Åbo
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är känt. Dikten tillkom samma år som »Åbo Marsch» (s. 16 ff.).
I Finland framställdt i teckningar rekapitulerar Topelius Åbo historia på följande sätt: »Vuxet under skygd af svenska vapen, härjadt mångfaldiga gånger af vilda fiender, blomstrande och tidtals lysande i återskenet af den romerska hierarkin, nedtryckt af en afundsam ekonomisk lagstiftning, åter glänsande af vetenskapens första gryning i landet, skådeplats för så många hjeltebragder, så många lidanden, uppoffringar, patriotiska företag, ädelt nit och grumliga beräkningar, äger Åbo i smått samma minnen som Finland i stort, en tafla af starka skuggor, men ock, just derföre, af desto mer framstående dagrar.» (ZTS XII, s. 72)
Dikten är uppbyggd av två slags strofer som bildar par: den första är sexradig jambisk pentameter med rimflätningen AbAbCC, den andra är anapestisk med taktschemat 4–3–4–3–2–2–2–2–3 och rimflätningen ababccddd.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
11–12 Han har färgats så röd / Utaf lågornas glöd, Topelius nämner i Finland framställdt i teckningar om de många eldsvådor som sedan 1198 har härjat staden, den sista och mest förödande 1827 (ZTS XII, s. 73).
16–19 Invid hans stränder [...] der fostras vett och dygd; vid åstranden fanns bl.a. Katedralskolan, hovrätten och även universitetet.
32 höga stjernor ha sitt vårdtorn byggt universitetets observatorium på Vårdberget.
35 den villa förmodligen den av Pehr Rettig byggda restaurangpaviljongen på Samppalinnabacken vid Aura å.
37–38 Men odödlig i lunder, [...] Sitter häfdernas fader Porthan, Henrik Gabriel Porthans stod (1739–1804) restes 1864 invid rådhuset och Katedralskolan.
46–47 skumma kamrar, / Der än kung Eriks bleka skugga går! Erik XIV satt fängslad i Åbo slott 1570–1571.
48 Der nu den nya tidens smedja hamrar borgen användes bl.a. som spannmålsförråd.
56–58 Uti frihetens värn / Sucka fångar i jern, / Uti hertigens sal förborgen, med hertig Johans sal, fungerade från 1770-talet som fängelse.
62 Du ädla kyrka, äldst i Finlands nord! Domkyrkan i Åbo invigdes år 1300.
66 dina hjeltegrafvar bl.a. Karin Månsdotter, Torsten Stålhandske, Åke Henriksson Tott och Johannes Gezelius d.ä. och d. y.
Bibliografi
Topelius, Finland framställdt i teckningar ZTS XII, s. 72
Åbo.
Vid bergens fot, i dalens blida sköte,
Der slingrar drömmande en liten å.
Så tyst, så tyst han går till hafvets möte,
Som om han vid en sofbädd gick på tå.
5Lätt vaggar båten på hans lugna yta
Och finner ro för stormarna, som ryta.
Men vet du, o vandrare, hvarför han går
Så begrundande stilla sin gång?
Han har runnit igenom månghundrade år,
10Han har lyssnat på runornas sång,
Utaf lågornas glöd,
Och hans böljor ha blödt
Af det blod, som han mött;
15Han är gammal och sorgsen och trött.
Af vackra boningar i bergens skygd.
Der är den idoga, den trefna staden,
Der skipas lag, der fostras vett och dygd;
20Der mäklar handeln på de vida torgen.
Hvem tänker der på minnet och på sorgen?
De förnimma det ej, de som utan en tår
I den flyende dagen vext opp,
Ty för dem är ju allt som det varit i går,
25Och de tänka på rosende hopp.
|111|Men den gamle, som mins
Det, som mera ej finns,
Han, som hade så kärt
Det, som lågen förtärt,
30Han förstår hvad det fordna var värdt.
Hur leende i grönska klädas bergen,
Der
höga stjernor ha sitt vårdtorn byggt
!
|89|Är der ej morgonrodnad än i färgen?
Är der ej ungdom i sekundens flygt?
35Bo icke skämt och skönhet i
den villa
,
Der nu musikens glada toner drilla?
Sitter häfdernas fader Porthan,
Och hans stela, hans forskande blickar se bort
40Emot tidernas blå ocean.
Intet mer han begär
Af den dag, som nu är,
Ty han mäter dess mått,
Och en qväll är den blott
45Af en rikare dag, som förgått.
Se, solen skiner in i
skumma kamrar,
Der än kung Eriks bleka skugga går!
Den gamla, vördnadsvärda borgen står,
50Sjuhundraårig han mot höjden pekar,
Liksom en fader ser på piltens lekar.
Hvad har du att beställa, du åldriga slott,
Med de larmande nyttornas rop,
Lik en riddarerustning, som malen försmått
55Och som hängs för en gapande hop?
|112|Sucka fångar i jern,
Uti hertigens sal
Hålla råttorna bal,
60Medan grön är den blommande dal.
Men stor och lugn står du i tidens vågor,
Ditt kors står oförstördt af vreda lågor,
Din grund är byggd på klippan af Guds ord,
65Och slägte efter slägte häpet stafvar
Den nötta skrift på
dina hjeltegrafvar
.
|90|Ack, när seklerna ända sitt lopp, – när ej mer
Vet en dödlig hvar Finland har stått, –
När den ödsliga månen vid polerna ser
70De omätliga drifvorna blott,
Skall ditt kors, som en bön
Ur den eviga snön,
Än uppresa sin staf
Och förkunna den graf,
75Der vi stupat i tidernas haf.
1868.