Gossen vid tjärdalen
Kommentar
Kommentar
Ett odaterat manuskript är känt.
Dikten erinrar om balladen »Erlkönig» (1782) av Goethe, tonsatt av Franz Schubert, och E. G. Geijers »Den lille kolargossen» (1814).
Versen är jambisk-anapestisk med taktschemat 4–3–4–4–3–2–2–2–2–2–2 och rimflätningen aBaaBCdCdee.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
17–18 Och månen hängde / På granens gren, Samma bild i »Vinterqväll», s. 284, vers 5. Topelius uppger att bilden är hämtad från »den finska runan» (HT 6/10 1858).
Gossen vid tjärdalen.
Tre nätter vakade fader min
Vid dalen i öde skogen.
– Nu, kära gosse, lägg det på sinn:
En stund jag slumrar på mossen in;
5Så mins, att du vakar trogen!
– Sof godt på mossen,
Min fader kär!
Nog vakar gossen
Till morgon här.
10Lita på mig!
Jag vakar för dig.
Min fader sof på sin tufva godt,
När dalen rök uti natten,
Och skogen stod som ett jätteslott
15Med höga torn vid hans örongott;
Lätt susade forsens vatten.
På granens gren,
Och sjön förlängde
20Hans gula sken.
Lita på mig!
Jag vakar för dig.
Då föll ett flor öfver granens stam,
Som glänsande silfverdimma.
25Der trädde något ur skuggan fram:
|212|En hvit, en leende flicka samm
På månens drömmande strimma.
Hon stod mig nära
På ljungens bädd:
30– Min gosse kära,
Var icke rädd!
Lita på mig!
Jag vakar för dig.
|162|Hon fyllde handen med snöhvitt stoft
35Från rönnens fagraste blomma,
Hon strödde vällukt i skogens loft;
Jag såg en drifva af blomsterdoft
Och kände ögonen skumma.
– Hur är min gosse
40Så trött, så trött?
Sof på din mosse,
Sof sött, sof sött!
Lita på mig!
Jag vakar för dig.
45Just när de ljufliga ord hon sagt,
Jag hörde fader min banna:
Upp, lata gosse! Är det din vakt?
Se, solen stiger i morgonprakt,
Och elden hotar att stanna. –
50Nattdimman flydde,
Men än ett sus
Mig skämtsamt brydde
I forsens brus:
Lita på mig!
55Jag vakar för dig.
1865.