De många boningarna

De många boningarna

Lästext

|190|

Motiv.

De många boningarna.

(lemma startJoh. 14: 2kommentar.)

Natt. Österlandets stjernor tindra klara.

Oliveträden stänka svarta skuggor

På bergets sluttning. Fram ur dunklet träder

En liten skara mantelhöljde män.

5Man kan ej skilja deras anletsdrag,

Men deras skepnader afteckna sig

Tillräckligt tydliga mot stjernehimlen.

En man går främst. Han pekar med sin hand

Mot dessa fästets myriader verldar

10Och säger tröstande till allt, som lider,

Förvissnar, sörjer, längtar, hoppas, dör

På denna jord: »Uti min Faders hus,

Der äro många boningar. Jag går

Att reda eder rum.»

Vid dessa ord

15Fly jordens skuggor som en lemma startremnad förlåtkommentar,

Och tiden droppar som ett sandkorn bort

I det oändliga …

|290|

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Se kommentar till diktsviten »Motiv», s. 555 f.

     

    Dikten utgår från Johannesevangeliets fjortonde kapitel där Jesu avskedstal till lärjungarna återges.

    Punktkommentarer

    vers – textställe – kommentar

    Rubrik Joh. 14: 2 »I min Faders hus äro många boningar; om så icke wore, skulle jag hafwa sagt eder det; jag går bort för att bereda eder rum.» Återges i vers 12–14.

    15 remnad förlåt förhänget som dolde det allra heligaste i templet sägs ha rämnat när Jesus gav upp andan (Mark. 15:38).

    Bibliografi

    Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 325

    Faksimil