Sylvias visa 14
Kommentar
Kommentar
Två manuskript är kända, bägge daterade 23 Okt. 64. Ms2 är en renskrift.
Liksom föregående skrevs denna Sylviavisa för Vårföreningen (se kommentar till föregående), den tonsattes av Gabriel Linsén. – Versen är trokeisk med taktschemat 5–5–3–3–5–2–2–3–3–5 och rimflätningen aaBBaccDDc.
Sylvias visa 14.
(Fågelungen till den äldre Sylvia.)
Vackra siska i den gröna skog,
Du, som nyss så glada toner slog,
Ha vi lof att drilla,
När du tiger stilla?
5När du börjar, tystna vi väl nog.
|149|– La li lu litt!
Qvittra fritt!
Gaf dig Gud en tunga,
Hvarför då ej sjunga?
10Skogens gröna loft är ditt, som mitt.
Primadonna der i toppen nu,
Kunde vi blott sjunga liksom du!
Men det stämmer illa,
Jemt vi oss förvilla;
15En sopran som din har ingen ju.
– La li lu le!
En smul på sned
Skadar inte, bara
Man kan munter vara.
20Så är alltid jag; var du så med!
Vackra siska, ack, hvem lär oss då
Dina glada visor rätt förstå?
Aldrig få vi unga
Lifvets fröjd besjunga,
|192|25Aldrig lyfta vingen mot det blå.
– La li! Jag spår:
När hjertat slår
Och när daggen droppar
Öfver löf och toppar,
30Sjunger du, som jag, om lifvets vår!
1864.