4. Midsommarnatt
Kommentaari
Kommentar
Se kommentar till diktsviten »Skog och sjö», s. 454 f.
Ett manuskript är känt, daterat 6 April 58. Dikten trycktes i Veteranen 1858.
En liknande scen som i vers 1–28 uppmålas i »Conturteckningar. Henriks reseäfventyr» (HT 26/3 1842): Vid midsommartid stannar ett sällskap vid Roines strand. De samlar raskt ihop kvistar och ruskor till en »kokko» (brasa) och tillbringar en glad kväll i det betagande sköna landskapet. Motiven »midsommarnatt på Pungaharju» och »en midsommarkokko» beskrivs också i HT 2/10 och 6/10 1858.
Versen är jambisk med taktschemat 4–4–4–4–2–2–2–2–4–4 och parrim. En dikt med samma titel ingår i Ljung (»Midsommarnatt. (Landskap.)», se s. 284).
Punktkommentarer
vers – textställe – kommentar
2 Linnunkangas (fi.) fågelmo.
39 rieugn ugn för eldning i ria; textstället anförs i SAOB.
Bibliografi
Granér, Zachris Topelius kärlekslyrik 1946, s. 140 f.
Skog och sjö.
4. Midsommarnatt.
Vi möttes på den högsta topp,
Som
Linnunkangas
reser opp;
Långt under i den gröna dal
Låg aftondimman lätt och sval.
5Det var en natt
Med lek och spratt,
En natt af ljus
Och morgonsus,
När solen dök i sjön så klar
10Och glömt sin röda hufva qvar.
|142|Så långt man såg, var skog och berg
Och fält och sjö i rosenfärg.
En kokko fladdrade mot skyn,
Och der så lekte hela byn.
15En speleman
Grep strängen an,
En yster ring
Flög elden kring;
Men fjerran stod vid nattens sken
20En flicka, sorgsen och allen.
Hon var så vacker, fin och mjuk
I randig kjol och silkesduk.
Jag vet ej hvilket troll i skog
Beständigt mig till henne drog.
25Jag har behag
|183|Till glädje, jag,
Min håg är mer
För den, som ler,
Men ingen rört mitt hjerta så,
30Som dessa sorgsna ögon blå.
Jag räckte henne hand till dans;
I Katris ögon flög en glans
Af eld och solsken, båda två,
Ty solen steg på fästet då.
35Jag glömde, att
I denna natt
Min grofva hand
Af ved och brand
Var sotig, som en
rieugn
,
40Och hon var fin och hvit och lugn.
Hon vägrade, hon böjde blott
Sitt vackra hufvud lätt och godt.
Jag svängde då med andra om;
Men sen, när jag till brasan kom,
45Hvem stod så röd
|143|Vid kokkons glöd?
Det Katri var,
Som bränsle bar,
Och hennes fina, hvita hand
50Var sotig, som ett svedjeland.
Då sad’ jag: Katri, hör en dag!
Nu är du lika svart, som jag;
Nu är ej tid, att krångla mer;
Räck vackert hit din hand, jag ber!
55Och varm i håg,
På mig hon såg,
|184|Och elden sken
På klyft och sten,
Och morgonrodnan lyste klar
60I Katris milda ögonpar.