade 7:50 mk (»hemburet»), Fältskärns berättelser 22:50, Fänrik Ståls Sägner (illustrerad av A. Malmström) 20 och Kalevala 5:50 (Hbl 15/12 1889). Exempel på torgpriser: 1 kappe potatis 50 p., 1 tjog ägg 1 mk, 10 kg rågbröd drygt 2 mk, en famn björkved 20 mk (Folkwännen 24/10 1889).
  49. 49Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 19/12 1889.
  50. 50AB–ZT 3/12 1889.
  51. 51ZT–AB 4/9 1889 och ZT-AB 12/12 1889.
  52. 52ZT–AB 12/12 1889.
  53. 53AB–ZT 31/12 1889. När Topelius i mars frågar om avsättningen för Ljung svarar Bonnier diplomatiskt att det nu är »den tysta tiden», d.v.s. den tipunkt på året när avsättningen var låg (ZT–AB 14/3 1890 och AB–ZT 18/3 1890).
  54. 54Exemplaret har donerats till SLS av Rainer Knapas.
  55. 55Kollationeringsexemplaret på SLS har tillhört Alma Erling.
  56. 56Vild Skog II innehåller enbart diktmanuskript – ungefär hälften ingår i Ljung och i Läsning för barn, de övriga är opublicerade (NB 244.166). Anteckningsbokens titelblad har dateringen Helsingfors 10 Maj 1871 och den sista dikten är daterad 11/5 93.


|615|

Källor och litteratur

Förteckningen upptar inte publikationer där enskilda dikter av Topelius ingår. De upptas i bilagan »Manuskript och tryck till 1898», s. 599.

Källor

Helsingfors

Nationalbiblioteket

Zacharias Topelius arkiv (Topeliussamlingen)

244.8 Ernst Bojesen–Zacharias Topelius
244.14 Prinsessan Dagmar av Danmark–Zacharias Topelius
244.36 E. J. Löfgren–Zacharias Topelius
244.45 Christian Richardt–Zacharias Topelius
244.57 Wasa Gymnasister–Zacharias Topelius
244.60 Åbo gymnasister–Zacharias Topelius
244.96 Zacharias Topelius–Carl Ploug (kopia)
244.104 Dramatik. Kung Carls jagt
244.107 Diverse diktkoncept
244.108 Installations-föreläsning 1854
    Anteckningar, rörande Elias Lönnrots plats i Finlands Historia
    Naturvetenskaperna och bibeln.
    Föredrag i Kristliga ynglingaföreningen i Helsingfors den 11 Maj 1890.
    Tal vid Sedmigradskys småbarnsskolas 25-årsjubileum d. 15 Dec. 1885
244.110 Vild skog [diktmanuskript]
244.116 Brev och anteckningar rörande Vårföreningen
255.148 Promenader, häftena B–I (1837–1841) [diktmanuskript]
244.150 Ljungblommornas Bok 1–2, Zonas bok (1835–1852) [diktmanuskript]
244.151 Ohyflade Koncepter (1858–1870) [diktmanuskript]
244.152 Ungskogen 1858 [diktmanuskript]
244.166 Vild skog II. 1871 [diktmanuskript]
244.168 Hesperider 1858 [anteckningsbok]
244.176 Dikter och visor [opaginerade lösa blad]
244.178 Diverse [»Julnatten»]

Svenska litteratursällskapets arkiv

SLSA 141 Zacharias Topelius–Wasa Gymnasister
SLSA 312 Zacharias Topelius–K. J. Moring


Stockholm

Bonniers arkiv

Diktmanuskript [»Julvisa» (Nya blad) och »Frans Michael Franzén»]
Tryckeriets arbetsböcker 1862–1888

|616|

Kungliga biblioteket

Topelius autografsamling: diktmanuskript [»Bittida i skog» och »Sylvia-visa 13»]


Nordiska museet

Diktmanuskript [»Novemberqväll»]

Elektroniska resurser

Biografiskt lexikon för Finland, SLS 2014, http://www.blf.fi

Dalin, A. F., Ordbok öfver svenska språket I–II, Stockholm 1850, 1853, https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/dalin

Helsingfors universitets studentmatrikel 1640–1852, https://ylioppilasmatrikkeli.helsinki.fi/svenska/

Helsingfors universitets studentmatrikel 1853–1899, https://ylioppilasmatrikkeli.helsinki.fi/1853-1899/

LIBRIS, http://libris.kb.se

Levande musikarv, http://levandemusikarv.se

Litteraturbanken, https://litteraturbanken.se

Nationalbibliotekets digitala samlingar, https://digi.kansalliskirjasto.fi

Nationalencyklopedin, http://www.ne.se

Ordbok över Finlands svenska folkmål, URN:NBN:fi:kotus-201330, http://kaino.kotus.fi/fo/

Project Runeberg, http://runeberg.org

Svenskt biografiskt lexikon, https://sok.riksarkivet.se/sbl/

Uppslagsverket Finland, http://www.uppslagsverket.fi

Zacharias Topelius Skrifter, http://topelius.sls.fi

Litteratur

–a, »Litteratur», Nya Pressen 18/12 1889

Aftonbladet 1865, 1881

Aftonbladet 22/12 1870 [osign. recension]

