En moders dröm
Kommentar
Kommentar
Ett manuskript är känt, med två dateringar: Majniemi i Sept. och Hfors 6 Nov.
Den unga, drömmande modern är Kristina av Holstein-Gottorp (vers 58–59), gift med Karl XI och mor till Gustaf II Adolf som stupade under slaget vid Lützen den 6 november 1632 (jfr vers 29–40). Av ms framgår att dikten var avsedd att tonsättas av den svenske kompositören Adolf Fredrik Lindblad.
Versen är jambisk med ett prosastycke. Stroferna 5, 6, 8 och 10 är orimmade och har taktschemat 4–4–3–4, de övriga är tretaktiga (sista strofen 3–3–3–2) med balladrim aXax.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
41 Salige äro de, [...] himmelriket till. Matt. 5:10: »Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.»
En moders dröm.
Den klara solen ser
Så sommarvarm på rutan.
Vid lilla vaggan ler
En ung och lycklig mor.
5Ej finns på lifvets blad
Af strider och bekymmer
En tafla, mera glad
Af kärlek och af frid.
|163|Det är en liten pilt,
10Röd kind och ljusa lockar.
Han slumrar der så mildt
Vid unga moderns sång.
Så jemn är urets knäpp;
Med lyckan i sitt hjerta
15Och sången på sin läpp,
Nu somnar äfven hon.
Då döljer solen sig i moln,
En skugga öfver rummet far.
Från obekanta verldar
20Nedstiger tyst en dunkel dröm.
Den stilla kammarn vidgas ut.
Der är ett svart, förhärjadt fält,
Och stridens härar tumla,
Som hafvets vågor, öfver det.
|214|25Fly, moder! Dröj ej här!
Ve, vaggan är försvunnen!
Dess hvita täcke är
Som snö på kämpars graf.
En ryttarskara rider fort;
30Der ljunga blixtar öfverallt.
Okänd från hästen dignar
Den bäste riddarn i sitt blod.
Hvar är du, ljufva vän,
Mitt barn, mitt hjertas älskling?
35Jag ser dig icke än,
Ty öfverallt är natt!
Nu ser jag dig. Hur blek, hur skön,
Med genomskjutet hjeltebröst!
|164|Och folkens böner stiga
40Välsignande omkring din graf:
egen vinning strida icke de. För egen ära gjuts ej deras blod. För Guds, den
Högstes, pris, för menskors frid och verldens ljus de segrande i marken dö.
Och slägte efter slägte lofvar Gud för deras sköna hjeltedöd.
45Den unga modern brådt
Ur lätta slummern spritter.
Der sofver ljuft och godt
Rödblommig liten pilt.
Än darrande, och dock
50Lycksaligt glad, hon kysser
|215|I tårar barnets lock;
Der är ej blod på den!
Och solen åter ler
Så sommarvarm på rutan.
55Den lille pilten ser
Med blåa ögon upp ...
Hvem är du, unga mor?
– Christina utaf Holstein.
Och pilten, som vardt stor?
60– Gustaf Adolf.
1867.