Öfverste Fabviers Adjutant
Kommentar
Kommentar
Inget manuskript är känt. Dikten skrevs för Svea. Folk-kalender för 1869 (Sthlm).
Dikten handlar om frihetskämpen August Maximilian Myhrberg (1797–1867), född i Brahestad, uppvuxen i Uleåborg. Våren 1825 anslöt han sig i Marseille tillsammans med andra frivilliga (filhellener) till överste Charles Nicolas Fabviers kår som i augusti seglade till grekernas huvudort Nauplion för att delta i frihetskriget. Han sårades upprepade gånger och utmärkte sig för stor tapperhet mot de turkiska trupperna. I september 1827 utsågs Myhrberg till Fabviers adjutant. Han deltog senare i det polska upproret mot den ryska överheten 1830–1831. Från 1850-talet var han bosatt i Stockholm där han dog den 31 mars 1867.
Myhrberg blev beundrad och mytomspunnen under sin levnad. Topelius sammanträffade med honom 1852 hos professor Immanuel Ilmoni där Myhrberg, efter en del lirkande, berättade om strapatserna i Grekland; »Långt in på natten lyssnade vi hänryckta till dessa sagolika tilldragelser från en förgången hjältestrid.»(1922, s. 215) Vid detta tillfälle hade Myhrberg särskilt uppehållit sig vid turkarnas belägring av Akropolis (Bruun 1963, s. 161).
Topelius dikt skildrar Fabviers anfall mot Akropolis den 13 december 1826. Under hösten hade turkiska förband under Mustafa Reşid Paschas ledning intagit Athen, och de hårt trängda grekiska och filhellenska trupperna hade dragit sig upp mot Akropolis (jfr vers 19–22). Fabviers styrkor kom då till undsättning i ett väl koordinerat anfall där av hans män endast sex dog och fjorton skadades (jfr vers 111). Myhrberg deltog i själva verket inte i denna expedition, han var då sårad (Bruun 1863, s. 157). Topelius berättar om Myhrberg också i »Gossen från Brahestad» i Läsning för barn 3 (1867).
Dikten är en ballad: jambisk med taktschemat 4–3–4–3 och rimmet xaxa (s.k. Chevy chase-strof).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Titel Öfverste Fabviers Adjutant. Myhrberg var Fabviers adjutant från september 1827, således inte vid nämnda slag vid Akropolis (jfr vers 70, 117).
4 Pallas Athene (grek.) krigsgudinna.
5–6 Det gamla Hellas, [...] Slet nu sin boja af; Hellas, samlingsnamn för de grekiska stadsstaterna, var sedan 1453 en del av det Osmanska riket. Frihetskriget bröt ut 1821.
10 Lethe glömskans flod.
11 Herakles’ arm strypt ormarna, Enligt myten ströp den nyfödde Herakles två ormar i vaggan.
15 Europa teg, De kristna stormakterna gav inget stöd åt grekerna.
16 Missolonghi föll Den grekiska frihetsrörelsens starkaste fäste föll i april 1826.
17–20 Och än engång förmörkades [...] barbarens häst / Förtrampade Athén. Syftar på slaget om Athen 480 f. Kr. då Xerxes intog staden och Akropolis förstördes. Den persiska hären var så stor att solen sägs ha förmörkats av deras pilar.
23 Griziotti grekisk kapten och anförare.
24 palikar militär i grekiska frihetskriget.
29 Cekrops’ klippa Akropolis; enligt myten grundade urkonungen Kekrops Athen, vid tiden en liten stad på Akropolis nordsluttning.
30 Moslims muslimernas; ordformen enligt SAOB belagd 1794–1868.
32 Febus’ latiniserad form av Apollons binamn Foibos.
33–36 Då till Egina smög en natt [...] ha ej mera krut!» Enligt rykten var det Myhrberg som forcerade fiendelinjen och förde budet till Fabvier om att trupperna på Akropolis behövde mera krut (Bruun 1866, s. 145).
37 Methana Fabvier hade sitt högkvarter på ön Egina.
47–50 Från Joniens skär, [...] Och kulna nordens snö; Många frivilliga från andra länder deltog i grekernas frihetskamp.
58 Munychia höjd i Piræus.
71–72 En högrest son af polens snö, / Om ryktet sade sannt. Jfr Topelius 1922, s. 216.
95 Kronions blå Olymp kroniden Zeus’ gudasäte på berget Olympos i Thessalien.
128 Dog glömd vid öde pol ... Myhrberg var tvärtom känd och uppmärksammad under sina sista år i Stockholm. Han begravdes med statliga hedersbetygelser.