Album utgifvet af Konstnärsgillet i Helsingfors 1866, Helsingfors 1866

Alhoniemi, Pirkko, Isänmaan korkeat veisut. Turun ja Helsingin romantiikan runouden patrioottiset ja kansalliset motiivipiirit, diss., SKST 294, Helsinki 1969

Allardt Ekelund, Frans Michael Franzéns Åbodiktning. Ett urval med inledning av Karin Allardt Ekelund 1969, SSLS 431, Helsingfors 1969

Asker, Björn, »Montgomery, Gustaf Adolf», Svenskt biografiskt lexikon, urn:sbl:9474, hämtad 2015-12-02

Aspelin, Eliel, Werner Holmberg. Hans lefnad och verk, Helsingfors: Otava 1890


Beretning om Studentertoget til Upsala i Juni Maaned 1843 afgiven af den danske Bestyrelse, utg. Carl Ploug, Kjøbenhavn 1844

Bibeln eller den Heliga Skrift, innehållande Gamla och Nya Testamentets canoniska böcker, London: Brittiska och utländska Bibel-sällskapet 1847

Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden, red. Henrik Knif et al., SSLS 710:1, Helsingfors: SLS och Stockholm: Atlantis 2008

Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden, red. Henrik Knif et al., SSLS 710:2, Helsingfors 2009

|617|

Bruun, P., »August Maximilian Myhrberg. Legend och verklighet», Historiska och litteraturhistoriska studier 38, red. Torsten Steinby et al., SSLS 399, Helsingfors 1963

Bruun, Patrick, »Myhrberg i Grekland», Historiska och litteraturhistoriska studier 41, red. Torsten Steinby, SSLS 413, 1966, s. 133–172

Burman, Carina, »Fredrika Bremer (1801–1865). Presentation», https://litteraturbanken.se/forfattare/BremerF/presentation (hämtad 2018-04-29)

Brändström, Kjell-Arne, Kommentar till Kung Fjalar, Samlade skrifter av Johan Ludvig Runeberg XII:II:3, SSLS 536:3, SFSV XVI, Helsingfors och Stockholm 2004


Carlsson, Sten, »Nordström, Johan Jakob», Svenskt biografiskt lexikon, urn:sbl:8331 (hämtad 2018-05-28)

Castrén, Gunnar, »Topelius’ fosterländska lyrik», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, SSLS 137, Helsingfors 1918, s. [216]–269

Castrén, Gunnar, Kommentar till Dikter I–III, Samlade Skrifter av Johan Ludvig Runeberg X, Gunnar Castrén och Sixten Belfrage, SSLS 270:1–6, 1954–1956

Castrén, Gunnar, »Topelius’ politiska diktning» samt »Sverige i finlandssvensk lyrik», Humanister och humaniora, SSLS 368, Helsingfors 1958, s. [171]–187 resp. [216]–235

[Cygnæus, Fredrik], Magnus von Wright. Vid Konstnärsgillets Vårfest på Willinge ö, den 7 Juni 1865, af Fredr. Cygnæus, Helsingfors 1865

Cygnæus, Gustaf, »Från bokvärlden», Åbo Tidning 21/12 1889


Dagbladet 1888


Ek, Sverker, »Bremer, Fredrika», Svenskt biografiskt lexikon, urn:sbl:16936 (hämtad 2016-01-05)

Ekelund, Erik, »Topelius och hans samtid», Finlands svenska litteratur 2. Från Åbo brand till sekelskiftet, Helsingfors: Söderströms 1969, s. 174–211

Enckell, Olof, »Topelius’ dikt Kommunismens vagga», Historiska och litteraturhistoriska studier 45, red. Torsten Steinby, SSLS 438, Helsingfors 1970, s. 5–27

[Estlander, C. G.], »Litteratur», Helsingfors Dagblad 22/12 1870


Finland 1884–1992

Finland, »Litteratur», 16/12 1889 [osign. recension]

Finlands Allmänna Tidning 1862–1881

Finsk Anthologi eller samling af valda skaldestycken af Finska författare från äldre till nyare tider, jemte korta karakteristiker och biografiska notiser, utg. Robert Tengström, Helsingfors: A. C. Öhmans förlag 1845

Folkwännen 1877

Forsgård, Nils Erik, I det femte inseglets tecken. En studie i den åldrande Zacharias Topelius livs- och historiefilosofi, diss., SSLS 616, Helsingfors 1998

Forsgård, Nils Erik, »Utopisten Topelius», Finlands svenska litteraturhistoria. Första delen: Åren 1400–1900, utg. Johan Wrede, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 1999, s. 331–336

Franzén, F. M., Dikter, psalmer, tal och brev, urval och inledning av Torsten Bohlin, Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelse 1947

Franzén, F. M., Frans Michael Franzéns Åbodiktning, ett urval med inledning av Karin Allardt Ekelund, Finlandssvensk vitterhet 6, SSLS 431, Helsingfors 1969


Gamle herrn och hans skola, Stiftelsen Sedmigradsky 1968

Gardberg, C. J. & P. O. Welin, Finlands medeltida borgar, Esbo: Schildts 1993

Geijer, Erik Gustaf, »Ord till Karl XII:s Marsch vid Narva», Dikter, red. Carina Burman och Lars Burman, Svenska klassiker utgivna av Svenska Akademien, Stockholm: Atlantis 1999, s. 111

|618|

Granér, Martin, Zachris Topelius’ kärlekslyrik, diss., SSLS 307, Helsingfors 1946


