2. Norrskenet

Lästext

Nordiska taflor.

2. Norrskenet.

Irrsken uti nattens timma,

Hvadan kom din bleka strimma?

Ej från solens ljus du stammar,

Månens sken i dig ej flammar.

5Jag är aftondimmans dotter,

Går på nattens äng till lemma startslotterkommentar,

Mejar stjernans silfvernålar,

Räfsar morgonrodnans strålar.

|164|

Ej kan aftondimman skicka

10Tanklös ut sin töckenflicka.

Vintermolnet öfversållar

Hennes röda klädningsfållar.

Väl, så är jag lemma startAhtis piga.

Ahti lät ur sjön mig stigakommentar

15Som ett vilse skum af lågor,

Att försilfra luftens vågor.

|128|

Om du Ahtis piga vore,

Som ett skum på våg du fore,

Som en frans med silfverknoppar,

20Dansande på böljans toppar.

Godt; då är jag återglansen

Af en ungmös blick i dansen,

Flyktig, flämtande, förstulen,

Varm, fastän den synes kulen.

25Ungmöns blick är du ej heller;

Blyg hon den till marken fäller.

Fåfängt är ditt lätta gyckel;

Väl jag vet ditt väsens nyckel.

Nattens underbara saga,

30Mig kan du ej mer bedraga,

Stjernorna mig allt uppdaga;

lemma startIlmatar, jag vet ditt namn!

Yngst af himlens barn med jorden,

Är du solens brud i norden,

35Brud och redan enka vorden,

Ty din brudgum svek din famn.kommentar

|165|

O, hur varm, hur lång var dagen,

När, af ljusets fålar dragen,

Fästets unge prins betagen

40Kretsade kring älskad vän!

Men en qväll han dök i vågen,

Kom så åter, sval i hågen,

Sjönk på nytt från himlabågen,

Sjönk och kom ej mer igen.

45Flyktig du på himlen flammar,

Fladdrar öfver skogens stammar

Och de gula lockar kammar,

Spanande din älsklings spår.

Hur de glänsa, hur de spraka!

50Men förgäfves vill du vaka,

|129|

Vännen kommer ej tillbaka,

Förrän långt i fjerran vår.

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Se kommentar till diktsviten »Nordiska taflor», s. 440 f.

     

    Inget manuskript är känt.

    Topelius kommenterar fenomenet norrsken i Naturens bok 1856: »hvad det är, det vet man ej säkert. Man tror, att det är ett elektriskt ljus, som tänder sig högst upp uti luften.» (ZTS XVII, s. 131 ).

    De första sju stroferna har fyrtaktig trokeisk vers med parrim AABB, de följande tre har fyrtaktig trokeisk vers förutom versrad fyra som består av tre takter med en sjunkande peon som första takt; rimflätningen är AAAbCCCb.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    6 slotter slåtter: skörd.

    13–14 Ahtis piga. / Ahti lät ur sjön mig stiga Ahti el. Lemminkäinen: vattnets gud, har i Kalevala bl.a. epiteten yr och lättsinnig.

    32–36 Ilmatar, jag vet ditt namn! [...] brudgum svek din famn. Ilmatar är enligt Kalevala luftens jungfru och alla väsens moder. Det här anförda äktenskapet saknar belägg i Kalevala, men motsvarande mönster, med en frånvarande gud uppträder i mytologin (Hultkrantz 1999, s. 35).

    Bibliografi

    Hultkrantz, Vem är vem i nordisk mytologi 1999, s. 35; Topelius, Naturens bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII, s. 131

    Faksimil