Flickan från Miletos
Kommentaari
Kommentar
Tre manuskript är kända: ms1 daterat 15 Febr. 78, ms2 5/11 78, och ms3 6/11 78. Dikten trycktes första gången i Fria blad utgifna af Konstnärsgillet (1878).
Undertiteln i ms2 (se nedan) ger vid handen att inspirationen till dikten härrör från Topelius besök i Dresden i juli 1875 (Nyberg 1949, s. 443). Han vistades i staden en vecka och kan då ha besökt Das Antiken-Kabinett.
Dikten uttrycker den av Topelius omhuldade romantiska idealiseringen av naturen och barnet i kontrast till det konstlade, men också föreställningen om konstens förmåga att avbilda det eviga. Versen är fyrtaktig, jambisk-anapestisk med rimflätningen ABABcc.
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
Titel Miletos forntida stad i Mindre Asien.
9 knota benbit.
16 gudsbeläte avbild av det gudomliga.
19 Homeros’ kulle Homeros anses härstamma från det joniska Mindre Asien.
25 Zeus Olympiern högste guden i grekisk mytologi.
26 Afrodite kärlekens och skönhetens gudinna i grekisk mytologi.
28 i minuten i ett ögonblick.
Bibliografi
Nyberg, Zachris Topelius 1949, s. 443
Flickan från
Miletos
.
Jag såg antiken i höga salar,
De mejseldikter, der marmorn myser,
De döda läppar, der stenen talar,
De släckta ögon, der snillet lyser.
5Hur fint, hur ädelt, hur lugnt var allt,
Hur underskönt och ändå – hur kallt!
Trött af beundran, jag ville hasta
Ur salen bort, då en liten flicka
Jag såg i marmorn en
knota
kasta
10Och fri och lycklig emot mig blicka.
Det var ett lekande barns gestalt,
Men se, hon värmde, hon lyste allt!
Nu lefde stenen! När menskohanden
Gaf form åt klippornas innanmäte,
15Frigjordes den i dem bundna anden,
Steg fram i mästarens
gudsbeläte
Och vardt odödlig, som han, – men sten!
Odödlig blott i hans återsken.
|173|Du täcka barn från
Homeros’ kulle
,
20Ej trodde du i din korta lycka,
Att, gräfd ur gruset, du åter skulle
|279|Med dina lekar en framtid smycka
Och, efter tusen och tusen år,
Le lika glad, som du log i går!
25Se,
Zeus Olympiern
är förgången,
Och
Afrodite
är sönderbruten,
Men du, du lefver, i marmorn fången,
Och band årtusenden
i minuten
!
Du var ett barn i din oskuld, du,
30Och derför, derför du ler ännu.
1878.