Helsingfors Dagblad 1872–1882

Helsingfors Tidningar 1855–1864

Hintze, Bertel, Robert Wilhelm Ekman 1808–1873. En konsthistorisk studie, Helsingfors: Schildts 1926

Hirn, Sven, Imatra som natursevärdhet till och med 1870. En reselitterär undersökning med lokal begränsning [diss.], Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 102, Helsingfors: Söderström & C:o Förlagsaktiebolag 1958

Hirn, Yrjö, Runebergskulten, SSLS 491, Helsingfors 1935

Hirn, »Voltaires hjärta», De lagerkrönta skoplaggen och andra uppsatser från åren 1902–1948, Helsingfors: Schildts 1951, s. 146–150

Holmström, Edith & Margit von Willebrand-Holmérus, Franz Fredric Sedmigradsky (1783–1855) och hans skola, Helsingfors 1933

Hufvudstadsbladet 1866–1894

Hultin, Arvid, »Studier bland våra lyriker. Topelius och von Qvanten», Finsk Tidskrift 1881, Tom. X, s. 169–196

Hultin, Arvid, »Sjelfförsvar», Hufvudstadsbladet 6–7 1881

Hultkrantz, Åke, Vem är vem i nordisk mytologi. Gestalter och äventyr i Eddans gudavärld, Stockholm: Prisma 1999

Hämäläinen 1868


Ilmoni, Synnöve, »Den blide skalden», Nya Argus 2/1937


Jones, Michael, »Landhöjningen i Zachris Topelius ögon», Österbotten. Årsbok nro 16–1971, Skrifter utgivna av Svensk-Österbottniska samfundet 26, Vasa 1971, s. 205–232

Jägerskiöld, Stig, »Myhrberg, A. Maximilian», Svenskt biografiskt lexikon, urn:sbl:8585 (hämtad 2015-12-04)


Kalewala taikka Wanhoja Karjalan runoja suomen kansan muinoisista ajoista, julk. Elias Lönnrot, Helsinki: Frenckell 1835

Kalevala. Sednare Delen, övers. M. A. Castrén, Helsingfors: J. Simelii enka 1841

Klinge, Matti, Finlands blåvita färger, Helsingfors: Schildts 1988

Klinge, Matti, »Undervisning och studier», Kungliga Akademien i Åbo 1640–1808, Matti Klinge, Rainer Knapas, Anto Leikola och John Strömberg, Helsingfors: Förlagsaktiebolaget Otava 1989, s. [355]–537

Klinge, Matti, »Landets hjärta – fosterlandets hopp», Kejserliga Alexanders Universitetet 1808–1917, Matti Klinge, Rainer Knapas, Anto Leikola och John Strömberg, Helsingfors: Förlagsaktiebolaget Otava 1989, s. [483]–602

Klinge, Matti, »Cygnæus, Fredrik», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4668-1416928957274

Klinge, Matti, Idyll och hot. Zacharias Topelius – hans politik och idéer, övers. Nils Erik Forsgård, Helsingfors: Söderströms och Stockholm: Atlantis 2000

Klinge, Matti, »Alexander II: borgerlighet och medborgerlighet», Finlands historia 3. Kejsartiden, 2. uppl., Esbo: Schildts 2004, s. 201–249

Knapas, Rainer, »Nybyggnaderna och universitetsmiljön», Kejserliga Alexandersuniversitetet 1808–1917, Matti Klinge, et al., Helsingfors: Förlagsaktiebolaget Otava 1989, s. 757

Knapas, Rainer, »Inledning», Zacharias Topelius, Finland framställdt i teckningar, utg. Jens Grandell & Rainer Knapas, ZTS XII, SSLS 747, Helsingfors 2011, URN:NBN:fi:sls-3975-1403530137050

Konstnärsgillets Minnesrunor öfver hädangångne under året 1870. Prolog vid Konstnärsgillets årsfest. Den 6 Februari 1871, Helsingfors 1871

|619|

Koskimies, A. V., »Topeliuksen runo Roineen rannalla», Uusi Suomi 14/1 1968

Kuisma, Markku, Metsäteollisuuden maa. Suomi, metsät ja kansainvälinen järjestelmä 1620–1920 Helsinki: Suomen Historiallinen Seura 1993

Kyrkligt Veckoblad 1867


[Lagus, Gabriel], »Nya Blad af Z. Topelius. H:fors 1870», Wiborgs Tidning 15/2, 18/2, 22/2 och 25/2 1871

Laine, Tuija, »Pipping, Fredrik Wilhelm», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-5389-1416928957995

Land och Stad, »Bokmarknaden» [osign. recension], 18/12 1889

Lappalainen, Seija, »Pacius, Fredrik», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4340-1416928956946

Lehto, Katri, »Linder, Marie», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4611-1416928957217

Lehtonen, Maija, »Brasaftnar i vindskammaren. Fältskärns gestalt och ramberättelsen i Fältskärns berättelser», Historiska och litteraturhistoriska studier 72, red. John Strömberg & Henrik Svahn, SSLS 608, Helsingfors 1997, s. [87]–114

