Ljung
Kommentaari
Kommentar
Inget manuskript är känt.
Liksom i titeldikterna i Ljungblommor och Nya blad introducerar Topelius här sitt ärende och sina dikter och ger dem en motivisk ram som anknyter till de tidigare samlingarna (se s. 3 f.).
Den treradiga strofen (terzin) har runometerns trokeiska vers, med rimmet AXA.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
1 sprungen brusten.
7–9 Mycket regn [...] få aldrig knoppar. Liksom i Kalevala skildras det abstrakta (tidens gång) i bilder och i form av parallellismer.
19–21 Tag dem, du, den fordom unga, [...] hört vårens Sylvia sjunga! Strofen vänder sig till läsarna av Topelius första diktsamlingar där Sylvias visor ingår (Ljungblommor, ZTS I, s. 200–219, 261–264).
Ljung.
Mången sträng är ljudlöst
sprungen
,
Mycken snö föll hvit på heden,
Sedan sist jag bundit ljungen.
Och ändå vill heden lefva,
5Och ändå vill aftonsolen
Genom vintermolnet trefva.
Mycket solsken värmer berget,
Många blad få aldrig knoppar.
10Låt mig bland de många glömda
Leta några genomlefda,
Några tänkta, några drömda;
Dyningar af lifvets frågor,
Ensamhetens lugn vid stranden
15Af de stormupprörda vågor;
|2|Spillror af det hela, enda,
Här i vanmakt sönderbrutna,
Som Guds rike skall fullända.
20Som en gång sett ljungen blomma
Och hört vårens Sylvia sjunga!
Tag dem, nutids vår, som sträcker
Famnen mot ett annat sekel,
Der din sommarmorgon bräcker!
25Tag dem, land! – Hvem räknar fjäten
Af en vandrare på heden? –
Lef, – och han må dö förgäten!
Augusti 1889.