Bibliografi
Bruun, »August Maximilian Myhrberg. Legend och verklighet», HLS 38 1963 s. 157–168 och »Myhrberg i Grekland», HLS 41 1966, s. 144 ff.; Enckell i Topelius 120 dikter 1970, s. 220–225; Finlands Allmänna Tidning 12/9 1826; Jägerskiöld, »A Maximilian Myhrberg», SBL; Tarkiainen, »Myhrberg, August Maximilian», BLF 2; ZT–Albert Bonnier 8/10 1868, Brev, ZTS XX:1; Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 215 f.; Vasenius VI, s. 185, 279; jfr Wacklin, Hundrade minnen från Österbotten 1919 [orig. 1845], s. 430–435
Det var engång för längesen
En mörk decembernatt:
Stridsrustad i Olympens moln
5
Det gamla Hellas, ungt på nytt,
Slet nu sin boja af;
|60|Dess ära stod förklarad upp
Ur tusenårig graf.
Dess namn, så länge höljdt med skymf,
10Steg stolt ur
Lethe
än:
Men hårdt förblödde den.
Nyss fanns en sköld, som Hellas’ mod
I faran uppehöll:
15Den klöfs i tu;
Europa teg,
Och
Missolonghi föll
!
Af pilar solens sken,
Och än engång barbarens häst
20Förtrampade Athén.
Blott i Akropolis till sist
En trotsig trupp stod qvar,
Och
Griziotti
var dess chef,
En solbränd
palikar
.
|75|25På denna punkt berodde allt:
Död – frihet – seger – sorg!
Europas spända blick var fäst
På denna minnets borg.
Mot
Cekrops’ klippa
tycktes dock
30All
Moslims
makt för svag:
Dess rot stod djupt i Hades’ natt,
Dess topp i
Febus’
dag.
Ett bud ur borgen ut:
35»Vi kämpa gladt till sista man,
Men ha ej mera krut!»
|61|I bugten vid
Methana
låg
Den tappre Fabvier,
Och budet kom: »Akropolis
40Kan räddas blott af er.»
Han vexlade en hastig blick
Allt med sin närmste man:
»Välan, vi bryta upp, och ni
För främsta ledet an.»
45Sexhundrafemti voro de,
Som stodo der på strand:
Från Frankers ädla land;
Från Englands töcken, Spaniens glöd
50Och kulna nordens snö;
Dock alla lika redo att
För Hellas’ frihet dö.
|76|Sexhundrafemti voro de
Der vid Methanas våg;
55En här af tiotusen man
Rundtkring Athén man såg.
Det var en mörk decembernatt,
Då vid
Munychia
Den ädle Fabviers skara steg
60I land på Attika.
Tätt, man vid man, förutan ljud
De ryckte stilla ut.
Från chefen till den siste, bar
Hvar man en påse krut.
65Och främst i spetsen red en trupp
Af fyrtio till häst,
|62|De tappraste bland tappre der
Vid denna dödens fest.
Och bland de främste allrafrämst
70Red Fabviers adjutant,
Om ryktet sade sannt.
Men rundtom klippans fot en rad
Af mörka skansar bjöd
75Åt hvarje ryttare en graf,
Åt hvarje kämpe död.
Här låg den sluge Redschid gömd,
Som panthern i sin bur,
Och kärnan utaf Moslims makt
80I natten låg på lur.
|77|Och månen sken på Parthenons
Halfbrutna pelarrad
Och såg så sällsamt dyster ned
På Cekrops’ hvita stad.
85Men osedt kom till närmsta skans
De kristnes främsta led;
Der sof en skäggig Albanes:
Han höggs i blinken ned.
Och nu vardt larm, nu hvimlade
90I hvarje skans en här,
I hvarje graf en bataljon,
Vid hvarje sten gevär.
Nu blixt på blixt bröt ut med brak
Ur svarta vallars sköt,
95Och Zeus
Kronions blå Olymp
Sitt svar i åskor röt.
|63|Der spydde tusen eldgap ut
Sin skur af jern och bly,
Och hvart man såg, var sabelhugg
100Och rök och vapengny.
Men omotståndlig trängde fram
De kristnes djerfva skar’,
Och nattens dunkel deras sköld
Mot nattens dödar var.
105Den tappre Griziotti föll
Med hast ur borgen ut:
Nu blixtrade hans eld också,
Nu hade han fått krut!
|78|Upp lät Athenes borg sin port
110För Fabviers tappre män;
Sex af dem hade re’n förblödt,
Och fjorton blödde än.
Men räddadt var Akropolis,
Och räddadt Hellas’ hopp;
115Den sol, som sjönk i kedjor ned,
Stod fri med seger opp.
Då sägs, att åt sin adjutant
Har Fabvier räckt sin hand
Och sett i morgonrodnans prakt
120Mot horizontens rand.
Två ädla örnar flögo der
Mot Zeus Kronions borg:
En dök ur söderns ljus, och en
Ur nordens natt och sorg.
125En flög i morgonrodnans glans,
Beglänst af ryktets sol;
Den andra, – ack, den ädlaste!