Lehtonen, Maija, »Naturen och människan hos Topelius», SFV-kalendern, Helsingfors: Svenska folkskolans vänner 1997, s. 13–23

Leinberg, K. G., De finska klostrens historia, SSLS XIV, Helsingfors 1890

Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1852

Lund, Hans, Impressionism och litterär text, Stockholm: B. Östlings bokförlag Symposion 1993, s. 61–65

Lunelund-Grönroos, Birgit, Zachris Topelius’ tryckta skrifter. Bibliografisk förteckning, SSLS 342, Helsingfors 1954

Lördagsqvällen 1890


Majamaa, Raija, »Lönnrot, Elias», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4590-1416928957196

Maliniemi, Irja, »En motivkrets i Topelius’ vaggvisor», Historiska och litteraturhistoriska studier 37, red. Torsten Steinby et al., SSLS 391, Helsingfors 1962, s. 115–129

Marjomaa, Risto, »Munck, Johan Reinhold», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4797-1416928957403

Minnesfest, anordnad af Konstnärsgillet i Helsingfors med biträde af konstvänner på hundrade årsdagen af Bertel Thorwaldsens födelse den 19 November 1870, Helsingfors 1870

Morgonbladet 1874–1881

Mosaiker samlade af e***, utg. Emilie Björkstén, Helsingfors 1874

Mustelin, Olof, Theodor Sederholm, Levnadsteckningar, SSLS 414, 1966

Mörne, Arvid, »Studier i Finlands press 1854–56», Förhandlingar och uppsatser 26, SSLS 112, Helsingfors 1912, s. [109]–196


[Nervander, Johan Jakob], Skrifter af Johan Jakob Nervander, utgifna till minne för landsmän, Helsingfors 1850

[Nervander, Johan Jakob], Samlade skrifter I 1850

Nordost-passagen. Vid Publicistklubbens fest för Nordenskiöld den 30 april 1880, utg. af Publicistklubben, Stockholm 1879

Ny Illustrerad Tidning, »Nya böcker» [osign. anmälan], 21/12 1889

Ny Illustrerad Tidning 1883, 1889

Nya Dagligt Allehanda, »Litteratur» [osign. recension], 13/12 1870

Nya Pressen 1888–1894

Nyberg, Paul, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949

|620|

Nyqvist, Kerstin & Lars Oljelund, Helena Solstrand-Pipping, Johan Wrede (utg.), Fänrik Ståls sägner, Samlade Skrifter av Johan Ludvig Runeberg V, SSLS 459, SFSV XVI, Helsingfors och Stockholm 1974


Pettersson, Björn, »Bildliga naturmotiv i Topelius’ lyrik», Historiska och litteraturhistoriska studier 27–28, SSLS 335, Helsingfors 1952, s. [1]–135


Rask, Henry, »Varför firas Gustav Adolfsdagen som svensk dag i Finland?», Finsk Tidskrift 1982:8, s. 357–371

Rask, Henry, »’I högan nord . . .’ Zacharias Topelius patriotiska lystringssång för Wasa gymnasister 1864», Opera et dies. Festskrift till Lars-Folke Landgren, red. Pirkko Hautamäki, Stefan Nygård & Peter Stadius, Helsingfors: Schildts 2011, s. 11–28

Rein, Thiodolf, »Nya blad af Z. Topelius», Kirjallinen Kuukauslehti 1/3 1871

Reitala, Aimo, »Jansson, Karl Emanuel», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4749-1416928957355

Reitala, Aimo, »Ekman, Robert Wilhelm», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi: sls-4683-1416928957289

Ruin, Hans, »Ett land stiger fram», Ett land stiger fram, Helsingfors: Schildts 1941, s. [81]–176

[Runeberg, J. L.], Samlade skrifter av Johan Ludvig Runeberg I–XX, Svenska författare utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet XVI, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland och Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet 1933–2005

    I Dikter I–III, utg. Sven Rinman, SSLS 234, SFSV 1933

    III Episka dikter, utg. Gunnar Tideström, SSLS 329, 1950

    V Fänrik Ståls sägner, utg. Kerstin Nyqvist, Lars Oljelund, Helena Solstrand och Johan Wrede, SSLS 459, 1974

    VIII:2 Uppsatser och avhandlingar på svenska. Journalistik, utg. Pia Forssell, SSLS 433:2, 2003

    X Kommentar till Dikter I–III, Gunnar Castrén och Sixten Belfrage, SSLS 270:1–6, 1954–1956

    XII:II:3 Kommentar till Kung Fjalar, Kjell-Arne Brändström, SSLS 536:3, SFSV XVI, 2004

    XIV Kommentar till Fänrik Ståls sägner, Johan Wrede, Helena Solstrand-Pipping och Ulla Terling Hasán, SSLS 515:1–2, SFSV XVI, Helsingfors och Stockholm 1987 resp. 1983–1984

[Rönnbäck, Ernst], »Litteratur», Åbo Underrättelser 17/12 1870

[Rönnbäck, Ernst], »Litteratur», Åbo Underrättelser 17/2 1871


Schalin, Zachris, Kuddnäs. Skalden Z. Topelius’ forna hemgårds historia, SSLS 251, Helsingfors 1935

