Alexander II
Kommentar
Kommentar
Ett odaterat manuskript är känt. I originalupplagan har dikten markerats som tidigare tryckt. Detta tryck har inte identifierats.
Dikten tillkom efter att den ryske tsaren Alexander II (1818–1881) hade mördats i en bombattack i S:t Petersburg den 13 mars 1881. Landssorg utlystes. Under Alexander II:s regeringstid hade stora framsteg gjorts på en rad områden i Finland och kejsaren var uppskattad och respekterad. En minnesfest hölls i universitetets solennitetssal den 29 april 1881.
Topelius kände en frändskap med Alexander II eftersom de var födda samma år och han kom att spela en viktig roll för kulten i Finland kring kejsaren. Till avtäckningen av Alexandersstatyn 1894 författade Topelius en minnesskrift; den översattes till finska av Juhani Aho och fick stor spridning på båda språken. I den citeras diktens första strof (vers 1–4) och Topelius fortsätter: »Folken glömma, när de bedöma sina regenter, att desse äro bundne af helt andra band, än den enskilde medborgaren. Regenten öfver ett stort rike som Ryssland, kan icke afbryta dess historiska tradition, sådan denna under sekler har utbildat sig på grund af politiska öden, geografiskt läge, folkegendomlighet och kulturförhållanden. […] Vill han förändra riktningen, är detta åter ett verk för sekler, hvars frukt han icke får själf upplefva.» (jfr vers 22–24).
Strofen är sapfisk, samma strofform som i Horatius ode »Integer vitae scelerisque purus» (ren i vandel och fri från brott) som ofta sjöngs på begravningar till F. F. Flemings melodi. Topelius använde strofen i studentsånger till minne av Fredrik Cygnæus (s. 225) och Johan Jacob Nervander (ZTS I, s. 230).
Bibliografi
Finlands Allmänna Tidning 14/3 1881; Klinge, Finlands historia 3 1996 och Idyll och hot 2000, s. 8; Topelius, Kejsaren, storfursten Alexander II:s minne den 29 april 1894 (56 s.); Vasenius III, s. 44; Vest, Zachris Topelius 1905, s. 401
Alexander II.
(1881.)
Dalarnas vide, rotadt vid sin tufva,
Ser ej med bergets vida blick kring verlden,
Vet icke furans hårda, lifstidslånga
Kamp emot stormen.
5Men när ett majregn duggar mildt från höjden,
Lifvar, upprättar, helar och hugsvalar,
Finns ej ett strå så ringa och förgätet,
Som icke grönskar.
Höjdernas fura, folkens Alexander!
10Hög har din krona skuggat halfva jorden;
Ändlösa, rika, tusenmila dalar
Bott i din svalka.
Mäktiga verldshaf famnat dina riken;
På deras strand fanns ej ett strå af vassen,
15Som ej har känt en tår af kärlek droppa
Ned från din krona.
|6|Nu är du fallen, ädlaste bland furstar,
Fallen, begråten, krönt med brutna kedjor,
Fallen för otack under gångna seklers
20Brakande isar!
|177|Fråga din Gud om viljans dom och verkets;
Fråga historien om ditt spår på jorden;
Men om ditt minnes arf för efterverlden
Låt folken vittna!
25Ett bor här fjerran, gömdt i Finlands moar,
Dalarnas vide: – fråga, om i vinden
Vajar ett strå, som ej för dig har velat
Brytas i döden!
Statsklokhet sviker, maktens kronor falla,
30Nutids idoler dö i tacklös glömska.
Rista i marmorn ett, som ej förvittrar,
Skrif: folkens kärlek!