|200|

Mitt hjertas kung.

Gif mig en gosse, smärt och lång,

Liksom en gran i skogen,

Med hurtigt skick och manlig gång

|154|

Och öppen blick och trogen.

5Men gif mig ej

Ett konterfej

Af mjölk och bär,

Kokett och kär.

Gif mig en gosse, smärt och lång,

10Med hurtigt skick och manlig gång.

En arm af jern och mod i bröst,

En fri och solklar panna

Och eld i blod och klang i röst;

En sådan är den sanna.

15Men för en vek,

En feg, en blek

Med vax i barm

Blir jag ej varm.

Nej, arm af jern och mod i bröst

20Och eld i blod och klang i röst!

Med högt af vrede purprad kind

Skall han mot våldet strida,

Men ljuflig som en sommarvind

Hugsvala dem, som lida.

|201|

25En krokig rygg,

Som silar mygg,

En kall, en snål

Jag aldrig tål.

Han strida skall med purprad kind

30Och svalka som en sommarvind.

Ljus skall han älska. Der han går,

Skall ingen falskhet svika.

En verld skall dagas i hans spår

Och hvarje skugga vika.

35Men en förläst,

Förryckt och snäst,

Om än så lärd,

Är mig ej värd.

|155|

Ljus skall han älska. Der han går,

40En verld skall dagas i hans spår.

Den, som begär min fria hand,

Skall frukta ingen fara,

Skall blöda gladt för folk och land

Och sig och mig försvara.

45Ett hjeltemod

Af drufvans blod

Vid glaset blott

Är mig för smått.

Den, som begär min fria hand,

50Skall blöda gladt för folk och land.

När skall jag dig, mitt hjertas kung,

I vida verlden finna,

Så stor, så stolt, så stark, så ung,

Så värd att hjertan vinna?

55För flärd och skal

|202|

Är ej mitt val.

O, hjerta, göm

Din unga dröm!

När finner jag mitt hjertas kung,

60Så stor, så stolt, så stark, så ung!

1864.