Midsommarnatt

Lästext

|184|

Motiv.

Midsommarnatt.

(Landskap.)

Så ofta måladt, aldrig återgifvet!

Ej natt, ej dag, ej stjernor, sol och måne,

Och dock ett landskap i förklaradt ljus.

I söder himlen klar, i norr en molnvägg.

5En höjd, en slätt, en flod, en kyrkas torn,

En gård, en lada och en häst på bete,

Allt ensligt, enkelt, vanligt – hvarför ej?

Det obeskrifliga, som flyr för penseln,

Är dagens krona öfver nattens panna.

10Allt hvilar, strålar. Hvadan kommer ljuset?

|285|

Dess källa flödar och kan icke skönjas.

Det kommer ej från höjden, ej från dalen,

Det lyser öfverallt. Det är ursprungligt,

I luften, slätten, floden, byggnaden;

15Det går från föremålen sjelfva ut,

Det är hvart skapadt tings fördolda själ,

Som andas ut i nordens sommarnatt

Sin gömda längtan och sitt tysta hopp.

Gå, mästare, som väljer dina dagrar

20Och omsorgsfullt fördelar skuggans mått,

Gå, gif oss, om du kan, naturens själ,

En dagklar natt, ett landskap utan skugga!

 

 

    Kommentar

    Kommentar

    Se kommentar till diktsviten »Motiv», s. 555 f.

     

    Enckell noterar att dikten »med sitt landskap badande i ljus och skugga» uppvisar element som brukar kallas topelianska: ett svävande, lyriskt-romantiskt bildspråk som karakteriserar t.ex. Sylviavisorna. »Midsommarnatt» är uppbyggd av realistiskt observerade detaljer och ett flödande ljus som tycks utstråla från föremålen (1970, s. 320). Landskapsbilden kontrasterar mot föregående, »Vinterqväll».

    Den nordiska midsommarnatten och dess magiska ljus behandlar Topelius bl.a. i artiklarna »Midsommarnätterna» (HT 10/6 1846) och »Midsommarklarheten i Norden» (HT 28/6 1854). En annan dikt med titeln »Midsommarnatt» ingår i sviten Skog och sjö i Nya blad (d. a., s. 142 f.).

    Bibliografi

    Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 320

    Faksimil