Marsch för Helsingfors Frivilliga Brandkorps
Kommentaari
Kommentar
En renskrift är känd, daterad 6 Jan. 1866. Dikten framfördes på Frivilliga brandkorpsens årsfest i Kajsaniemiparken den 2 september 1866, där den sjöngs till en tonsättning av Karl Collan. Dikten publicerades som separattryck och avtrycktes i Hufvudstadsbladet 4/9 1866.
Under september och oktober 1864 inträffade fyra eldsvådor i Helsingfors, alla i närheten av den gård där familjen Topelius bodde. I egenskap av medlem av den på våren bildade frivilliga brandkårens bärgningsdivision deltog Topelius i släckningsarbetet. I det polemiska kåseriet »Om Ingens grufliga grasserande i Helsingfors» (HT 7/10 1864) riktar han kritik mot polisens underlåtenhet att gå till botten med brändernas uppkomst (även 10/10, 13/10 och 25/10 1864).
Första strofen har jambisk-anapestisk vers, taktschemat 4–3–4–3–4–3–4–3 och rimflätningen aBaBcDcD, stroferna 2, 4 och 5 har jambisk-anapestisk vers med taktschemat 2–2–4–2–2–4 och rimflätningen aaabbb och strof tre är trokéisk med taktschemat 5–5–2–2–5–5–5–4-5 och rimflätningen AAAABCCCB.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
7 skygd skydd, hägn.
20 fragga fradga.
Bibliografi
Helsingfors Tidningar 7/10 1864; Hufvudstadsbladet 3/9 1866; Topelius, Finlands krönika 1860–1878 2004, s. 128 f.; Vasenius IV, s. 173, 258, 271
Marsch
för Helsingfors Frivilliga Brandkorps.
Hvem kallar oss ut från vår nattliga bädd?
Hör, klockorna ringa i tornet!
I flammande purpur är himmelen klädd,
Och väktaren blåser i hornet.
5En ovän har gästat vår fredliga bygd,
Han nalkas med fladdrande fana,
Han plundrar vår gård, och han röfvar vårt
skygd
;
Hvem hejdar hans trotsiga bana?
Kom, raska förbund,
10I farornas stund,
Kom, slut dina led kring flammornas rund!
Kom, mäktig och djerf,
Till manliga värf!
Bort, härjande våld! Bort, falska förderf!
15Hör kommandoropet! Hitåt, gossar!
Här i eld och rök vår ovän frossar.
Lågen blossar,
Nöden krossar ...
Fram, vårt glada batteri; hurra!
20Ös ett haf af kalla vågors
fragga
!
Högt mot röda lågor fram, vår flagga!
Enkans skärf och barnets vagga
Värna vi med ädelt mod; hurra!
|21|Nu segern är vår,
25Och tacksam en tår,
Han droppar som guld på vårt sotiga hår.
Och rodnande skön,
Den rosiga mön,
Hon kysser de svedda mustacher till lön.
30Vi slöto förbund
I farornas stund;
|20|Hvar ärlig kamrat är vår vän och vår kund.
Så räckom vår hand
Till vänskapens band!
35Hurra för vår chef! Hurra för vårt land!
1866.