Pio Nono
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt. Dikten trycktes i kalendern Axet 1867 med samlingens föregående dikt, »Giuseppe Garibaldi», under den gemensamma titeln »Rom i November 1867».
Pius IX (Pio Nono), Giovanni Maria Mastai-Ferretti (1792–1878), innehade påveämbetet 1846–1878. Till en början förde han en liberal politik men intog snart en ärkereaktionär hållning: han vägrade att delta i den italienska frihetskampen, gick jesuiternas ärenden och stärkte påveämbetet. Han omorganiserade Kyrkostaten genom att införa Consulta di Stato, ett råd som kunde stifta lagar efter att påven godkänt dem, och antog en s.k. encyklika som förbjöd sammanslutningar som han ansåg hota ordningen och påvens suveränitet (jfr vers 15–16). Topelius liknade senare påven vid antikrist efter att denne 1870 proklamerat påvens ofelbarhet (»Anteckningar ur det fördolda lifvet»; Forsgård 1998, s. 41 f.). Ofördragsamhet mot katolicismen uttrycker Topelius också i andra dikter, t.ex. »Giuseppe Garibaldi» (s. 106) och »Maria» (s. 330 ff.).
Versen är fyrtaktig trokeisk vers med rimflätningen AbAbcDDc.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
33 Ingen syndafri Maria, Pius IX fastställde dogmen om Marias obefläckade avlelse 1854 (Ineffabilis Deus), vilket enligt katolsk uppfattning gjorde henne fri från arvssynden.
38 non possumus! (lat.) vi kan det inte; uttryck för påvemaktens ovillighet att ge efter för krav som anses strida mot den katolska läran, ofta använt av Pius IX.
39 pulvis, humus! (lat.) stoft, jord.
72 Verldens siste påfve, du! Uttrycker en för tiden allmänt utbredd uppfattning att påvedömet med Pius IX:s otidsenliga reformer gick mot sin egen undergång.
Bibliografi
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 292; Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 41 f.
Pio Nono.
Icke utaf denna verlden
Är mitt rike, Herren sagt,
Icke grundadt uppå svärden,
Icke byggdt på menskomakt.
5Utan värn för verldens hot,
Fattig, skygg, som lamm och dufva,
Menskans son ej ägt en tufva,
Att sitt hufvud luta mot.
Men du, herde för hans hjordar,
10Håller spira, sköld och spjut;
Med ditt svärd du dig omgjordar,
Gjuter blod i strömmar ut.
Purpurklädd, i kunglig prakt,
I Hans namn, som frid förkunnar,
15Med kanoners hednamunnar
Värnar du ditt rikes makt.
Tjenar du i alla öden
Segerfursten, hvars banér
Bundit helvetet och döden,
20Hvi är Han din sköld ej mer?
Är ej Hans den vida jord?
Är du för Hans lära tolken,
Hvi tillsluter du för folken
Boken med Hans helga ord?
|136||108|25Blinde, vill du döda Anden,
Den odödlige? Välan,
Han står upp, han sliter banden,
Och din thron förkrossar han.
Hör du icke Ordets storm
30Högre än gevärens knallar
Brusa fram mot dina vallar
Och förvandla tidens form?
Intet helgon från i går,
35Intet uddlöst bann skall fria
Denna thron, hvars timma slår.
När på tidernas: gif akt!
Stolt du svarar:
non possumus!språk: latin
Svarar Anden:
pulvis, humus!språk: latin
40Stoft och aska är din makt.
Jag är Gud, och ingen annan,
Säger Herren. För Hans ord
Böjer den förmätne pannan,
Och de stolte varda jord.
45Han har sprängt ditt fästes port,
Och dig återstår, när alla
Dina herravälden falla,
Intet mer, än falla stort.
Du, den siste hierarken
50Med en verld till fotapall,
Se, när vida skälfver marken
Af ditt oerhörda fall,
Herren kallat dig att, klar
Som den röda aftonstrimman,
|137|55Vittna än i nedgångstimman
Mäktig om den dag, som var!
Der, förlorad och förgråten
Bland ruinerna, du ser
|109|Remna öfverallt förlåten,
60Dig kan ingen hata mer.
Vördnadsfull, med omvänd glaf,
Tidens storm, o menska, plockar
Mildt från dina hvita lockar
Guds, den Högstes, krona af.
65O, att du förstode tidens
Andekamp för klarnad Gud,
Att din krona vore fridens,
Kärlekens apostlabud,
Att för ljus och frihet nu
70Signande din hand du hölle,
O, hur stor och ädel fölle,
1867.