Romans
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt.
Dikten var ursprungligen avsedd att, på melodin »Sommarens sista ros», sjungas av Stina i Ett skärgårdsäfventyr (1858; början av andra akten). När Topelius sammanställde sviten Norden för kompositören J. A. Josephson fogade han dikten till »Vårluft» (s. 132). Vasenius noterar att stämningen påminner om »På Roines strand» (s. 141; Vasenius V, s. 110).
Versen är fyrtaktig och trokeisk med balladrim (XaXaXbXb, förutom första strofen AbAbXcXc).
Bibliografi
Vasenius V, s. 110
Romans.
Lonny stod på gröna stranden
Och såg ut mot fjerran blå.
Hafvets våg dog bort i sanden,
Och då sade Lonny så:
5O, hur snart fly lifvets fröjder!
O, hur kort är hjertats vår!
Som en bubbla var min sällhet,
Som en våg mitt lif förgår.
Och då sjöng den blåa vågen,
10Som så klar i sanden dog:
Jag har speglat himlens skönhet,
|160|Jag har lefvat länge nog.
Evighetens fröjd och smärta
Spegla sig i bubblans tår;
15Och du klagar, hulda flicka,
Att din vår så snart förgår!
1858.