Konstnärsgillet i Helsingfors
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt. Dikten trycktes i Konstnärsgillets Minnesrunor öfver hädangångne under året 1870. Prolog vid Konstnärsgillets årsfest. Den 6 Februari 1871. Häftet som såldes till förmån för artisternas och litteratörernas pensionskassa innehåller även korta presentationer av konstnärer som dött under 1870 (jfr vers 45–47). Eftersom den 5 februari, Runebergs födelsedag och Konstnärsgillets årsdag, inföll på en söndag 1871 firades årsfesten den 6 februari. Topelius prolog framfördes av »fröken Wiberg». Jfr »Konstnärsgillets Prolog 1869», s. 78.
De fyra första stroferna och de två sista har anapestisk vers med taktschemat 4–4–4–2– 4 och rimflätningen aabba, de mellanliggande stroferna har fyrtaktig jambisk vers med tiradrim, aaa.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
21 Norna kvinnligt väsen i nordisk mytologi, sades råda över människors öden.
24 Draktänder sådd vars skörd är oenighet och våld.
36 dat här: illdåd.
54 Immorteller eterneller.
Konstnärsgillet i Helsingfors.
(Årsfest den 6 Februari 1871.)
Hvem har samlat de moln, som på himmelen gå?
Hvem har böljorna mätt, som mot stränderna slå?
Hvem har räknat de lif, som en flyktig sekund
Ha fulländat sin rund
5Och förgåtts i de ändlösa rymdernas blå?
De ha stigit som dimmor ur dalarna opp,
De ha droppat sin dagg, de ha vandrat sitt lopp,
Och när morgonen kom, var der icke ett spår
|263|Af det lif, som i går
10Var så stolt i sin äflan, så djerft i sitt hopp.
Blott af få är ännu på det höstliga haf
Ett försvinnande sken, der de seglat i qvaf,
Och det fladdrar, det flyr. – Det är Minnet, som än,
Likt en tröstande vän,
15Med sin fackla belyser de drunknades graf.
|147|Men den eviga makt, som ej döden berör,
Har de glömda ej glömt. Han till ljuset dem för,
Och han väger dem med sitt rättfärdiga ord;
Ty ett rykte på jord
20Är för Honom ett skum, som med vågorna dör.
En stålbepansrad
Norna
står
På askan af det flydda år
Och på sin sköld af koppar slår.
25Och ingen statskonst har förstått
Att hejda hatets öfvermått.
Allenast ljus af höjden kan
I verldens strid bli öfverman
Och lysa jernets tid i bann.
30Hvad namn än våldets kämpe bär,
Hur glittrande han än sig klär,
Han mensklighetens pöbel är.
Och vapenlöse ställe vi,
Att vittna mot hans barbari,
35En ljusets adel, hög och fri.
|264|Vi prise ingen blodig
dat
,
Ej storm, ej våld, ej hämd, ej hat;
Vår verld är tankens fria stat.
|148|Åt snillets kamp för ädelt vett,
40Åt sanning, ljus och menskorätt
Allena ärans pris vi mätt.
Dess valplats är vårt segerfält,
Dess vittnen i vår spets vi ställt,
Dess hjeltar har vår hyllning gällt.
45Nu slute vi i minnets famn
Det flydda årets flydda namn
För efterverldens fjerran hamn.
Från sunnanbygd, från nordanstrand,
Från vänners krets, från fosterland,
50Vi räcka skuggorna vår hand.
Allt det vi aktat högst och bäst
Må vara här en älskad gäst
Och adla Konstnärsgillets fest.
55Kring de bleknade skuggornas vissnade drag
Och kring alla på jord, som i tider af jern
Äro vakter och värn
För de himmelska makternas trampade lag.
|149|Och vi samle i bild till en lefvande krans
60Denna tidernas vakt i ovanskelig glans.
Men den eviga Anden är en uti allt,
Fast han vexlar gestalt,
Och allt skönt är Hans verk, och all ära är Hans.