Töcknen vid Lützen
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Motiv», s. 555 f.
Liksom i dikten »Ett Lützen-minne» (s. 250–253) tecknar Topelius här en scen från slaget vid Lützen 1632, där »den store konungen» Gustaf II Adolf stupade. Utgångspunkten i den suggestiva skissen är den täta dimman och röken från den brinnande staden som sägs ha legat över fältet denna dag. Jfr skildringen i Boken om Vårt Land, ZTS XVII, s. 400 f. Enckell noterar den ödesmättade stämning som framträder, distinkt detaljerad och samtidigt höljd i poetisk clair-obscur. Dikten får sitt artistiska raffinemang genom att målningen inte slutförts (1970, s. 324).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
3 Slagfärdige redo till strid.
4 hillebarder medeltida hugg- och stickvapen.
10 psalmen »Vår Gud är oss en väldig borg!», som ska ha sjungits före slaget vid Lützen (se komm. till »Till de folk, som lida», s. 392).
Bibliografi
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 324; Topelius, Naturens bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII, s. 400 f.
Motiv.
Töcknen vid Lützen.
(Historiemålning.)
Grå morgonskymning. Höstluft. Täta töcken.
I töcknen skymta krigare och hästar,
Pikspetsar,
hillebarder
, slitna fanor
5I taflans bakgrund genomstinga dimman.
|188|Den store konungen har hållit stilla
Vid högra flygeln på sin hvita häst.
Hans blick är lugn, som när man slutat af
Sin räkenskap med menniskor och Gud.
10Och nu har
psalmen
tystnat. Leden skyldra.
Stridshästens hofvar skrapa fältets mull.
Signalen väntas. Fjerran glesna töcknen.
Man ser novembersolens bleka sken
På Lützens qvarnar … Nu!
|288|