Kommentar

Ett manuskript är känt, daterat 12/1 65. Dikten publicerades i Helsingfors Tidningar 14/1 1865.

Dikten föranleddes av en notis om att Voltaires hjärta under högtidliga ceremonier hade flyttats till Paris; dittills hade det förvarats hos markisen de Villette, men efter dennes död överläts hjärtat till Bibliothèque nationale i Paris (HT 5/1 1865, HD 12/1 1865; Hirn 1951, s. 146).

Romantikern Topelius opponerade sig i olika sammanhang mot det som han uppfattade som kall förståndsmässighet och religionsfientlighet som upplysningstidens representant Voltaire stod för (vers 9–10, 29–30). Topelius framhåller ofta Guds, familjens och fosterlandets okränkbarhet, medan Voltaire programmatiskt ifrågasatte och häcklade allt sådant (vers 19). Att dikten publicerades på Topelius födelsedag understryker att det är fråga om en starkt personlig markering och åsiktsyttring, anser Yrjö Hirn. Men när Topelius i religionens, oskuldens och kärlekens namn angrep Voltaire gjorde han sig samtidigt till målsman för en uppfattning som under den romantiska generationen varit rådande också i Frankrike (1951, s. 147).

Vasenius menar att hjärtat för Topelius betecknar ett sinnelag som gör att en människa kan handla oreflekterat och osjälviskt i högre makters tjänst. En sådan ingivelse drev Sven Dufva (vers 30–32), och en sådan ingivelse, eller inspiration, står i motsats till tankens förhävelse (IV, s. 310 f.).

Versen är jambisk, med taktschemat 4–3–4–3–4–3–4–3 och rimflätningen ababcdcd. Jfr »Sven Dufva» med snarlik vers: jambisk men fyrradig (abab).

Punktkommentarer

vers – textställe – kommentar

15–16 Och satte sen, att gyckla med, / En sköka på hans plats. Oklart vad Topelius syftar på.

23–24 Han trampade, till hån för den, / Sitt lands Johanna d’Arc. Avser dikten La Pucelle d’Orléans, en satir över Jeanne d’Arcs liv.

25–26 tänka stort, är tänka varmt / Och högt, – ej endast fritt. Parafraserar Thomas Thorilds devis: »Tänka fritt, är stort; men tänka rätt, är större.»

30–32 Förbytt Sven Dufvas lott: [...] det var godt. Om »Sven Dufva» sägs: »Ett dåligt hufvud hade han / Men hjertat det var gott.» (J. L. Runeberg, Fänrik Ståls sägner 1848). Verserna gav efter publiceringen i HT upphov till ett genmäle i Aftonbladet, »Hufvud och hjerta», som avtrycktes i Helsingfors Posten (17/2 1865). »Gånge Rolf» (Wichmann) anspelar på verserna i dikten »Voltaire» (Verdandi 1883) som upphöjer upplysningens portalgestalt som en förebild.

37 Hans rika hufvud multnar glömdt Voltaires kvarlevor flyttades till Panthéon i Paris 1791, men de fördes bort och förstördes 1814.

40 Som en relik, i gull. Hjärtat uppges ha överlämnats i »en förgylld dosa» (HT 5/1 1865).

42 Ferney; Voltaire bodde på godset Ferney de tjugo sista åren av sitt liv.

51–52 jorden är / Guds fotapall biblisk liknelse.

Bibliografi

Ekelund, »Topelius och hans samtid» 1969, s. 200; Enckell i Topelius, 120 dikter 1970, s. 209–211; Forsgård, I det femte inseglets tecken 1998, s. 30 f.; Hirn, »Voltaires hjärta», De lagerkrönta skoplaggen 1951, s. 146–150; Vasenius IV, s. 309 ff.