Schybergson, M. G., Henrik Gabriel Porthan. Lefnadsteckning I, SSLS 83, Helsingfors 1908, s. 195–226

Schybergson, M. G., »Zachris Topelius bland västfinnar», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, SSLS 137, Helsingfors 1918, s. 102–114

Simonsson, Ivar, »von Beskow, Bernhard», Svenskt biografiskt lexikon, urn:sbl:18136 (hämtad 2015-11-30)

Solstrand-Pipping, Helena, Ulla Terling Hasán & Johan Wrede, Kommentar till Fänrik Ståls sägner, Samlade Skrifter av Johan Ludvig Runeberg XIV, SSLS 515:1–2, SFSV XVI, Helsingfors och Stockholm 1987 resp. 1983–1984

Stagnelius, Erik Johan, »Hösten», Lyriska dikter efter tiden omkring 1818. Liljor i saron, Samlade skrifter. Andra delen, utg. Fredrik Böök, Svenska författare utgifna af Svenska vitterhetssamfundet, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1913, s. 75

|621|

Stiernhielm, Georg, »Hälse-prijsz», Poetiska skrifter, red. Johan Nordström & Bernt Olsson, Samlade skrifter. Första delen, Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet 1973, s. [141] ff.

Stockholms Dagblad, »Litteratur», 8/12 1870 [osign. recension]

Stora sångboken. 250 finlandssvenska sånger och visor, kommenterade av Ann-Mari Häggman, Svenska folkskolans vänner 160, Helsingfors 2001

Svanljung, Kristian, »Literatur», Wasa Tidning 31/1 1890

Sylwan, Otto, Svensk verskonst, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1934


Tarkiainen, Kari, Finnarnas historia i Sverige 2. Inflyttarna från Finland och de finska minoriteterna under tiden 1809–1944, Helsingfors: Gummerus 1993

Tarkiainen, Kari, »Myhrberg, August Maximilian», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-5170-1416928957776

Tarkiainen, Kari, »Nordström, Johan Jakob», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4801-1416928957407

Tarkiainen, »Porthan, Henrik Gabriel», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4550-1416928957156

Teerijoki, Ilkka, »Brahe, Per», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4535-1416928957141

Tegnér, Esaias, »Sång den 5 april 1836», Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga kronologiskt ordnad. Åttonde delen 1836–1839, utg. Ewert Wrangel och Fredrik Böök, Stockholm: P. A. Norstedt & Söners förlag 1923, s. 3–10

Tidskrift för hemmet 1880

Tiitta, Allan, Harmaakiven maa. Zacharias Topelius ja Suomen maantiede, diss., Bidrag till kännedom av Finlands natur och folk 147, Helsinki: Suomen tiedeseura 1994

[Topelius, Zacharias], »Knoppar. I. Fredrika Bremers Dagbok», Helsingfors Tidningar 27/1 1844

[Topelius, Zacharias], »Literatur. Fredrika Bremers ’I Dalarna’», Helsingfors Tidningar 26/11 1845

[Topelius, Zacharias], »Bref om Saima Kanal och dess omgifningar», Helsingfors Tidningar 10/9 1851

Topelius, Z., Sångpartierna i Kung Carls Jagt. Romantisk Opera i tre akter af Fredrik Pacius, Text af Z. Topelius, Första gången uppförd å Helsingfors Theater den 24 Mars 1852, 2 uppl., Helsingfors 1852

[Topelius, Z.], »Bref från Gabriel. (Om Ferdinand v. Wrights taflor.)», Helsingfors Tidningar 21/4 1855

[Topelius, Z.], »Skogens värde», Helsingfors Tidningar 13/10 1855

[Topelius, Z.], »Bref från Gabriel. (Om finska visor och taflor)», Helsingfors Tidningar 12/4 1856

[Topelius, Z.], »Söder om Östersjön», Helsingfors Tidningar 24/9–1/11 1856, 17/1–20/6 och 3/10–30/12 1857

[Topelius, Z.], »Skogens förstöring är Finlands förderf», Helsingfors Tidningar 24/10 1857

[Topelius, Z.], »Nordiska Taflor. (Till en målare.)», Helsingfors Tidningar 2/10–9/10 1858

[Topelius, Z.], »Festen för Pacius», Helsingfors Tidningar 23/3 1859

Topelius, Z., Sångpartierna i Sagospelet Prinsessan af Cypern, första gången uppfördt den 27 November 1860, vid invigningen af Nya Theatern i Helsingfors. Text af Z. Topelius. Musik af F. Pacius., Helsingfors 1860

[Topelius, Zacharias], »Porthans Minnesvård», Helsingfors Tidningar 3/1 1860

[Topelius, Z.], »Konstfrågor», Helsingfors Tidningar 1/3–6/10 1860

|622|

[Topelius, Z.], »Om ett Folkskoleseminarium i Österbotten», Helsingfors Tidningar 10/5 1860

[Topelius, Z.], »Werner Holmberg», Helsingfors Tidningar 9/10 1860

Topelius, Z., Dramatiska dikter. Första samlingen, Stockholm: Albert Bonnier 1861

Topelius, Z., »Ord till cantaten af Rietz», Werner Holmbergs minne den 24 September 1861, Helsingfors: Finska Konstföreningens förlag 1861, s. 42

