Bertel Thorvaldsen
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt. Dikten trycktes i festpublikationen Minnesfest, anordnad af Konstnärsgillet i Helsingfors 1870.
Dikten skrevs till hundraårsminnet av den dansk-isländske skulptören Bertel Thorvaldsens födelse den 19 november 1770 (d. 1844). Konstnärsgillet höll en minnesfest i universitetets solennitetssal, där professor C. G. Estlander talade och Topelius dikt sjöngs av en blandad kör till en melodi av N. Emanuel. – Thorvaldsen var en av Europas främsta bildhuggare, verksam i Rom där han hade stort inflytande i de nordiska och tyska konstnärskolonierna. Motiven hämtade han ofta ur den grekiska mytologin; en av hans berömda marmorskulpturer är ungdomens gudinna Hebe som håller fram en odödlighetsdryck (vers 28–31).
Versen är jambisk-anapestisk. Första strofen är tretaktig och korsrimmad, abab; den andra är tretaktig och orimmad; tredje är tvåtaktig med korsrim, AbAbCdCd (fornisländskt versmått); fjärde har taktschemat 4–4–2–2–2–2–1–2–3–3–3 och rimflätningen aabcbcXXdxd, och femte strofen är tretaktig med rimflätningen ABABCCXX.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Rubrik sekularfest hundraårsfest.
6 Helikons grekisk bergssluttning, gudarnas hemvist.
29 Hebe ungdomens gudinna i grekisk mytologi.
32 Lethes [...] nektar vatten från glömskans flod.
Bibliografi
Finlands Allmänna Tidning 21/11 1870
Bertel Thorvaldsen.
(Kantat vid hans sekularfest, firad af Konstnärsgillet i Helsingfors den 19 November 1870.)
Hvems är den milda röst,
Som ljuder så fjerran från
Långt genom natt och höstoriginal: höst.
Och stridernas fjerran dån?
5Det är odödliga gracer
På Helikons vårliga kullar.
De vira i festlig fägring
Den evigt grönskande lagern
Kring konstnärns strålande panna
10Och sjunga årtusendens hymner:
Ära ske himlarnes konung!
Af Hans kraft har lifvet sin blomma.
Sköld brister
I blodigt slag,original: slag
15Svärd mister
Sin udd en dag.
|144|Makt brytes,
Och glans förgår,
Lust bytes
20I sorgetår.
Men det, som de himmelska makternas val
Har vigt till ett vittne i skuggornas dal,
Det brister ej mer,
Det kan ej förgå,
25Det störtar ej ner,
Det måste bestå
Odödligt …
Lycksaligt leende
Med bägaren Hebe står.
30Åt konstnärn räcker hon
Sin eviga ungdoms vår.
|262|Drick Lethes ljufliga nektar,
Glöm jordens sorger och vinning,
Och lef i den vår, som fläktar
35Kring himmelska väsens tinning!
För nya sekler, som randas,
Din marmor lefver och andas.
Ära ske himlarnes konung!
Af Hans kraft har lifvet sin blomma!