Daniel August Sælan
Kommentaari
Kommentar
Ett manuskript är känt, daterat Trettondagen 1867. Dikten publicerades med en nekrolog i Kyrkligt Veckoblad 23/1 1867, fyra strofer (1, 5, 6, 13) avtrycktes i Österbotten 16/2 1867.
Daniel August Sælan (1829–1866) var komminister i Helsingfors 1862. Innan dess hade han bl.a. tjänstgjort i finska församlingen i S:t Petersburg. På grund av svåra bröstsmärtor lämnade han sin tjänst hösten 1865 och bosatte sig i Hyvinge. Han dog 30 december 1866.
Sælans predikningar var populära, framställningen lättfattlig och pedagogisk. Han underströk vikten av att ta avstånd från det världsliga livet, vilket uppfattades som både konservativt och kontroversiellt.
Versen är tvåtaktig och jambisk med rimflätningen ababcddc.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
69 Omgjorda dig Gör dig beredd, rusta dig.
Bibliografi
»Daniel August Saelan», Kyrkligt Veckoblad 23/1 1867, s. 3–7
På grafvarna.
Daniel August Sælan.
† 1867.
Dröj, vandringsman,
Och torka af
Den tår, som rann
Vid denna graf!
5Här är ej qvalm
Och sorg och strid;
Se, här är frid
Och segerpalm!
Ty väl det märk:
10Vi stå vid ett
Fulländadt verk,
|57|Af nåd beredt.
I brokig skrud
Vårt lif är delt,
15Men här är helt
Ett lif i Gud.
Vid denna bår
Allt klarnar opp.
Fullbordadt står
20En kristens hopp:
Hans väg, hans hamn,
Hans kors, hans tro
Och sist hans ro
I Jesu famn.
25Hvar är, o qval,
Ditt törne nu?
|71|Och verldens tal,
Hvar är väl du?
Glömdt är allt kif;
30Af det, som var,
Står endast qvar
Ett evigt lif.
En liten tid
Var han oss när
35Och sådde blid
Guds åker här.
Dock blef han hörd,
Som få förmått,
Dock har han sått
40En herrlig skörd.
Guds Andes kraft
Var här förspord.
Till stöd han haft
Guds starka ord,
45Och högt han bar
|58|Sitt herdekall,
Ty Christus all
Hans helsa var.
De tusen, dem
50Hans varma hand
Ledsagat hem
Till lifvets land,
De vittna, att
I väl och ve
55Sin mästare
Han följde gladt.
|72|Nu faller snön
Uppå hans graf,
Nu har han lön
60För hvad han gaf.
Dröj dock, och lär,
O vandringsman,
Den maning han
Ur grafven bär:
65»Var stark i Gud!
Allt annat värn
Är toma ljud
Och rostigt jern.
70Med lifvets ord:
Det kufvar mord,
Det vinner krig.
Stå fast, om än
All tidens nöd
75Vill rycka hän
Från dig ditt stöd.
Var oförskräckt,
Om ock en verld,
I otro snärd,
80Till kamp du väckt.
|59|Haf innerlig
Din broder kär,
Som Gud mot dig
Barmhertig är.
85Var tålig, mild
Mot likars brist,
|73|Som Herren Christ,
Din förebild.
Och sök din skatt
90I himmelen;
I verldens natt
Finns icke den.
Här är ej bo,
Här är ej hamn;
95I Christi famn
Allen är ro.»
Ja, pris ske Gud,
Som här oss gaf
Ett sådant bud,
100En sådan graf.
Sof, herde, sof
I Herrens tro,
I Herrens ro,
Till Herrens lof!