7. Vågskimmer
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Skog och sjö», s. 454 f.
Inget manuskript är känt.
Den unga flickans innerliga naturgemenskap förekommer ofta i folkdiktningen och de retoriska frågorna till naturen är frekventa i den romantiska konstdikten, konstaterar Pettersson. Hänvändelsen till vågorna finns t.ex. hos Victor Hugo och i Runebergs diktcykel Ett litet öde: »Hvarför suckar bäckens bölja,» (SS II, s. 221; 1952, s. 48 f.). Enckell knyter dikten till »På Roines strand» och identifierar flickan som Katri (1970, s. 238).
Versen är trokeisk-daktylisk med taktschemat 3–4–3–4–4–4–4–4 och rimflätningen AbAbccdd.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
1–2 Hvad är det Roines vågor [...] strand till strand? Pettersson (s. 49) anser att diktens stämningsläge är besläktat med en engelsk visa som i Herders översättning finns i Stimmen der Völker in Liedern (1815, s. 360):
Im säuselnden Winde, am murmelnden Bach
Sass Lila auf Blumen und weinet’ und sprach:
’Was blüht ihr, ihr Blumen? was säuselst du, West?
Was murmelst du, Strom, der mich murmelnd verlässt?’
1 Roines se kommentar till »3. På Roines strand», s. 456.
13 Hongas dal (fi. honka: fura), förmodligen en omskrivning av Hangola, som var förknippat med Greta från Kahra och som för Topelius hade en särskilt skön finsk klang (se dagboken 5/8 1840; Enckell 1970, s. 181 f.).
23 det röda gull I Hangolas dikt, om flickan från Kahra, nämns en ring med »gyllene glans» (ibid.).
Bibliografi
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 181 f., 237 f.; Pettersson, »Bildliga naturmotiv i Topelius lyrik», HLS 27–28 1952, s. 47 ff.;
Skog och sjö.
7. Vågskimmer.
Hviska i dag från strand till strand?
Tusen och tusen frågor
Glittra på fjärdens silfverband.
5Hvarför kysser du så min fot?
Vill du taga, som förr, mig mot?
Väna bölja, uti ditt bad
Vill jag dyka, som förr, så glad.
Sjöng jag ej många gånger
10Här för dig om det djupa haf?
Önskar du flera sånger?
Se, mitt hjerta är fullt deraf!
|187|Mins du källan i
Hongas dal
?
Under henne är klippan kal,
15Och så väller mitt hjertas hopp
Ur en klippa af sorger opp.
Glimmande våg vid stranden,
Älskar du mer det röda gull?original: guld? (källa för ändring: S1870 S1876)
Se, på den venstra handen
|146|20Bär jag en ring, af runor full.
Gyllne krona är tung och kall,
Rikdom leder så brådt till fall;
Men så lätt är
det röda gull
,
När det bärs för en älsklings skull!
25Kunde du, våg, förnimma
Kärleks sorger och kärleks fröjd,
Skulle du, löst i dimma,
Dunsta varm mot den blåa höjd.
Men nu dansar du, lätt och sval,
30Sorglös bort öfver Roines sal.
Vill du byta din lott mot min?
Dansa, lyckliga! Sjunk! Försvinn!