4. Saga på kämpens hög
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Nordiska taflor», s. 440 f.
Inget manuskript är känt, däremot en renskrift av Emilie Topelius hand (se eZTS).
Topelius upptar här en gammal föreställning i nordisk mytologi (Eddan) om att vindens upphov är en väldig örn i norr (Snorre Sturlason, Gylfaginning, kap. 18). Pettersson noterar att Topelius i flera dikter från 1840-talet beskriver den obändiga stormen som en fågel. Även hos Tegnér uppträder en stormörn (»Frithiof på Hafvet», Frithiofs saga 1825; Pettersson 1952, s. 15).
Versen är en fri form av fornyrdislag, eddadikternas versmått, med halvverser och stavrim, här huvudsakligen bestående av daktyler.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
7 Hugstor moraliskt förträfflig.
9 Kyrialas Kyrialabottn är en gammal beteckning för inre delen av Finska viken.
12 Eystrasalt det isländska och fornnordiska namnet på Östersjön.
21 Freja fruktbarhetsgudinna.
Nordiska taflor.
4. Saga på kämpens hög.
Susar med hvita
Väldiga vingar
Vinterns örn
Öfver kämpens hög.
5Klar går en klang af
Klingor derinne,
I högen bor.
|167|10Vikingens bragder,
Vidt går hans ära
Kring
Eystrasalt
.
Haglat ha hugg kring
Härjarens brynja,
15Drakarna drucko
Drottens blod.
Nu är han gäst i
Gudarnes gårdar,
Skådar på Skandiens
20Skönhet ned.
Blod från hans kinder,
Saga har söft hans
Sorger till ro.
25Susar med väna,
Vårliga vingar
Sångens svan
Öfver kämpens hög.
Stojande pilt hans
30Storhet stammar,
Tyst faller tärnans
Tår på hans graf.