Topelius, Z., »London-bref. 8. London om natten», Helsingfors Tidningar 21/10 1862

Topelius, Z., Läsning för barn. Andra boken, Stockholm: Albert Bonnier 1866

[Topelius, Z.], »Fredrika Bremer», Helsingfors Tidningar 11/1 1866

Topelius, Z., Läsning för barn. Tredje boken, Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1867

[Topelius, Z.], »Daniel August Sælan», Kyrkligt Veckoblad 23/1 1867, s. 31

Topelius, Z., Nya blad. Sånger II [Stockholm: Sånger II. Nya blad], Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1870

Topelius, Z., Läsning för barn. Fjerde boken, Helsingfors: G. W. Edlund 1871

Topelius, Z., Läsebok för de lägsta läroverken i Finland. Andra kursen. Boken om Vårt Land, Helsingfors: Edlund 1875

Topelius, Zacharias, Nya blad. Sånger II [Stockholm: Sånger II. Nya blad], Andra upplagan, Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1876

Topelius, Z., Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar höst-termin 1876 och vår-termin 1877 af Universitetets n. v. rektor., Helsingfors: G. W. Edlund 1877

Topelius, Z., Nya blad. Sånger II [Stockholm: Sånger II. Nya blad], Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1880

Topelius, Z., Vinterqvällar. Andra cykeln, Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1881–1882

Topelius, Z., »Ett folks kärlek», Finska studentkårens album tillegnadt Elias Lönnrot på åttionde årsdagen af hans födelse 9/6 1882, Helsingfors 1882, s. 1–15

[Topelius, Z.], »Paikkari torp», Elias Lönnrot. Ett minnesblad. Den 9 april 1882, Helsingfors: G. W. Edlund 1882, s. 14 f.

Topelius, Zacharias, Ljungblommor och Nya blad. Urval för skolorna, Helsingfors: G. W. Edlund 1883

Topelius, Z., Läsning för barn. Sjätte boken, Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1884

Topelius, Z., Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnæus och hans historiska arbeten. Historiska samfundet 9 november 1883, Helsinki: Suomen Historiallinen seura 1884

[Topelius, Z.], »Böcker till Julen», Finland 6/12 1884

Topelius, Z., »Fyra blad ur min tänkebok», Julqvällen. Publicistklubbens jultidning 7, 1887, s. 10 ff.

Topelius, Z, Ljung. Sånger III [Stockholm: Sånger III. Ljung], Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1889

Topelius, Z., Läsning för barn. Sjunde boken, Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1891

Topelius, Z., Finska Qvinnor på olika arbetsområden. Biografiskt album utgifvet af Finsk Qvinnoförening, Helsingfors: Otava 1892

Topelius, Z., Kejsaren, storfursten Alexander II:s minne den 29 april 1894, Helsingfors 1894

Topelius, Z., Blad ur min tänkebok, Helsingfors: Söderström 1898

Topelius Z., Sånger, Samlade Skrifter 1–4, Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1904

|623|

Topelius, Z., Resebref och hågkomster, Samlade Skrifter 23, Stockholm: Albert Bonnier och Helsingfors: G. W. Edlund 1904

Topelius, Z., Självbiografiska anteckningar, utg. Paul Nyberg, Helsingfors: Schildts och Stockholm: Albert Bonnier 1922

[Topelius, Z.], Konstnärsbrev I–II, utg. Paul Nyberg, SSLS 360 och 381, Helsingfors 1956 och 1960

Topelius, Z., 120 dikter. Med kommentar av Olof Enckell, SSLS 435, Helsingfors 1970

Topelius, Z., Finlands krönika 1860–1878, utg. Rainer Knapas, SSLS 660, Helsingfors 2004

[Topelius, Z.], Zacharias Topelius Skrifter I–XXI, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2010–

    I Ljungblommor, utg. av Carola Herberts under medverkan av Clas Zilliacus, SSLS 742, 2010, URN:NBN:fi:sls-3795-1403178433010

    VII Fältskärns berättelser, utg. av Sebastian Köhler och Anna Movall under medverkan av Pia Forssell, SSLS 826, 2018, URN:NBN:fi:sls-6616-1525325813

    XII Finland framställdt i teckningar, utg. Jens Grandell och Rainer Knapas, SSLS 747, 2011, URN:NBN:fi:sls-3975-1403530137050

    XIII En resa i Finland, utg. av Katarina Pihlflyckt, SSLS 775, 2013, URN:NBN:fi:sls-7229-1552035312

    XIV Finland i 19de seklet, utg. av Katarina Pihlflyckt, SSLS 837, 2019, URN:NBN:fi:sls-9000-1550473610

    XV Föreläsningar i geografi och historia, utg. Jens Grandell, 2017, URN:NBN:fi:sls-6549-1508154916

    XVII Naturens Bok och Boken om Vårt Land, utg. Magnus Nylund under medverkan av Håkan Andersson, Pia Forssell och Henrik Knif, SSLS 816, 2017, URN:NBN:fi:sls-6597-1508156359

    XX:1 Brev. Zacharias Topelius korrespondens med förlag och översättare, utg. Carola Herberts, SSLS 835:1, Helsingfors 2013/2015, URN:NBN:fi:sls-6050-1432660576513

    XX:2 Brev. Zacharias Topelius korrespondens med föräldrarna, utg. Eliel Kilpelä, SSLS 835:2, 2018, URN:NBN:fi:sls-6632-1525325973

