Fågel i rosengård
Kommentaari
Kommentar
Två manuskript är kända, efter ms2 följer dateringen 14 jan. 1867 (se nedan).
Sångtexten skrevs för Vårföreningen och tonsättaren Henrik Gustaf Borenius (1840–1909). Av ms2 framgår att körmedlemmarna hade gett Topelius varsitt ord till dikten på hans födelsedag, de flesta tog han med. Se kommentar till »Sylvias visa 13». Versen är jambisk-anapestisk med taktschemat 4–4–4–4–2–2–2–2–2–2–4–4–4–4 och rimflätningen AABBccDDeeFFFx.
Fågel i rosengård.
(Sylvias visa 16.)
Jag vet en fågel i rosengårdar,
Som än jag bannar och än jag vårdar.
Han har sin bur i min venstra sida,
Han är så flyktig, han vill ej bida.
|151|5– Min fågel du,
Hvad vill du nu?
– O, lös min vinge,
Att fri jag finge
Se vårens fröjd
10I dal och höjd!
– Min lilla fågel i rosenburen,
Var fri, och flyg från den trånga muren,
Och bada glad i den blå azuren,
Drick mod och hopp i naturens famn!
15Min fågel flyger på lätta vingar,
Men ack, en längtanoriginal: långtan hans fröjd förringar;
Han suckar, suckar så outgrundligt,
Han suckar åter och suckar stundligt.
– Du stygga vän,
20Hvad vill du än?
– O, säg för ingen
På jorderingen,
Men ack, mig lär
Hvad kärlek är!
|196|25– Min lilla fågel, tag dig till vara!
Jag törs ej säga, jag kan ej svara.
Bed himlens stjernor dig det förklara,
Och fråga skogen i morgondagg!
Då går ett qvitter i löf och toppar,
30Som perleregn öfver myrtenknoppar,
Och skogen doftar, och stjernan nickar;
Men fågeln än på sitt galler pickar.
– Så säg, jag ber,
Hvad vill du mer?
35– O, låt mig bygga
Ett bo, att trygga
Min frid, min tröst
Till lifvets höst!
– Mitt hjertas fågel, min ljufva, bittra,
40Bygg bo på klippor, som ej förvittra!
|152|Gud gif’ din kärlek en qvist, att qvittra
Din glada, älskliga visa på!
1867.