Fredrik Cygnæus

Lästext

|81||225|

Fredrik Cygnæus.

(Studentsång vid grafven den 11 Februari 1881.)

Fädernejord, som sonen återkallar,

Ensliga klippa vid ett haf, som svallar,

Slut kring hans brustna hjerta dina vallar

Moderligt trofast!

5Land, som han älskat, burit högt och manat,

Land, i hvars vinter han en sommar anat,

Väx i det spår, som denne son har banat,

Väx stort i kärlek!

När skall din sol nytt lif ur drifvan väcka?

10När skall din vår hans graf med blommor täcka?

När skall, som han, din starka famn du sträcka

Mot häfdens höjdpunkt?

Lof vare Herren, som med stora tankar

Eldar den storm, som genom tiden vankar!

15Lof vare Herren, folkens stöd och ankar,

För såningsmännen!

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Två odaterade manuskript är kända. Dikten utkom som separattryck och avtrycktes i Finlands Allmänna Tidning, Hufvudstadsbladet, Helsingfors Dagblad, Helsingfors, Morgonbladet och Åbo Posten 12/2 1881.

    Diktaren och kritikern Fredrik Cygnæus (1807–1881) var tillika med Topelius och J. V. Snellman, en av det finländska 1800-talets portalgestalter. Han innehade professuren i estetik och nyare litteratur vid universitetet i Helsingfors, och hade ett stort inflytande inom stadens konst- och kulturliv.

    Fredrik Cygnæus dog den 7 februari, begravningen hölls den 11 februari. Vid graven, en av Cygnæus utvald plats insprängd i berget på Sandudds begravningsplats (vers 2–3), talade amanuensen B. O. Schauman. Studentkören sjöng Topelius verser till F. F. Flemings melodi till Horatius »Integer vitae scelerisque purus», ett ode som ofta framfördes på begravningar. Strofen är sapfisk och har rimflätningen AAAX. Minnesdikterna till Johan Jacob Nervander (ZTS I, s. 230) och Alexander II (d. a., s. 176) har samma strof.

     

    Topelius minnesteckning Bidrag till en karakteristik af Fredrik Cygnæus och hans historiska arbeten (1883) avslutas med följande sammanfattning:

    »Af få förstådd, af flera klandrad, af många beundrad; ensam i lifvet, ensam i döden och dock synlig för alla i tidens och folkets främsta led – kosmopolit i sin världsåskådning, men glödande i sin kärlek till fäderneslandet – stortänkt, human, själfständig, frisinnad, subjektiv, utan beräkning, lätt hänförd och lätt hänförande, alltid väckande, manande, lifvande, stark i initiativ och svag i utförande – som skriftställare delvis måttlös, formlös och dock alltid uppställande för sig och andra det högsta mått och den ädlaste form – som talare liknande skådespelaren däri, att ögonblicket var hans eftervärld, men olik denne däri, att han ständigt gaf sig själf och ingen annan – var Fredrik Cygnæus en man, på hvilken med rätta kan tillämpas Schillers ord:

    Wer für die Besten seiner Zeit gelebt,

    der hat gelebt für alle Zeiten.»

    [pro: »Wer den Besten seiner Zeit genug Gethan, / der hat gelebt für alle Zeiten»]

    (SS 23, s. 317–348)

    Bibliografi

    Finlands Allmänna Tidning 12/2 1881; Klinge, »Cygnæus, Fredrik», BLF 2 2009; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 402

    Faksimil