    XXI Dagböcker, utg. Pia Asp under medverkan av Eliel Kilpelä, SSLS 823, 2018, URN:NBN:fi:sls-7059-1525330243

Tyynilä, Markku, »Calonius, Matthias», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4659-1416928957265

Törnudd, Arne, Flickan från Kahra i Topelius’ liv och diktning, Åbo: Bro 1948


Uleåborgs Tidning 1880

Upsala Universitets fyrahundraårs jubelfest september 1877, red. Anders Leonard Bygdén, Stockholm: P. A. Norstedts 1879


Wacklin, Sara, Hundrade minnen från Österbotten, Stockholm: Looström 1844–1845

Valerius, Samlade vitterhets-arbeten 2, Stockholm: Samson & Wallin 1855

Vasabladet 1860–1880

Vasenius, Valfrid, »Antikritik», »Replik» och »Slutord till hr A. Hultin», Hufvudstadsbladet 30/3, 10/4 resp. 19/4 1881

Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans liv och skaldegärning IV–VI, Helsingfors: Schildts 1924–1930

Vest, Eliel, Zachris Topelius. En biografisk studie, Helsingfors: Söderströms 1905

Vetterlund, Fredrik, »Finlands romantiker. Några studier i Zachris Topelii lyrik», Zacharias Topelius hundraårsminne. Festskrift den 14 januari 1918, SSLS 137, Helsingfors 1918, s. [3]–28

|624|

Väisänen, Maija, »Emma Irene Åström», Biografiskt lexikon för Finland, SSLS 710:2, Helsingfors och Stockholm 2009, URN:NBN:fi:sls-4851-1416928957457

Wallin, Johan Olof, Dikter. Andra delen. Dikter 1810–1839, utg. Emil Liedgren och Sten Malmström, Stockholm: Svenska vitterhetssamfundet 1963

Warburg, Karl, »Bokvärlden», Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 19/12 1889

Wasa Tidning 1888, 1894

Wiborgsbladet, »Bokmarknaden» [osign. recension], 21/12 1889

Wiborgs Tidning 1871–1889

[von Willebrand, Reinhold Felix], »Ljung af Z. Topelius», Hemmet och Samhället 15/5 1890

Wrede, Johan, Kommentar till Fänrik Ståls sägner, Samlade Skrifter av Johan Ludvig Runeberg XIV, Johan Wrede, Helena Solstrand-Pipping och Ulla Terling Hasán, SSLS 515:1–2, SFSV XVI, Helsingfors och Stockholm 1987 resp. 1983–1984

Wrede, Johan, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland», Finlands svenska litteraturhistoria. Första delen: Åren 1400–1900, utg. Johan Wrede, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 1999, s. 317–330

von Wright, Magnus, Dagbok 1863–1868. Konstnärsbröderna von Wrights dagböcker 5, SSLS 600:5, Helsingfors 2004


Zilliacus, Clas, »Inledning», Zacharias Topelius, Ljungblommor, ZTS I, SSLS 742, Helsingfors 2010, URN:NBN:fi:sls-3795-1403178433010

Zola, Émile, Fällan, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1879


Åbo Underrättelser 1863–1888

Åbo Underrättelser, »Literatur» [osign. recension], 17/12 1889

Åhlén, Carl-Gunnar, »Viskningar och rasp från talande maskin», Under strecket, Svenska Dagbladet 23/1 2009

Åkerblom, K. V., Korsholms historia. Första delen, Vasa: Korsholms kommuns förlag 1941


Österbotten 1873

Östra Finland 1880



Kommentarer till diktsviter

Nordiska taflor (Nya blad)

153 Topelius fick sannolikt sitt första uppslag till sviten efter att komponisten J. A. Josephson hade bett om en text att tonsätta i januari 1857; Josephson hade tidigare fått librettot till Sancta Maria men därav blev inget. Inspirerad av Félicien Davids »Öknen», en hymn till friheten och naturmänniskan, började Topelius skissa på »ode-symfonin» Norden med både skandinaviska och finska myter, en motivkrets som han också hade upptagit i Sancta Maria. Den 11 juni 1858 sände Topelius sex dikter till Josephson (se förteckning nedan). Han uppger att han hade haft problem »att få något samband uti det hela», och att han försökt åstadkomma ett sådant genom det inledande mötet mellan Skandinaviens Saga och Finlands Runotar. »Den genomlöpande tråden är ljusets och mörkrets strid; varför också den egentliga medelpunkten blir N:o 7, midsommarnatten, med en sång till ljuset.» Denna dikt är inte medtagen i Nya blad, men ersätts av »6. Solsång». Dikternas ordning följer årstidernas gång. Den första och sista dikten ramar in cykeln.

