Gömd och glömd
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är känt.
Dikten tillägnas Topelius kusin och ungdomskärlek Mathilda (Thilda) Lithén (f. 1817), gift med rådman Albert Dyhr. Hon dog i Nykarleby den 3 december 1857 efter flera års sjukdom.
Verserna 1–6 är fyrtaktiga, trokeisk-daktyliska och rimflätade, aBaBCCDD, därpå följer fri, orimmad vers.
Bibliografi
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 234 f.; Vasenius V, s. 103
På grafvarna.
Gömd och glömd.
Mossa vexer på grafvens sten,
Halft utplånad är minnesskriften.
Tolf år död och förgäten ren!
Gömd i lifvet och glömd i griften!
|50|5Bida, vandrare, du som ilar;
Jag vill säga dig hvem här hvilar:
En ödmjuk qvinna,
En tröstarinna
För sorg och nöd,
10En ömsint dotter,
En trogen maka,
En dygdig moder ...
Gå, fråga ej mer!
Jag har nämnt qvinnans
15Äretitlar.
Hvad fattas här än
För grafvens frid
Och ett älskadt minne?
– Christi kors!
20– Var lugn.
Hon bar det i lifvet,
Hon sofver derunder
I döden.