Veteranen från Aura
Kommentar
Kommentar
Ett odaterat manuskript är känt. Dikten publicerades som separattryck och avtrycktes i Helsingfors Dagblad, Helsingfors Tidningar och Åbo Underrättelser i december 1863.
Fredrik Wilhelm Pipping (1783–1868) från Åbo var professor i lärdomshistoria, universitetsbibliotekarie och universitetets rektor under Topelius studietid. Han återupprättade biblioteket efter Åbo brand (jfr vers 29–32), gav ut den första katalogen över böcker tryckta i Finland och grundade universitetets Fennica-samling.
Pipping uppvaktades på sin 80-årsdag i sitt hem av universitetets anställda och lantdagsmän. Topelius verser sjöngs av en dubbelkvartett studentsångare.
Versen är jambisk, fyrtaktig och korsrimmad AbAbCdCd. Ordvalet och anslaget påminner om dikten till A. I. Arwidsson, också han en representant både för den äldre epoken med centrum i Åbo, och för den nyare kring Helsingfors universitet.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Titel Veteranen I samband med 80-årsdagen benämndes Pipping i tidningarna som universitetets veteran. Topelius dikttitel tillkom senare.
1 Auras metonymiskt för Åbo; Aura å flyter genom staden.
19–20 Han hört Porthan [...] Han hört Franzén H. G. Porthan var professor i vältalighet och F. M. Franzén i lärdomshistoria under Pippings studietid vid akademin i Åbo.
21–24 När yngre tider togo miste [...] Hvar finska häfdens fader sof. När Finska litteratursällskapet 1853 tog initiativ till en minnessten för Porthan uppdagades att ingen tycktes veta var hans grav låg. Senare meddelas att »gamla personer» uppgett att Porthan var begravd mittemot ingången till f.d. Akademihuset (HT 25/4 1854). Jfr ÅU 26/11 1861.
31–32 Sett tankens Fenix [...] ur askan opp. Enligt grekisk mytologi förbränner fågeln Fenix sig själv men återuppstår ur askan.
37 lustrers lustrum: femårsperiod.
Fotnot Melodi: »Ren uppå tidens mörka vågor». Avser »Nationalmarsch» av Gustaf Idestam (f. Idman) med de inledande orden »Ännu på tidens mörka vågor». År 1858 hade Topelius skrivit en dikt till samma melodi till minne av Johan Jacob Tengström, också han en representant både för akademin i Åbo och för universitetet i Helsingfors (se ZTS I, s. 245, komm. s. 492).
Bibliografi
Laine, »Pipping, Fredrik Wilhelm», BLF 2; Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning 1/11 1853, s. 29 f.
(Till Dr F. W. Pipping på hans 80:de födelsedag den 14 Decemberoriginal: Deecmber 1863.)
O
Auras
minne! Morgontimma,
Ur hvilken Finlands dag uppgick!
Förgångna sol, hvars aftonstrimma
Nu glänser i den gamles blick!
5Åt dig den nya tiden bringar
I dag sin trogna hyllningsgärd,
Varm, som den gamla sången klingar,*)
Melodi: »Ren uppå tidens mörka vågor».
Högtidlig, som en efterverld.
Din siste kämpe, silfverhårig,
10En patriark från fordna dar,
Står älskad, vördad, åttiårig
Som ombud för din ära qvar.
Han täljde den för nya slägten:
De sett hans hjessa hvitna här;
15Men med sin rot i morgonväkten,
Han vittne om dess ljusning bär.
I fäders visdom vuxen nära
Vid allt, som var vår stolthet då,
20Han hört Franzén
sin lyra slå.
|84|Om bäddarne i dödens hof,**)När Porthans graf efterletades.
Då var det han, som ensam visste
Hvar finska häfdens fader sof.
|68|25Årtusens snillen, de förgångna
Och dock odödligt unga, som,
I foliantens permar fångna,
Gå ut att skapa verlden om,
Med dem han lefvat, vuxit samman,
30På dem han byggt sin fröjd, sitt hopp;
Sett honom stå ur askan opp.
Än främst i lärdomens katheder
Och än vid landets domarbord,
35Hans lif var forskningens, hans heder
Att stå för rätt och mannaord.
I sexton
lustrers
mödor grånad,
Han lefvat för att skåda blid
Sin ungdoms fagra blomstermånad
40Bli Finlands ljusa skördetid.
Du man från fordom! Man af ära!
Du vittne än från Auras strand!
I dag en helsning vi dig bära
Ifrån ett nyfödt fosterland.
45Var vittne, du, som såg det gamla,
Till ljusets segrar i vår bygd,
Och när vi än i villor famla,
Så lär oss du en forntids dygd!
|85|Hvad än du skådar nytt, förvandladt
50Och annorlunda, än det var;
Ett är som förr: hvad redligt handladt,
Hvad manligt stridt, vår hyllning har.
Och, liksom förr, vi redobogna
Kring grånad vishet samlas än,
55Att bringa dig vår tack, den trogna,
Och fosterlandets tack med den.
Skänk än ditt råd, så ofta gifvet!
Välsigne Gud din ålders qväll
|69|Och allt hvad du har kärt i lifvet
60Och allt, som gör din afton säll.
Han låte uti tiders tider
Din möda gro för folk och land
Och lede dina steg omsider
Till friden bortom lifvets strand.