Herr Meyer
Kommentaari
Kommentar
Inget manuskript är känt.
En tidig version av dikten med titeln »Österrikarn och Donau» trycktes i Helsingfors Tidningar 25/11 1846. Ledmotivet och den jambiska versen är desamma som i Nya blad, men ordalydelsen en annan (se nedan). Dikten publicerades vid den tidpunkt när J. V. Snellmans svenskspråkiga oppositionstidning Saima (1844–1846) indrogs av censuren; sista numret utkom den 31 december. Det är anmärkningsvärt, påpekar Vasenius, att censorn inte förstod diktens budskap: att det var denne Topelius avsåg när han berättar om wienaren som ville stoppa Donaus flöde med hopp om att göra huvudstadsborna häpna (se variantförteckningen). Gäller detta Saima så är det en »vacker hyllning åt en motståndare» och på samma gång ett kraftigt uttryck för Topelius känsla av solidaritet mellan det offentliga ordets män, menar Vasenius (III, s. 255 ff.). Som tidningsman hade Topelius också personlig erfarenhet av censuren – flera av hans frihetsdikter under 1840-talet kunde inte publiceras (se Zilliacus, ZTS I, s. XXXIV).
Dikten har fyrtaktig jambisk vers med manliga och kvinnliga rim.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
13 Potz tausend! (ty.) för tusan! (så i HT).
15 puts upptåg, spratt.
19 knäppen slutet.
Bibliografi
Alhoniemi, Isänmaan korkeat veisut 1969, s. 218; Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 80 ff.; Vasenius III, s. 255 ff.
Herr Meyer.
En Wienare, – förstå mig väl! –
Herr Meyer tror jag han sig kallar,
Kom med en mjölnare i gräl,
Jag mins ej mer af hvilket skäl.
5Alltnog, från kejsarstadens vallar
|114|Han reste i affärer bort
Och hamnade så innan kort
Bland Schvarzwalds öde berg och tallar.
Der såg han mellan klyft och sten
10En liten bäck så sakta välla.
– Hvad är den lilla der för en?
– Jo, herre, det är Donaus källa!
–
Potz tausend!språk: tyska
Donau? Den der?
Då kan jag ju med lätt besvär
15Ett vackert
puts
i verket ställa.
Herr Meyer är en fiffig man,
I bäcken ned sig sätter han
Och dämmer den, så godt han kan.
– Se, det var
knäppen
, kan jag finna!
20Det här blir mjölnarnes ruin;
Jag tycker hvad allt folk i Wien
Skall göra för en häpen min,
När Donau hör upp att rinna!
Förlåt, det är visst indiskret,
25Att jag ej för en fråga väjer,
Men säg i all förtrolighet,
Herr Censor, – heter ni ej Meyer?