v. Dreyses graf
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt. Dikten ingår i kalendern Svea 1871.
Den tyske uppfinnaren och fabrikören Johann Nikolaus von Dreyse (f. 1787) tillverkade det första bakladdade geväret, det s.k. tändnålsgeväret (vers 27–28). Dreyses förödande effektiva vapen användes med framgång av preussiska armén vid slaget i Königgrätz 1866 mellan Preussen och Österrike, och var omskrivet i samtida press. Dreyse dog den 9 december 1867 i Sömmerda, Thüringen.
Första delen är rimmad jambisk pentameter, andra delen orimmad tvåtaktig jambisk vers (kan läsas som nystev).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
25 soldnär soldenär: vapendragare (textstället upptas i SAOB).
26 oberedda som inte berett sig för evigheten.
38 Traupmanns Jean-Baptiste Troppmann (1848–1870), fransk massmördare som avrättades den 19 januari 1870. Fallet uppmärksammades livligt i pressen.
41 tigerglädje falsk glädje; avser hänsynslöst sinnelag (jfr tigerhjärta).
47 Chassepot en s.k. Fusil modèle 1866: den franska motsvarigheten till Dreyses gevär, uppfunnet av Antoine Alphonse Chassepot.
47 mitraljösen äldre benämning på kulspruta.
55–58 Den tid skall komma, [...] I eld förbrännas, Jfr Es. 9:4: »Ty allt krig, med storm och blodig klädnad, skall uppbrännas, och af eld förtärdt varda.»
59–70 När folk ej mera [...] På Herrens berg. Es. 2:4: »[…] då skola de göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar; ty intet folk skall upplyfta svärd emot det andra, och skola nu intet lära mer att örliga.»
61 örlig krig, härnad.
71–78 Då beta lammen [...] Med huggorms häl. Es. 11:6–8: »[6] Ulfvar skola bo tillsamman med lamb, och parder ligga ibland kid; en liten dräng skall tillhopa drifva kalfvar, och unga lejon, och gödeboskap. [7] […] lejon skola äta halm, såsom oxar; [8] Och ett spenabarn skall lust hafva vid en huggorms hål».
79–82 Allt land skall fyllas [...] Betäcka fälten. Es. 11:9: »[…] ty landet är fullt af Herrens kunskap, lika som med hafsens vatten betäckt.»
83–84 Omkring Hans fana / Församlas folken Herren skall »uppresa ett baner ibland Hedningarna, och sammanhämta de fördrefna af Israel, och församla de förskingrade af Juda» (Es. 11:12).
v. Dreyses graf.
Hvem nalkas här den stilla kyrkogården
Vid Sömmerda i Sachsens väna bygd
Och hejdar sina steg vid marmorvården,
Att hvila ut en stund i grafvens skygd?
5Det är en sorgklädd, en förgråten mor,
Hvars ende son förblödde nyss i slaget.
O, hjerta, på ditt skönsta hopp bedraget,
Sök lugnet här, der endast friden bor!
Här gömde någon en utaf de sina,
10Här runno andra tårar före dina.
Gråt ut, gråt ut, allena med din Gud!
Så fridfull susar poppelns höga krona,
Som ville han hvar bitter tår försona
Och öfverrösta hvarje smärtans ljud ...
15– Nej, gråt ej! Gråt ej! Torka tåren af!
För många föllo ren på denna graf.
Här droppa hundratusen mödrars tårar
Som eldregn öfver denna vigda jord,
|110|Dess luft förpestas af tallösa bårar,
20Och sjelfva stenen ropar: mord!
Hvi stirrar du bestört på minnesskriften?
Vet du ej hvem, som sofver här i griften?
Ett ringa redskap blott för staters kif,
En hand, som lånats åt de höges lustar,
25En
soldnär
i den trupp, som satan rustar,
Att brådt förkorta
oberedda
lif:
|139|Här hvilar Dreyse ...
– Dreyse? Hvem var han?
Tändnålsgevärets store upphofsman,
Ej ensam i sin rang bland bödelsknektar,
30Ty mången fuskar i hans yrke än,
Men dock den främste mannadråparen
I mekanikens tidehvarf, som jägtar
Att öfverbjuda sjelfva djefvulen
Och brädda hans pokal med mordets nektar.
35Han »hvilar»! Ja, uti en pöl af blod.
Hans verk ej hvilar. Han får ärestod,
Och samma tid, hvars känslor öfversvalla,
När lagen låter
Traupmanns
hufvud falla,
Den adlar Dreyse, täflar om hans lod
40Och prisar det som manligt hjeltemod,
Hvad himlens englar
tigerglädje
kalla.
– Gå, sorgsna moder! Här finns icke friden.
Ett åskmoln nalkas öfver skogens rand,
Och höstens aftonskyar stå i brand,
45Som en reflex af den mordlystna tiden.
Blod! Mera blod! Till verket, hvarje hand!
Tändnålsgeväret fått sin öfverman,
Och lärlingen sin mästare förhånar.
50Sju i minuten, det går mer ej an;
Finns här ej en, som i sekunden rånar
Myriader lif? – O, hvilket snille han!
Hans ära skulle räknas som nationens ...
Och – seklet kallas civilisationens!
|140||111|Esaias, kap. 2, 9, 11.
55
Den tid skall komma,
När blodig härnad
Och vapenrustning
I eld förbrännas,
60Mot folk sig reser
Och intet
örlig
På jorden lärs.
Då skola svärden
Till plogar smidas,
65Då skola spjuten
Till liar krökas
Och ingen sargas
I jemmerklagan
Och ingen dödas
70På Herrens berg.
Med leoparder,
Då hvila kiden
Med unga panthrar,
75Då leder pilten
De tama lejon,
Och spenbarn leka
Med huggorms häl.
80Af Herrens kunskap,
|141|Som hafvets vågor
Betäcka fälten.
Församlas folken
,
85Och frid skall vara
Hans ärestod.
Sept. 1870.