5. Vattenspegeln
Kommentaari
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Skog och sjö», s. 454 f.
Inget manuskript är känt.
Maliniemi noterar att dikten påminner om C. M. Bellmans vaggvisa »Lilla Charles, sof sött i frid» (1787), som också kan spåras i flera visor i Läsning för barn. Likheter skönjs både i rytm och motiv: den vemodiga förgängelsemetaforen i slutstrofen där barndomens spegelbild krossas återgår på Bellmans visa, se nedan. Roddarmetaforiken återkommer ofta i Topelius barnvisor (1962, s. 117 f.; 1970, s. 236 f.).
Versen är trokeisk med taktschemat 4–3–4–3–4–4–3–3 och rimflätningen aBaBccDD.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
17–24 Mellan himlens sky, [...] Spegelns silfveryta!
Jfr andra strofen och början av den tredje i nämnda visa av Bellman:
En gång, där en källa flöt
Förbi en skyl i rågen,
Stod en liten gosse söt
Och spegla sig i vågen.
Bäst sin bild han såg så skön
Uti böljan, klar och grön,
Straxt han inte såg´en.
Så är det med vår lifstid fatt,
Och så försvinna åren:
[…]
Bibliografi
Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 236 f.; Maliniemi, »En motivkrets i Topelius’ vaggvisor», HLS 7 1962, s. 117 f., 128 f.;
Skog och sjö.
5. Vattenspegeln.
Engång var jag litet barn,
Skjöt min båt från stranden,
Lade ut mitt fiskegarn
På den grunda sanden.
5Då var sjön ett spegelglas,
Och jag slog min bild i kras
Med de lätta årar
Utan sorg och tårar.
Sista söndags rodde vi
10Hem från kyrkofärden.
Lika lugn och sorgefri
Var den blanka fjärden,
Återgaf hvar bild så klar,
Som i flydda barndomsdar,
15Och der såg jag skrida
Roddarn vid min sida.
|144|Långt inunder slupen,
Såg jag gossens glada blick
20Se på mig ur djupen.
|185|Åren skar hans bild i tu;
O, hur grymt mig syntes nu,
Att så sönderbryta
Spegelns silfveryta!