Kommentar

Två manuskript är kända, ms1 daterat 28 Jan. 65.

Johan Reinhold Munck (1795–1865) gjorde en framgångsrik karriär som militär; han deltog i erövringen av Paris 1814, i kriget mot Turkiet 1828 och 1848 befordrades han till generallöjtnant. År 1856 utsågs han tack vare sina goda förbindelser med Alexander II till vicekansler för universitetet i Helsingfors. Munck försökte bevara och stärka universitetets ställning. Han skapade goda relationer till de studerande, men lyckades inte förhindra de skandaler som de radikalare studentkretsarna tidvis gav upphov till och han blev av de ledande tjänstemännen greve Berg och von Haartman anklagad för eftergivenhet. Muncks kontakter med kejsaren hjälpte honom att genomföra moderata reformer i universitetets statuter (Marjomaa, BLF 2).

Familjerna Munck och Topelius umgicks privat, och Munck spelade en viktig roll när Topelius 1863 utnämndes till ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia; Topelius talar om honom som sin »varmt vördade gynnare». »En redligare och mera varmhjärtad styresman kunde man icke önska.» (1922, s. 217)

På sin sjuttioårsdag den 30 januari uppvaktades Munck utanför sin bostad av studenter som bl.a. framförde Topelius hyllningssång till melodin »Det er et yndigt land» (den danska nationalsången) komponerad av Carl Nielsen. Munck dog efter ett slaganfall i juli samma år.

Versen är tretaktig och jambisk med rimflätningen axabxb.

Bibliografi

Marjomaa, »Munck, Johan Reinhold», BLF 2 2009; Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 216 f.; Vasenius IV, s. 113–127, 387–392