3. Snöstormen
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Nordiska taflor», s. 440 f.
Inget manuskript är känt. Dikten tillkom sannolikt våren 1858.
Muspels söner är i nordisk mytologi världsfördärvets söner, flammande varelser från eldens rike Muspelhem. Enligt myten rämnar himlen då Muspels söner vid Ragnarök rider från Muspelhem mot Nifelhem, isriket i norr. Den vilda framfarten får beteckna stormen i Topelius dikt. F.ö. saknar »Snöstormen» mytologiskt fäste (se Pettersson 1952, s. 16).
Versen är jambisk-anapestisk med taktschemat 4–2–4–2–4–4–2–2–4–1 och rimflätningen aBaBCCDDDB.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
25 Frigga Frigg: Balders mor.
27 Balder solgud.
Nordiska taflor.
3. Snöstormen.
Och Muspels söner, de gå på jagt,
Halloh, halloh,
Till Niffelhem uti köldens trakt,
Halloh, halloh!
5Der flyga dufvor ur nattens nästen,
De fly, de fly emot himlens fästen,
Och jagten ilar
Med stormens pilar
I töckenluft, der ej solen smilar.
10Halloh!
|166|Och frostens dufvor, de hasta fort,
Halloh, halloh!
De fälla fjädrar på tak och port,
Halloh, halloh!
15Med hvita vingar de ned sig huka
Så bomullsfina och silkesmjuka
På skogens lockar
I täta flockar,
Som fjun af silfver, dem ingen plockar.
20Halloh!
Och jagten går ifrån Niffelhem,
Halloh, halloh,
Och pilen träffar, han vet ej hvem,
Halloh, halloh!
25Och
Frigga
skakar de dufvofjädrar,
När hon sin kudde i vinden vädrar,
Och
Balder
målar
Med gyllne strålar
Den röda mahnen af Muspels fålar.
30Halloh!
|130|