|441|

154 År 1858 publicerade Topelius uppsatsen »Nordiska Taflor. (Till en målare.)» i Helsingfors Tidningar (2, 6 och 9/10 1858). Han uppmanar här konstnärerna i Finland att avbilda landets natur, historia och mytologi. Därefter skissar han upp 33 motiv som ännu inte återgivits i finsk konst, bl. a. ödemarken, ljusterflamman på sjön, Imatra i månsken, skogen i rimfrost, bondbröllop, Väinämöinen i Tuonela, Kullervo vallar Ilmarinens hjordar och hertig Carl vid Clas Flemings lik (det sistnämnda målades senare av Albert Edelfelt). Några motiv upptog Topelius i de nya dikter som han sände till Josephson den 7 februari 1859. Han upprepar här farhågan att sviten inte »genomgås av någon episk eller dramatisk tråd, utan är hela vägen lyrik, tafla vid tafla». Han fortsätter: »Jag skulle dock tro, att denna lyriska enhet är nog, och att sambandet får sökas i en genomgående färgton – d. v. s. i den nordiska naturens egendomlighet.» Ingen tonsättning kom till stånd heller denna gång och manuskripten som sändes till Josephson är inte bevarade. Tio år senare sammanställde Topelius cykeln Nordiska taflor för Nya blad där sju av de tolv dikterna ingår kompletterade med fem nyskrivna. Två landskapsmotiv upptas i Ljung: »Vinterqväll» och »Midsommarnatt» (s. 284 f.).

155 Pettersson konstaterar att Topelius i lyriken behandlar motiv ur den nordiska mytologin endast i Nordiska taflor (1952, s. 15). Flera dikter imiterar gamla nordiska versslag, som runometern, balladen, fornyrdislag och stenstil.


156 Litteratur som behandlar sviten »Nordiska taflor»:
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 239–242 och 166 f.; Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius lyrik», HLS 27–28 1952, s. 15 ff.; Topelius, anteckningsboken »Hesperider», 244.168; »Nordiska Taflor. (Till en målare.)», Helsingfors Tidningar 2, 6 och 9/10 1858; ZT–J. A. Josephson 5/4 1857, 11/6 1858 [Konstnärsbrev 1, 1956, s. 329–342]; Vasenius V, s. 108–115, 421, 424

Skog och sjö (Nya blad)

157 I manuskripthäftet Ohyflade koncepter inleds cykeln, betitlad Stjärnsånger eller Skog och Sjö, med 1. I morgondaggen (motsvarar »2. Bittida i skog»), därefter följer 2. Katri sjunger på Roines strand (»3. På Roines strand»), »Ballad» (motsvarar »Regnbågen» längre fram i samlingen) och Midsommarnatt (nummer 4.). Dikterna är daterade 3–6/4 1858. I manuskripthäftet Ungskogen (renskrift) består sviten, betitlad Skog och sjö (för K. Collan), av 1. På Roines strand (4 April 1858) och 2. På Sveden (Dec. 1861) samt endast titeln 3. Vid en Kokko (avser »4. Midsommarnatt»).

158 Enckell förmodar att Topelius ursprungligen hade tänkt sig att sviten skulle spegla ett enhetligt episkt förlopp; manuskripten antyder att poemen skulle handla om kärleken mellan en ung man och Katri. På grund av att Topelius slutligen sammanförde dikter från en lång tidsperiod är Skog och sjö splittrad och oenhetlig (1970, s. 180). Törnudd anser att cykeln utgör ett slags växelsånger mellan en man och en kvinna och utmynnar i »Spinnvisa» som berättar om det förestående bröllopet (1948, s. 212 f.). Reminiscenser |455|från den unge Topelius möte med den finska flickan Greta från Kahra spåras av Granér (1946, s. 133 f.), Törnudd (ibid.), Pettersson (1952, s. 123 f.) och Enckell (1970, s. 181 f.).

159 Visorna i Skog och sjö ansluter sig dels till den finska folkdiktningens form och motivkrets, dels till den medeltida balladens. Samtliga har tonsatts.

Motiv (Ljung)

160 Ett manuskript är känt. Sviten trycktes i Publicistklubbens tidskrift Jul-qvällen (Sthlm 1884).

161 Enckell konstaterar att de åtta dikterna är indelade parvis: de presenterar upplevelser av landskap, kritiska genrebilder ur samtiden, ordmålningar ur den fosterländska och nordiska hävden och situationsbilder ur Bibelns värld. I formellt hänseende illustrerar de Topelius målmedvetna strävan att pröva nya och modernare uttrycksformer. Alla dikter är skrivna på blankvers, således orimmade. »Med sin anhopning av nominalsatser är formuleringarna direkta, lakoniska och skarpt utmejslade. Icke heller Topelius har undsluppit tidens krav på ökad realism och nakenhet i dikt och konst.» (1970, s. 319 f.).

162 Wrede karakteriserar sviten som Topelius märkligaste konstnärliga prestation, och dikterna som »precisa poetiska återgivningar av impressionistiska konstverk». Tillsammans ger de en levande bild av Topelius personliga perspektiv på tidens mentalitet i konst och samhällsdebatt (1999, s. 329). – Om formen, se inledningen s. XXXVII f.


|556|

163 Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 314–325; Wrede, »Zachris Topelius – barnatro och fosterland», Finlands svenska litteraturhistoria I 1999, s. 329


164 I manuskripthäftet (Vild Skog II) har dikterna följande ordning:
VI. Dothan 2 Dom. 6:15
V. Morgon vid Lützen.
III. Utsäde.
I. 4. Landskap. Vinternatt.
II. 5. Midsommarnatt.
VI. 6. Kommunismens upphof. Genre.
VII. 7. De många boningarne. Joh. 14:2