Kommentar

Se kommentar till diktsviten »Nordiska taflor», s. 440 f.

Inget manuskript är känt, däremot en renskrift av Emilie Topelius hand (se eZTS).

Topelius upptar här en gammal föreställning i nordisk mytologi (Eddan) om att vindens upphov är en väldig örn i norr (Snorre Sturlason, Gylfaginning, kap. 18). Pettersson noterar att Topelius i flera dikter från 1840-talet beskriver den obändiga stormen som en fågel. Även hos Tegnér uppträder en stormörn (»Frithiof på Hafvet», Frithiofs saga 1825; Pettersson 1952, s. 15).

Versen är en fri form av fornyrdislag, eddadikternas versmått, med halvverser och stavrim, här huvudsakligen bestående av daktyler.

Punktkommentarer

vers – textställe – kommentar

7 Hugstor moraliskt förträfflig.

9 Kyrialas Kyrialabottn är en gammal beteckning för inre delen av Finska viken.

12 Eystrasalt det isländska och fornnordiska namnet på Östersjön.

21 Freja fruktbarhetsgudinna.