9. Spinnvisa
Kommentaari
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Skog och sjö», s. 454 f.
Inget manuskript är känt.
Dikten är en version av »Mörkögas spinnvisa» i »Prinsessan Törnrosa» som publicerades i barntidningen Trollsländan 1870 och i Läsning för barn 4 följande år. Visan uppges ha samma melodi som spinnvisan i »Den bergtagna». Topelius avser sannolikt skådespelet Den bergtagna eller Systrarne på Kinnekulle av Carsten Hauch, i översättning av H. C. Pinello, tonsatt av Conrad Greve, uppfört i Helsingfors 1850 och våren 1869. Spinnvisan i pjäsen är ursprungligen en gotländsk folkvisa (HT 18/12 1870).
Versen är jambisk-anapestisk med taktschemat 4–2–4–2–2–2–4 och rimflätningen AAAABBB. Verserna två och fyra är omkväden.
»Mörkögas spinnvisa» lyder:
Jag spinner på sländan de dödligas öden,
De dödligas öden.
Min tråd, han är tvinnad af natten och döden,
Af natten och döden.
Men ej får jag bida,
Min tråd måste lida,
Han slingrar i mörkret vid menskornas sida. (Lfb 4)
Skog och sjö.
9. Spinnvisa.
Jag spinner min tråd på den vexande rullen,
Den vexande rullen,
Och hvit som en snö är den molniga ullen,
Den molniga ullen.
5Jag spinner min nya,
Min skönaste rya.
Allhelgonatiden är bröllopp i bya.
Jag spinner min glädje af ängarnas tågor,
Af ängarnas tågor,
|189|10Af skogarnas dofter, af sjöarnas vågor,
Af sjöarnas vågor,
Af sol i vår hydda,
Af helsa till krydda,
Af englarnas vakt, som vår tröskel beskydda.
15Jag spinner min kärlek i skiftande tråden,
I skiftande tråden;
Jag knyter mitt hopp vid den eviga nåden,
Den eviga nåden.
Förutan dess fäste
20Så brister den bäste,
Och fågelen söker förgäfves sitt näste.
1858–1870.
|148|