Gåtor
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt. Första strofen är en omskrivning av den inledande strofen i »Aminas sång till Maria» (1841), publicerad i Ljungblommor I (1845), se punktkommentar nedan, samt kommentar ZTS I, s. 332 f.
Enckell drar en parallell till »Aftonstjernan» (s. 120 ff.) från samma år och konstaterar att båda beskriver den harmoni och upplevelse av gudomlig närvaro som endast barnet kan erfara (1970, s. 248 ff.).
Versen är jambisk med taktschemat 5–5–5–5–5–5–3–2–6 och rimflätningen AbAbCCXdd.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
1–9 Vet du den bok, [...] sitt ljusbekrönta namn? Jfr första strofen i »Aminas sång till Maria» (ZTS I, s. 25):
Jag vet en bok, der hvarje sida prålar
I evig glans, af inga sekler tärd;
Der hvarje rad lik silfver återstrålar
Och hvarje bokstaf är för sig en verld.
Der bladdrar ingen hand i blåa bladen,
Men uppenbara stå dock alla orden
Och läslig är den silfverblanka raden,
Fast ingen skrift den liknar uppå jorden.
14 Hvi varför.
Bibliografi
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 249 f.
Gåtor.
Och nattens mörker låter upp för dig;
Der hvarje rad en allmaktstanke speglar
Och hvarje bokstaf är en verld för sig?
5Förstår du de osägligt sköna orden,
Fast ingen skrift de likna här på jorden?
Vet du den hand, som ristat
I nattens famn,
Liksom i dagens sol, sitt ljusbekrönta namn?
10Om du det vet, säg hvarför ögats sinne
Är skapadt af så underbar kristall,
Att jordens bilder måste dö derinne,
För att i det en himmel födas skall!
15Hvar dag vid stränderna af evigheten,
Att hon sin rot och krona
Ej mera ser,
När hon till stoftets verld sitt öga fäller ner?
Om du är blind, säg hur ett barn förnimmer
20Gud öfver allt, det hela uti allt:
Ett ljus i morgonrodnans brutna skimmer,
En tanke i hvar skiftande gestalt?
Hvi står det, som är doldt för högsta snille,
Så enkelt välbekant för denne lille?
25Hvi är all jordens vishet
En spillra blott
Af hvad en oskuldsblick så längesen förstått?
1870.
|168|