10. Julnatten
Kommentar
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Nordiska taflor», s. 440 f.
Tre manuskript är kända: ms1 är ett utkast daterat Juldagen 1865, ms2 och ms3 är odaterade.
Av ms1 framgår att ursprunget till dikten (vers 15–18) kan knytas till Jesaja, kapitel 11 som förutsäger Kristi ankomst. – Versen är jambisk-anapestisk vers med taktschemat 4–3–4–3–4–3–4–3–2–2–2–2–2–3 och rimflätningen aBaBcDcDeeXexX; första strofen aBaBcDcDeeXexB. De två sista versraderna upprepas.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
33 Långt lin vill han åka eg. om kälkåkning: tävlingslek där den som åkte längst sades få det längsta linet det året.
Nordiska taflor.
10. Julnatten.
Kör:
Nu börjar den snöiga stormen sin färd
Kring dalar och fjäll uti norden,
Och brasan, hon fladdrar i flammande härd,
Och ljusen, de brinna på borden.
5Ty julen är kommen, den älskade gäst,
Han kom ifrån himmelen neder;
Den fattige reder sin stuga till fest
Och halmen på tiljorna breder.
Guldlockiga små
10Så väntande stå,
Och klockorna ringa,
Och bjellrorna gå.
O, juletid!
O, barndomsfrid uti norden!
Stjerngossar:
15a) Vi sutto i mörkret, förtyngde af qval,
Vi suckade sorgsna och tunga:
När låter du, Herre, i skuggornas dal
Ditt anletes herrlighet ljunga?
b) Och Herren, han sände sin eviga skatt,
20Han sände oss hoppet i nöden;
Ty ljuset är födt i den mörkaste natt,
Och lifvet har uppstått ur döden.
|173|c) Vi sågo det gry
I Bethlehems sky,
25Vi tända vår stjerna
För städer och by.
O, juletid!
O, barndomsfrid uti norden!
Kör:
Nu bygger den frostiga vinter sin bro
30På sjöarnas blånande vatten.
Den frustande fåle med klingande sko,
|136|Han ilar till kyrkan i natten.
Och ungmön, hon rodnar vid färden,
35Och stormarna hvina vid himmelens bryn,
Och isarna braka på fjärden.
Men strålande skön
I psalmer och bön
Står kyrkan derborta
40På kullen vid sjön.
O, juletid!
O, barndomsfrid uti norden!